Min syster är helt besatt av sin karriär och jobbar mer än vad som rimligen är hälsosamt, säger Rebecca. Hon är fyrtio, singel och barnlös. Hon har redan köpt både en lägenhet och en Volvo (såklart!). Vi ses sällan, det är mest artiga julkort och några sms. Men på något sätt väntar hon ändå alltid något från oss.
Rebecca och hennes äldre syster har haft en kylig relation sedan de var små, mycket tack vare att de är lika olika som en semla och ett knäckebröd. Rebecca är den lugna typen gift tidigt, tre barn, och fokus på att stryka gardiner och dirigera familjelogistik. Storasystern däremot, hon är full av målmedvetenhet och slit, alltid på väg till Stockholm, Göteborg eller utlandet för affärsmöten. Det blir inte många fika-pauser med familjen, och när föräldrarna ordnar släktkalas märks hennes frånvaro mellan sillen och prinskorven.
Rebecca och hennes familj trängs just nu i en minimal enrumslägenhet, där man känner sig mer som sardiner än svenskar. Föräldrarna, vars lägenhet har tre rymliga rum (och plats för både barn och bullar), funderade länge på om de kunde underlätta för Rebecca. Till slut kom de på den klassiskt svenska lösningen: lägenhetsbyte! Deras enrumslägenhet är för liten för dem numera, och att ta ett bolån själva kan de glömma bara Rebeccas make, Anders, jobbar. Så, planen blev att hjälpa Rebecca genom att byta lägenheter och direkt skriva över bostaden till henne.
Men storsystern blev inte direkt överlycklig. Så hela lägenheten ska bli Rebeccas? Och jag då, är inte jag också ert barn? ropade hon. Mamman, Vera, försökte förklara: Gumman, förstå oss. Vi glömmer dig inte. Du har fixat allt själv, och om du vill ha större så vet vi att du klarar det galant. Rebecca har mer akut behov hon har familj, barn och en liten enrumslägenhet.
Trots mammans försök att resonera kände storasystern sig bortprioriterad och sur som en svensk vinter. Rebecca själv muttrade: Hon beter sig som ett barn som inte fått sitt lördagsgodis. Mamma har rätt, vi behöver verkligen det mer. Storasystern har allt: lägenhet, bil, karriär och resor till Bali och London när hon känner för det. Dessutom har hon själv valt att vara avlägsen, knappt svarat på telefonen på flera veckor. Egoistisk? Tja!
Frågan är: Är systern egocentrisk för att hon inte bryr sig om Rebeccas behov, eller är det hennes självständighet och rätt som dotter att ha kvar sitt eget hem som borde respekteras?
