Alltså, du måste höra vad som har hänt hos oss den senaste månaden! När min brorsa Emil fyllde 18 förra månaden, släppte han en riktig bomb han ville gifta sig med tjejen sin, Linnea. Vi blev alla lite ställda men du kan tänka dig att mamma och pappa inte direkt jublade. De har aldrig gillat Linnea; tycker hon är slarvig, bryr sig inte om studierna och glider mest runt på högskolan men går knappt på föreläsningarna. Det har verkligen gått mamma och pappa på nerverna, de tycker att hon drar ner Emil med sig istället för att pusha honom framåt.
Sen är det ju det där med hur Linnea kan vara, liksom ganska rättfram, säger lite vad hon tycker och klär sig ofta väldigt avslappnat sådant som min mamma alltid kommenterar på typiskt svenskt sätt men ändå passivt aggressivt. Linneas egen familj är inte heller direkt överlyckliga över deras förhållande. Faktum är att de helst ser att hon inte är hemma alls. Trots att Emil och Linnea har bott ihop till och från i två år nu har hon liksom aldrig lyckats ge våra föräldrar ett annat intryck.
Du vet hur envis Emil kan vara. När mamma och pappa började säga ifrån så tog han det som värsta attacken. Han stod på sig, sa att han minsann inte tänkte släppa Linnea bara för deras skull. Jag själv har väl alltid varit ganska neutral till henne, men ärligt, visst är man orolig att det ska bli dålig stämning hemma. Emil bor ju med oss, medan Linnea bor hos sin mamma, sin plastpappa och lillasyster ute i Bromma. De har inte råd att flytta ihop någon annanstans, så Emil föreslog att Linnea skulle flytta in i hans rum.
Allt exploderade verkligen när pappa fick ett bryt och sa nåt i stil med: Hur tänker ni bo där inne i ett tomt rum utan riktiga möbler? Han krävde dessutom att Emil skulle ta hand om alla kostnader själv. Då tappade Emil det helt och gick till motattack han ville ha ut sin del av lägenheten. Så han packade sin Fjällräven-rygga och drog härifrån. Ett tag bodde de hos kompisar lite överallt, men till slut kom de ändå tillbaka tillsammans och var fast beslutna att hålla ihop vad som än händer.
Den riktiga chocken kom när Emil berättade för våra föräldrar att han ville sälja sin del av bostadsrätten alltså, du vet hur bostadsmarknaden i Stockholm är! Han gjorde det klart att om de inte accepterade Linnea så kunde han lika gärna bryta med dem helt. Då blev det riktig kalabalik. Han gick igen, och det kändes verkligen som att Linneas mamma, som har lite koll på juridik, var med och pushade på det där.
Jag försökte ju medla, försökte styra in samtalen mot något lite mer sansat så att alla kunde prata ut, men då blev både mamma och pappa och Emil sura och bara: Det här är inte din sak, håll dig utanför! Så himla jobbigt, alltså. Man hoppas ju verkligen på att det ska bli bättre snart, att tiden kan läka, och att vi kan hitta tillbaka till nån sorts familjefrid igen.
