Min dotter kastade sig om halsen på mig och grät: Mamma, jag vill aldrig mer åka till farmor. Jag vill verkligen inte åka dit igen. Snälla mamma.
Och de hade bara varit där i tre dagar, ungarna, med sin pappa och pappas föräldrar. De bor ute på landet, i ett rött trähus utanför Uppsala. Min yngsta, Saga, är 4 år och storasyster Linnéa är 6. Farfar var så envis med att få ha barnbarnen hos sig en långhelg. Och varför fattade jag först långt senare.
Du vet, Elin (hon som är med om allt det här) har aldrig riktigt gått ihop med sin mans föräldrar. Svärmor har mer än en gång låtit förstå att Elin inte riktigt dög åt hennes son. Det har Elin stått ut med, men trivts har hon aldrig gjort. Det var jämt tjafs och bråk när de var där. Ingen i familjen ville egentligen åka dit inte ens hennes man. Han var på uruselt humör varenda gång de varit i föräldrahemmet.
Så till slut blev det mest att de åkte på högtider. Det gick inte att säga nej, särskilt inte nu när svärfar fyllde jämt. Barnen hade heller inte träffat sina farföräldrar på länge.
Själva kalaset gick faktiskt bra. Den här gången kom ingen otrevlig kommentar och stämningen var nästan god. Farfar lyckades till och med övertala tjejerna att stanna kvar själva några dagar. Han lovade dem åktur med fyrhjulingen genom snön.
Såklart ville de stanna det lät ju hur spännande som helst. De tjatade på Elin tills hon gav med sig, även om hon visste att farmor aldrig ens köpt glass eller godis åt barnen på alla dessa år. Men samtidigt behövde Elin verkligen måla om vardagsrummet, och det var så svårt när barnen var hemma. Om hon ändå anat vad som skulle ske…
När jag hämtade barnen igen brast allt. Båda flickorna grinade så tårarna sprutade. Ingen ville först berätta vad som hänt, men så småningom fick vi veta.
Farfar tog med flickorna ut på fyrhjulingen det var kul och de for runt bland tallar och snöhögar. Men farmor började skälla på deras mamma inför barnbarnen. Och när Saga försökte försvara sin mamma, tog farmor henne hårt i armen och släpade henne ut till hundkojan. Det var mitt i vintern och Saga hade bara mjukisbyxor på sig. Sedan körde farmor även ut Linnéa och smällde igen dörren efter dem.
Farfar hade varit i garaget men hörde barnen skrika och kom ut springande. Han berättade sen att han blev alldeles chockad över vad han såg. För första gången i sitt liv höjde han rösten mot sin fru. Och sen bad han barnen att de inte skulle säga något till sina föräldrar. Han var rädd att han aldrig skulle få träffa dem igen de där barnbarnen han älskade så mycket.
