Alltså, låt mig berätta om Elin. Hon kommer från ett litet samhälle nånstans uppåt Västerbotten, där en etta kan kosta bara några tusenlappar. Elin var smart nog att faktiskt köpa en sån lägenhet, men maken hade noll koll om det där.
Vet du, när hennes man var iväg på affärsresor, då fick de sin dotter. Elin födde på BB som vem som helst annars, men hon drog till med att det var på nåt flådigt privatsjukhus. Och försiktigheten med pengarna… de slantar maken skickade för maten, de använde hon nästan aldrig hon höll hårt i dem. När maken var hemma, då var kyl och frys proppfulla av lax, oxfilé och ost av bästa sort. Men så fort han åkte, blev det sparlåga igen.
Elin köpte aldrig nya kläder eller leksaker till dottern. Antingen ordnade någon snäll granne eller så fyndade hon billigt på nätet. Så där lyckades hon lägga undan till ett eget krypin. Hon brukade ofta kalla in sin mamma för barnvakt medan hon smög iväg på timmar till extrajobbet som ingen visste om. Och egentligen maken hade bäddat sin egen säng. Han var alltid bossig och styrande, precis som om Elin skulle va tacksam för allt bara för att hon kom från landet och han var Stockholmare liksom.
En dag började Elin planera sin flykt. Hon visste att förr eller senare skulle han slå lite för hårt och då skulle det vara för sent.
Hon räknade och trixade med inköpen hela tiden. Fanns det fem äpplen hemma, sa hon till mannen att hon köpt två kilo. Det tog Elin nästan tre år att spara ihop allt hon behövde.
Sista gången maken drog iväg på jobbresa, packade hon ihop alla sina grejer, tog dottern med sig och stack. Dagen innan hade hon skickat in skilsmässopapprena. Klart att han försökte få tillbaka dem ringde, bedyrade att allt skulle bli annorlunda, att deras familjeliv nu minsann skulle bli perfekt. Men lika ofta ringde han och hotade med att aldrig ge upp förrän han fått dem tillbaka.
Strax därpå fick Elin höra att han redan träffat en ny en tjej som pluggade på universitetet. Hon tvivlar inte på att han behandlar henne precis likadant.
Och nej, Elin var aldrig otrogen. De pengar hon lyckades spara ihop var blod, svett och tårar, med egen hunger på köpet. Det fanns liksom inget val hon var tvungen att rädda sig själv och sin dotter.
