Faster

TANT

Du vet, Tant Sigrid kom till oss från landsbygden. Hon hade svårt att klara av allt hemma, det blev för tungt. Så min kusin Svea tog och hämtade henne till stan, hem till sig.

Hennes man, Karl, sa inte emot. Han är en sorts tyst, tunn kille med glasögon, vet du. Lyssnar alltid på Svea, som är högtröst och rund, utan att tveka.

Det är ju ingen främling. Hon är ändå min släkting. Hon hade inga egna barn. Och jag har ingen mamma längre. Min mamma var trettio år yngre än Sigrid, hon blev pappa och mammas barn i ett annat äktenskap. Och tänk mamma gick bort så tidigt, suck! Sorgligt för tanten. Vi tar henne! bestämde Svea.

Barnen, Erik och Frideborg, visste inte vem denna Sigrid var.
Ärligt talat, inte Svea heller. Hon hade sett tanten bara några gånger som barn. De pratade aldrig på telefon, bara brev. Det visade sig att Sigrid inte ägde något modern teknik inga mobiler, ingen dator.

Nu var hon hos oss. Liten och böjd, som en tomtegubbe (Erik, som är tretton, var längre än henne). De mjuka håren likt en maskros, hatten så rund på huvudet, och ögonen så unga, så blå att de nästan lyste.

Hon bar ett knyte och ett nät, som från folkhemstiden. Två gammalmodiga väskor.
Och i famnen en fluffig röd katt. Den betraktade oss lojt, hoppade ner på golvet och började undersöka lägenheten.
Han heter Clementin. Tog med honom, för det är en levande själ. Säg inte nej till det, sa Sigrid.
Och så la hon till:
Vilka fina ni är! Mina egna!

Sedan blev det middag. Sigrid hade med sig hemgjort sylt och inläggningar. Svea blev förvånad över att hennes kinkiga barn åt sylt, gurkor och annat så glatt.

Svea! Har ni sommarstuga? Jag vill plantera saker, även om jag är lite krasslig det känns ändå rätt att odla själv. Man måste ha sitt eget! sa Sigrid.
Svea sa att de inte hade någon stuga och varför skulle de ha det? Allt går att köpa, och tiden räcker aldrig till. Hon jobbar på två jobb, Karl också. De ser knappt barnen. De har lån på lägenheten och måste betala länge än.

Stugan behövs. Titta inte så där på mig, Svea. Människan måste ha jord under fötterna. Vi köper en, hittar en lagom plats, och så gick Sigrid in i sitt rum.
Javisst, vi letar. Men ibland får vi ju knappt något över till oss. Tanten tror att vi är miljonärer eller? muttrade Svea medan hon diskade.

På lördagen var det ledigt. Karl låg och läste DN i sängen. Svea ropade åt barnen att värma på frysta köttbullar och hon själv tänkte vila en stund till.

Erik och lilla Frideborg, som är åtta, satt förstås med sina mobiler.
Clementin satt bredvid och vickade på huvudet. Då kliver Sigrid in.

Vad gör ni egentligen? frågade hon nyfiket.
Barnen började prata om sina spel. Visade henne apparna. Sigrid skakade på huvudet och sa:
På landet såg jag också sådana. Inte precis likadana, det var enklare där. Jag fick aldrig för mig att skaffa något själv. Skrev brev till er mamma det passade mig bättre. Bra grejer, det är det. Man kan hitta folk var som helst. Nyttigt på sitt sätt. Men nu, lägg ifrån er dem så går ni med mig!

Varför? Vi spelar ju, protesterade Erik.
Men ni sitter ju bara med telefonerna. Ni ringer ingen. Jag förstår inte, Sigrid såg fundersam ut.
Vi spelar ju inuti, alltså i mobilen! pep Frideborg.
Sigrid berättade om lekarna i hennes barndom, lockade barnen till köket.

När Svea kom in blev hon stum. På bordet låg en tallrik pannkakor. Erik drack te och Frideborg stod bredvid tanten och gjorde piroger.
Titta, mamma! Det blir lyckosamt här hemma! Kanske får du den lyckosamma pirogen! skrattade Frideborg.

