Vi har alla släktingar. Om det finns många i släkten, finns det ibland riktigt förmögna, som oftast inte är så omtyckta av de andra. Det skvallras om deras pengar och många är avundsjuka. Trots det vill man gärna bjuda in just de där rika släktingarna till högtiderna, i hopp om att få ett dyrt present. Sådana personer finns även i min släkt.
En gång för fem år sedan var jag med om något på ett bröllop i Göteborg. Det var mitt tredjeledskusinbarn som gifte sig, och bröllopsfesten samlade både närmare och väldigt avlägsna släktingar från hela landet, även från Stockholm där de riktigt rika släktingarna bodde.
Det är många som tänker: Låt oss bjuda in dem med mer pengar kanske ger de en riktigt fin present! Särskilt på bröllop då räknar så många med stora, dyra gåvor. Så festen är igång, huset är fullt av glada gäster, brudparet strålar. De rika släktingarna, ett äkta par, var försenade och anlände just när det var dags för presentöppningen.
Kvinnan som satt bredvid mig lutade sig mot mig och viskade lugnt: Nu blir det spännande att se. Jag är säker på att brudgummens mamma kommer bli missnöjd över deras gåva, och förmodligen även de nygifta.
Jag blev förvånad och frågade: Varför det? Spelar det så stor roll vad man får?
Så blev det rika parets tur att räcka över sitt paket till brudparet. De räckte över ett kuvert till toastmastern. När han öppnade det blev alla knäpptysta. Jag undrade förstås vad som kunde finnas där kanske nycklar till en fin lägenhet, en bil, en resa utomlands, eller en stor summa pengar? Toastmastern tittade på mig och viskade vad det var. Brudgummens mamma räknade snabbt pengarna och sköt ett tvekande ögonkast mot de rika släktingarna.
Är det här verkligen allt? Ni blev inbjudna till bröllopet, ni kör hit i en ny Volvo med chaufför och ni ger denna lilla summa? Det är som om tiggare hade gett något.
De rika släktingarna svarade lugnt, utan att höja rösten: Om ni inte uppskattar vår gåva, kan ni ge den till någon annan istället. Sedan tog de tillbaka kuvertet och lämnade festen utan ett ord till.
Det här blev något vi sent glömde; hela sällskapet brast ut i skratt, jag med.
Senare fick jag veta att dessa släktingar ofta blir inbjudna till både bröllop och födelsedagar, mest av förhoppningen om dyra presenter. Och vet ni vad den summa de gav den gången, och sedan tog tillbaka, var tillräcklig för en veckas semester på ett bra hotell någonstans längs den svenska kusten. Personligen hade jag blivit överlycklig för en sådan gåva, särskilt från så avlägsna släktingar. Men brudgummens mamma tyckte att det var ett fattigt bidrag.
Man kan nog lära sig något av detta. När vi bjuder in människor bara för vad de kan ge oss, missar vi lätt glädjen av själva gemenskapen. Det är relationerna och omtanken som är det verkligt värdefulla och det kan inte mätas i kronor.
