Jag har alltid varit en godhjärtad person och har aldrig varit girig. Om det fanns något jag kunde ge till dem som behövde, gjorde jag det utan att tveka ibland måste man dela med sig till sina medmänniskor, säger de gamla svensktalspråken.
Så en dag fick jag för mig att skänka bort en vinterjacka, helt gratis. Kanske fryser någon där ute, medan min jacka bara samlar damm hemma hos mig. Jag hade bara haft på mig den några få gånger. Den var en gång köpt för ett rättvist pris.
Jag lade därför ut en drömliknande annons på nätet, i en grupp där allt kan hända. Svaret kom snabbt, som en uggla i natten, från en kvinna vid namn Elvine, hon skrev privat och vi bestämde att ses klockan 21:00.
Plötsligt, när klockan slagit tolv och natten låg över Stockholm som ett tjockt duntäcke, ringde det på min dörr. “Vem där?” frågade jag bakom drömslöjan. “Vi kom överens om att du skulle ge mig jackan”, mullrar Elvine med rösten rungande som isen på Mälaren. “(Men vi bestämde klockan nio, och nu är det mitt i natten, tror du inte folk sover då? Låt oss ta det imorgon”, svarade jag förvirrat.
“Inte imorgon. Jag vill ha den nu!” ropade hon gällt, like en ilsken kråka i gryningen.
Jag var nära att bli utkastad ur min egen drömvärld av denna burdusa kvinna. Men ändå, som fast i ett snöfall utan slut, gav jag henne jackan. “Nej”, sa hon bestämt, “jag tänker inte prova den ute på trappan måste känna på tyget först.”
Vad finns det att prova, snurrade det runt i mitt sömniga huvud, det är ju gratis. “Vill du prova den i källarförrådet då? Eller ska jag bjuda in dig till mitt hem?” undrade jag lite försiktigt. “Mina barn sover”, lade jag till. “Det spelar ingen roll, jag tar hissen upp ändå”, muttrade hon som vinden från norr.
Elvine fnös högt, slet åt sig jackan och försvann som ett eko genom trapphuset utan att tacka det minsta lilla.
Trots allt som hänt gav jag ändå bort jackan. Men en sådan oförskämdhet hade jag aldrig upplevt, ens i mina drömmars märkliga landskap. Där och då lovade jag mig att aldrig mer ge bort någonting gratis. Folk verkar helt enkelt inte uppskatta vänlighet inte ens när snön lägger sig tyst över staden.