Karl dök också upp nöjd och sniffande.
Nu gör vi piroger tillsammans varje helg. Och bakar pannkakor! Äkta saker ska man äta, sa Sigrid.
Men det är ju ingen vits med det, allt finns ju färdigt att köpa. Jag avskyr att laga mat, sa Svea som alltid handlade halvfabrikat. Familjen har aldrig klagat tills idag.
Nej, mamma, låt oss göra själv! Så gott har jag aldrig ätit! sa Erik.

Sen tog Sigrid ett garnnystan, knöt det på stolarna och visade Frideborg hur man hoppar “elastiskt” ett gammalt svensk barnspel.
Har ni aldrig hoppat så här? frågade hon.
Nää, de hänger ju mest på telefonen även när de går ut, skrattade Karl.
Det är inte som det borde! Man måste umgås på riktigt. Mobilen är bra men ska användas till att ringa eller skicka. Resten sa Sigrid.

På kvällarna satt hon och stickade, Clementin bredvid på fåtöljen.
Mamma, du måste se! sa plötsligt Frideborg och drog med Svea ut i hallen. Svea kikade in i badrummet.
Sigrid klappade tvättmaskinen och sa:
Grattis på kvinnodagen, tvättmaskin! Må du tjäna oss länge, min kära!
Sigrid, har du blivit knäpp? viskade Svea.
Blivit och blivit. Det är ju 8:e mars idag. Tvättmaskinen är tjej klart hon ska gratuleras! skrattade Sigrid.
Men den är ju död, tant! Dumheter, snäste Svea.
All teknik förstår, du ska inte säga så. I vårt by förr, Vasas traktor fastnade. Han peppade den försiktigt och de kom loss. Kuzma hälsar alltid Petra till sin bil innan han kör iväg. Ni vet inte hur lyckliga ni är! Vi tvättade för hand förr, massvis. Gick till sjön och slog tvätten. Nu finns allt bekvämt, men ni är ändå missnöjda! Mobilen, det är super om man använder rätt. Och maskinen fixar allt, mikron värmer som ett barn, Sigrid såg stolt kring sig och nästan log som ett barn.

Hon började möta barnen vid skolan.
En gång fick Erik problem i skolan. Han berättade inget för mamma eller pappa, men hemma satt han och grät i hörnet. Sigrid kom och Erik berättade allting, utan att förstå hur. Nästa dag gick han inte till de två första lektionerna. Hemma var det tyst inte ens Sigrid fanns där.
Hon har nog gått på promenad, tänkte han.

När han kom till sin klass hörde han en välbekant röst. Såg att läraren satt, och vid tavlan stod Sigrid hon berättade något spännande.
Åh nej, varför har hon kommit, nu blir jag retad! Erik gömde sig bakom dörren.
Men ingen skrattade. Lektionen tog slut. Alla flockades kring Sigrid. Han gick in. Honom möttes Petter klassens bråkstake som jämt kunde retas.
Tjena, varför är du så sen idag? Din mormor är ju fantastisk! Hon vet så mycket. Synd jag inte har någon. Oj vad jag saknar henne. Sigrid ska gå med oss till parken imorgon hon kan så mycket om växter och djur! Läraren sa att hon fick prata, log Petter.

Japp Hon är sån, skrattade Erik och sprang för att krama Sigrid.

På kvällen bröt Svea ihop. Allt kändes övermäktigt. Som alltid fanns Sigrid bredvid.
Gråt inte, min fina. Vad är det? Du har ju allt! Varför gråter du?
Jag är trött! Jobbar hela tiden, livet försvinner. Karl är som en mes. Andras män är riktiga karlar! Själv känns jag fel. Jag duger inte, grät Svea i hennes famn.

