Jag minns hur min syster Ingrid och jag alltid hade en slags tyst tävlan mellan oss. Hon ville ständigt vara före mig i allt, oavsett vad det gällde. Ingrid gifte sig långt innan jag gjorde det, och våra föräldrar ordnade en stor, praktfull bröllopsfest för henne i Stockholm. De sparade inte på något när det gällde Ingrids dag silverskedar, levande musik, blommor från Göteborg, inget saknades. När det sedan var dags för mig att gifta mig, var pengarna slut och jag fick nöja mig med en enkel ceremoni i kyrkan i Umeå, med fika efteråt och kaffe i pappmuggar. Föräldrarna sa att alla besparingarna hade gått till Ingrids festligheter, och att de knappt hade råd att hjälpa mig alls.
Ingrid levde sedan gott, hemma med sina två barn. Hon brukade ta långluncher på små fina kaféer i Vasastan eller unna sig behandlingar på dyra skönhetssalonger, eftersom hennes man Johan såg till att allt var ordnat för henne. Samtidigt flyttade min man och jag in hos hans mormor i en äldre villa i Sundsvall. Det var för att vi skulle slippa ta lån på banken och hamna i skuld. I stället kämpade vi hårt för att starta vår egen butik, och all vår tid gick åt till att bygga upp det lilla företaget.
Med tiden gick det bra för oss, och butiken växte sakta men säkert. Åren gick, och till slut skilde sig Ingrid och Johan. Då kom mamma och frågade försiktigt om vi inte hade en plats över till Ingrid i vår butik, eftersom hon nu var ensamstående mamma utan inkomst. Men jag visste att det låg annat bakom skilsmässan Ingrid hade inte varit trogen Johan.
När Ingrid själv ringde till mig var det som om hon redan väntade sig ett ja. Hon försökte förhandla om jobbet och hade bestämda krav hon ville ha en viss lön, i kronor förstås, och inte behöva ha några egentliga ansvarsområden eller arbetsuppgifter. Jag stod där i köket och kände hur hela situationen var för mycket. Dristigheten i hennes begäran var häpnadsväckande.
Jag sa nej. Jag ville inte hamna i samma mönster som tidigare, där jag ständigt skulle vara till lags och parera hennes humör och infall, så som hennes förra man fått göra. Istället sa jag klart ifrån hon fick söka sig någon annanstans, för jag ville inte längre vara den som blev utnyttjad.
