Jag är fortfarande skyldig honom pengar för det här!
Man kan säga att jag är en riktig hantverkare. Jag har hållit på med renoveringar länge och gjort det till en lönsam verksamhet. Då och då hör släktingar av sig när de behöver hjälp med småfix eller större projekt. En dag ringer det i mobilen. Jag svarar det är min kusin. Han frågar om jag har tid att hjälpa till lite.
Några dagar senare, när jag är ledig, åker jag dit för att hjälpa till med renoveringen. Jag har aldrig tackat nej till att hjälpa familjen om jag kan. Som det visade sig hade allt material redan köpts och levererats, så direkt när jag kom igång blev jag uppslukad av arbetet. För mig är det ren glädje att fixa hemma det finns inget bättre än att se skillnad med egna ögon.
Jag gillar inte att ta emot pengar av släktingar. Min kusin försökte erbjuda ersättning, men jag tackade nej. Lägenheten blev verkligen som ny efter renoveringen, det kan jag lova! Det tog oss ungefär två veckor. När nästan allt var klart, och det bara fanns lite småfix kvar och en massa gammalt byggskräp ute i hallen som skulle till tippen, kom min kusin på en idé.
Du kan väl ta hand om allt om du har plats? Lägg det i ditt garage så länge. Kanske kan du återanvända något hos någon kund, eller till ett eget projekt. Det vore ju synd att slänga, sa han. Så jag lastade in överbliven kakel, lite parkett, färg och sånt i garaget. Jag älskar att fixa, och det är alltid bra att ha lite extra byggmaterial på lager.
Jag bestämde mig för att ta upp det med min kusin, och tur nog hade jag spelat in samtalet på mobilen. Det han sa när vi satt mitt emot var svårt att tro, även för mig själv. Jag delar klippet med er här:
Det är en hobby för mig. Jag tackade min kusin och vi var överens. Renoveringen avslutades samma kväll. Jag körde bort skräpet som vi kommit överens om en del till tippen, resten hem till mig i garaget. Vi slog oss ned en stund, firade att vi var klara och sedan åkte jag hem.
Nästa dag är allt som vanligt, tills telefonen ringer vid två på eftermiddagen. Min kusin, igen. Hej, jag tror faktiskt du är skyldig mig för materialet som blev över. Det är ju riktigt fina brädor och laminatet är nästan nytt. Du kanske kan sälja resten av kaklet? Vad sägs om att swisha över pengarna?, säger han.
Förvånad är bara förnamnet. Han sa att han skulle ringa igen senare, men det gjorde han aldrig. Jag är ärligt talat i chock.
Jag vet inte vad jag ska säga nu eller hur vi ska prata vidare. Jag hjälpte honom helt gratis och materialet ville han från början bara slänga. Ingen annan skulle köpt överblivet kakel och målarfärg. Skulle jag ha tagit betalt för renoveringen istället?
