Idag hade Märta en riktig incident på jobbet. En äppelskiva flög mot henne med oanad precision. Hela gänget kunder, kollegor, butikschefen och till och med butikens direktör blev vittnen till spektaklet.
Man skulle inte tro att hon är så där, när man ser henne, muttrade besökarna. Damen som slungade denna oväntade förolämpning mot Märta såg ytterst respektabel ut: dräkt, nyfixad frisyr, elegant manikyr och blanka high heels så man nästan såg sitt eget spegelbild i dem. Vad hände? Personalstyrkan i butiken mindes henne sist såg de henne för ungefär två månader sedan. De hade fått god tid att bekanta sig med hennes stil, eftersom hon spenderade fem timmar på att välja en klänning.
Är ni verkligen så lata och obildade? förklarade hon då. Ingen betedde sig otrevligt, hon köpte sin klänning och försvann. Slut på den historien trodde alla. Idag återvände hon, full av energi, för att lämna tillbaka klänningen. Man skulle kunna tro att det handlade om ett fel på plagget, men nej då. Hon hade burit den i två månader, tröttnat på färgen och tänkte att det är lika bra att lämna tillbaka den, trots att sista returdatum var en evighet sedan. Märta tackade vänligt men bestämt nej till hennes begäran.
Jaha, kan ni göra en retur på grund av ett defekt då? försökte damen glatt. Jag är ledsen, men det går inte, eftersom det saknas synlig defekt. Om ni vill kan vi skicka den på granskning, svarade Märta. Jag har inte tid med sådant. Skriv bara att det är ett fel, höjde kvinnan sitt tonläge. Jag förstår att ni samtycker, men vi kan inte kalla det defekt utan expertutlåtande. Måste jag ta flyget till Danmark för att få den bytt? Märta stod där och försökte begripa vad Danmark hade med saken att göra. Vad pratar hon om egentligen? Damen fortsatte och blev snart högljudd på riktigt. Butikschefen Hedvig kom ut från sitt kontor och hörde all denna gälla komedistämning.
Vad händer här? Är du direktör? Jag får inga pengar tillbaka! Kan du ge mig köpedatum? Varför är ni så besatta av datum? Klänningen är defekt, den har en fläck. Ja, det är en fläck men vi kan inte återbetala utan granskning. Det är viktigt att veta om fläcken fanns där redan vid köpet…
Skandal! Bedrägeri överallt! avbröt hon Hedvig med ett förtvivlat skrik. Märta tog till orda igen: Jag är ledsen, men du har burit klänningen i två månader, smutsat ner den och vill nu lämna tillbaka. Vi kan inte ge bort kläder gratis, och vi kan heller inte byta klänningen. Och det var då äppelskivan träffade Märta med en smäll. Ingen såg ens var damen plockade fram den ifrån. Märta kände sig gruvligt förolämpad och lämnade snabbt sin arbetsplats. Kvinnan fortsatte att bråka med både chef och direktör.
Vi kan väl bara ge henne pengarna och låta henne gå? föreslog butiksadministratören Astrid. Nej, sa direktören Hedvig, som alltid försökte undvika drama, vi tänker inte dansa efter hennes pipa. Hon försöker bluffa oss, och vi tänker inte gå med på hennes manipulationer, sa hon och ringde Polisen. Så går det till i svensk vardag ibland blir det drama, ibland blir folk träffade av frukt, men oftast får man i alla fall kaffe på fikarasten och en smörgås till.