Sigrid lät henne gråta. Bryggde te och började prata. Om hur hon förlorade tre barn, hur hennes starka man gick bort tidigt. Hur hon kämpat mot sjukdom, förlorat vikt, men segade sig tillbaka, trots smärta och att hon knappt kunde äta.
Det är ju ingen trend på människor. Gud skapar oss olika. Vissa är smala, andra runda. Smaker går i vågor, Svea! Förr var det de vackert fylliga damerna som uppskattades! Och du är ju fantastisk! Ditt hår är vackert och lockigt, ögonen stora och blå. Kroppen är fin. Var glad för det du har. Andra har ingenting. Så många är ensamma. Karl är guld, han ser på dig med kärlek, gör allt för familjen. Och barnen sån lycka! Allt annat ordnar sig, nåt glömde jag nu, måste till sängen! så gick Sigrid och lämnade Svea i köket.

Svea slutade gråta. Vad håller hon på med? Sigrid har ju rätt. Hon har allt och ändå bröt hon ihop.

Dagen därpå väntade Svea på att Karl skulle komma hem (hon hade äntligen semester). Han dök inte upp.
Barn! Har pappa ringt? Var är ni? frågade hon.
Erik pillade i en kopp i köket. Han hade börjat intressera sig för matlagning och kunde nu vända pannkakor i luften.
Frideborg byggde hus av stolar och täcken, lekte med sina mjukisdjur.
Barnens mobiler låg bortglömda. De svarade bara på samtal nu Svea hade märkt det.

Svea ringde Karl om och om igen. “Abonnenten är tillfälligt inte anträffbar.”
Då blev hon kall inombords. Var är Sigrid? Ingen skrammel av hennes tofflor, ingen lugnande röst.
Hon sprang till Sigrids sovrum. Bara Clementin låg och sträckte sig på sängen.
Erik! Frideborg! Var är tant Sigrid! Svea var andfådd.
Barnen kom direkt.
Vi kom hem med henne från skolan, sen gick hon någonstans, viskade Frideborg.
Hur länge sedan? Frideborg, hur länge? Svea började bli panikslagen. Frideborg nickade och började gråta.

Herregud! Vi köpte ju en mobil åt henne, men hon tog den aldrig med sig. Hur ska det gå? Hon är ju gammal! Svea satte sig trött i en stol.

Erik sprang för att klä sig.
Vart ska du? Svea sprang efter honom.
Leta! Mamma, vi klarar oss inte utan henne! sa han och sprang nedför trappan.
Frideborg hoppade i sneakers och följde efter.
Svea, halvklädd, hängde på.

De stod utanför porten. Glada.
Vad håller ni på med? undrade Svea.
Barnen pekade till vänster.
Där kom Sigrid, i sin hatt med vallmo, och höll Karl under armen.
Tant! Du skrämde oss! Får inte gå ut flera timmar! Var har du varit? Svea lutade sig mot Karl.
Vi var och stängde vad heter det vattenläckan! sa Sigrid.
Va? Hur då? pep Svea.
Ville överraska dig. Sigrid är fantastisk, räddade oss! skrattade Karl.

Men Sigrid Var fick du pengarna ifrån? Det var inte nödvändigt, började Svea.
Vad menar du? Jag har ju sparat. Pensionen är OK, och jag behövde inte så mycket min gård gav det mesta, mjölk, ägg, bröd. Dessutom sålde jag huset. Vad ska jag med pengarna? Finns inga fickor i kistan. Ville ändå ge dem till er så småningom bättre nu när det verkligen behövs, sa Sigrid rent och ärligt.

Svea blev tyst. Nu behövde hon inte jobba två jobb längre. Och Karl heller. Mer tid med familjen! Vilken lycka!
Imorgon åker vi ut på landet och tittar på stuga! Vi har valt ut ett litet hus, Karl och jag! fortsatte Sigrid.

Vi ska ha eget hus! Hurra! Sommarstuga! Du lovade lära oss spotta efter eldflugor, och fläta korgar och göra roliga hemligheter med glas och blommor och gräva ner dem, barnen hoppade och kramade Sigrid.

Alla tillsammans, arm i arm, gick de hemåt.
Svea stod kvar utanför porten en stund.
Hon tittade upp mot himlen och viskade:
Tack. Tack för Sigrid.