Mitt barn och min man kände inget behov av vår egen mormor/farmor.

Du, jag måste bara berätta en ganska otrolig grej som hänt i mitt liv. Anders och jag hade i många år accepterat att vi troligen aldrig skulle få barn vi hann vara gifta i över tio år innan något hände. Så plötsligt, när jag minst anade det, blev jag gravid!

Jag tror min svärmor, Barbro, har uppskattat att kunna skämta om mig inför släkten alla dessa år, du vet: “Det blir nog aldrig några barnbarn från Anders, hans fru verkar inte kunna få barn.” Riktigt taskigt, speciellt eftersom hon redan hade ett barnbarn hennes äldsta sons dotter. Jag avskydde att höra henne prata så och det hände mer än en gång, kan jag säga.

Men jag och Anders vi har verkligen kämpat på tillsammans. Han är min trygga punkt. Alla sjukhusbesök, oron, och tårarna på nätterna allt kändes så hopplöst ibland. Så att vi nu ska få barn känns som ett mirakel! Ingen av oss kan riktigt fatta det. Läkarna hittade aldrig nåt fel, det var bara som att nu var det dags.

Barbros barnbarn, kusinen alltså, fick en liten flicka förra året. Och för fyra månader sen födde jag och Anders en pojke. Men du vet, hela grejen har verkligen visat mig hur märklig Barbro kan vara. Hon har liksom längtat efter den här sonsonen, men när han väl var här så verkar han inte spela nån roll alls för henne?

Hela släkten samlas ibland och då pratas det bara om lilla kusintösen vad hon har sagt, hur många tänder hon fått, hur snabbt hon växer Och min lilla kille? Det är knappt nån som verkar bry sig, framför allt inte Barbro. Det är som att inget någonsin kommer vara tillräckligt för henne.

Jag fattar faktiskt inte vad Barbro håller på med. I över tio år fick jag höra att jag var fel och otillräcklig eftersom alla kvinnor på Anders sida fått barn lätt som en plätt. Och nu när vi faktiskt har fått vårt lilla mirakel, bryr hon sig inte ett dugg och har knappt ens hållit honom i famnen! Däremot skämmer hon bort lilla kusinen med dyra kläder, leksaker och till och med små smycken i guld, trots att hon klagar på att det är dyrt med allt nu för tiden.

Ja, så är det. Ville bara dela det med dig. Familj alltså, vilka känslor de kan locka fram.

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
Mitt barn och min man kände inget behov av vår egen mormor/farmor.