Min egen Saga började faktiskt att vara ganska otrevlig mot sin styvmamma först efter att hon gifte sig. Och varför? Jo, svärmor hade minsann inte lagt ut ett öre på själva bröllopet. Den enda trösten var att de slapp bo ihop; Sagas föräldrar hade i sin storsinthet gett det unga paret en generös trerummare i Uppsala. Vad fick de av Markus mamma då? Jo, det allra enklaste porslinet från IKEA, det där som alla har i studentkorridoren. Dessutom dök hon inte ens upp på inflyttnings-koppen-på-kakelfesten, förkyld sa hon. Är det konstigt om Saga i smyg pustade ut över hennes frånvaro?
Familjelivet gick på i behaglig lunk ända tills Anna, svärmor alltså, blev sjuk och inte längre klarade sig själv i lilla byn utanför Västerås. Saga tyckte väl inte direkt det var någon dröm att ha svärmor inneboende, men vad skulle de göra? Anna försökte hjälpa till hemma och det gjorde Saga om möjligt än mer irriterad. Inget Anna gjorde dög. Stackars Anna såg konstant ut som någon i ännu värre skor än de där klassiska träsnickerierna. När Anna återfått lite kraft packade hon sina kassar och åkte hem. Saga pustade ut, men så tragedin. Markus blev sjuk och ingen vård eller vårdkö i världen kunde rädda honom.
Det var tunga tider för Saga, och mitt i sorgen insåg hon att hon väntade barn. Under hela den här kaotiska perioden räckte Anna, svärmor, verkligen ut en hjälpande hand. Trots att hon själv förlorat sin enda son, fanns hon där och stöttade Saga på stockholmskt vis med kanelbullar, värmande ord och påmindelser om att livet ändå måste fortsätta, även om det känns tröstlöst. Saga, som var osäker på hur hon skulle klara av att vara mamma själv, fick nytt hopp tack vare Annas hjälp. Det hela kändes inte längre lika svart som Lucia-natten.
Sakta, men säkert, blev livet ljusare. Etta år senare föddes en underbar dotter: Linnéa. Ett år därpå träffade Saga den fantastiska Henrik men, tro inte att Saga nu glömde Anna. Nej, hon och Linnéa hälsade flitigt på henne ute i byn, med bullar, kaffe och allt därtill. För svärmödrar hör, trots allt, till de svenska traditionerna och ibland med lite tur till dem man faktiskt saknar om de försvinner.
