Siv hade en riktig mardrömsförlossning. När dammet hade lagt sig och hon äntligen fått kaffe på sjukhuset, fick hon beskedet: Tyvärr, du kommer inte att kunna få fler barn. Och som på beställning blev hennes man, Erik, kall och stel som en fryst Lidingötårta. Sex månader segade sig förbi. Under tiden hade Erik inte bara skaffat sig en älskarinna hon var dessutom gravid. Med tvillingar. Erik tvekade inte en sekund; han packade ihop kalsongerna, lämnade Siv och deras lilla dotter, och gick mot nya äventyr. Siv stod ensam kvar, en typisk svensk onsdag, och fick uppfostra dottern själv.
När flickan var liten gick hon på alla möjliga aktiviteter från simskola i Sundbyberg till småkaksbak på folkhögskolan. Lilla Majken växte upp som en sprudlande, vetgirig tjej. Redan som liten älskade hon att rada upp sina dockor i en ring och låtsas hålla lektion för dem. Siv njöt varje sekund av att se sin dotter växa det hela var som något taget ur en Astrid Lindgren-film.
Majken var klassens självskrivna ledare och hade alltid nära till skratt tillsammans med sina kamrater. När hon blev äldre, träffade hon en pojkvän som hette Sven. Han var, ärligt talat, lite egen han ville bara gå på festivaler och hänga på ungdomsaktiviteter på fritidsgården. Majken spelade trummor och Sven släpade runt på en gitarr. Snart hade deras band små spelningar på olika folkparker och de blev något av en lokal succé. De levde livet, hungriga på nya erfarenheter men utan brådska.
Men Siv började oroas över framtiden. Hon fantiserade om barnbarn och små stövlar i hallen. Majken närmade sig trettio hon var tjugonio när diskussionen kom.
Du, Majken, det börjar nog bli dags att fundera över barn sa Siv en dag medan hon vände köttbullar i stekpannan.
Åh mamma, vill du att jag ska bli som moster? Fyra ungar och hon ser knappt solens ljus mellan blöjbyten och makaronikok. Är det verkligen livet? Hon sitter liksom fast i radhuset.
Men du måste ju inte ha fyra! Ett räcker gott, menar jag bara.
Mamma. Vi har bestämt oss. Vi vill inte ha egna barn. Och ändrar vi oss, så adopterar vi gärna från något barnhem.
Men tänk ändå det är ju något särskilt med att få egna barn.
Nu får vi verkligen släppa det ämnet, mamma.
Till slut samlade Majken mod och berättade sanningen för Siv. Kanske skulle saker och ting förändras, men just nu såg framtiden ut precis såhär på svenskt vis, med lagom mycket drama, kaffe och småkakor.
