Min man och jag har bott tillsammans i tio år. Vi har ett fantastiskt familjeliv som många skulle avundas. Men på sistone har det börjat uppstå konflikter. När barnen kom fick vi lära oss att leva på ett helt nytt sätt.
En dag märkte jag att barnens leksaker saknades. Och det handlade om dyra grejer, inte bara småpryttlar. Jag började med att fråga barnen, genomsökte hela lägenheten, men hittade ingenting. Kändes som rena mysteriet. Min man letade också, men utan resultat.
Min svärmor brukar hälsa på oss ganska ofta. Hon älskar att leka med sina barnbarn. Vi brukar fika ihop, och sedan går hon in i barnens rum och leker. Men den här gången stack hon bara in huvudet i barnkammaren några minuter och gick hem direkt.
Det var då jag märkte att ännu en leksak hade försvunnit. Först frågade jag alla i familjen, men de sade att de lekt med något annat. Då mindes min son att farmor höll i just den leksaken, och att hon stoppade den i sin väska innan hon gick.
Min man tog beslutet att prata med sin mamma.
Några dagar senare hade vi gäster, och saken föll i glömska. Vi blev påminda när min mans mamma gick hem tidigt, och en av barnens leksaker stack upp ur hennes handväska.
Jag krävde att få en förklaring. Jag tänkte tvätta dem! sa hon.
Jag insåg att det var en lögn. Jag lyckades nysta vidare och till slut erkände hon att hon tog med sig leksakerna till sin svägerskas lilla son. Tydligen har de inte råd med såna presenter, så hon ville glädja pojken.
Vi tog ett samtal, och hon lovade att sluta. Men leksakerna fortsatte att försvinna. Min man hamnade i gräl med sin mamma, som stal och gav bort våra barns saker.
Till slut började barnen själva märka det. De bad farmor att inte hälsa på, eftersom hon stjäl deras leksaker. Nu hittar vi på massor av ursäkter så fort min svärmor vill komma på besök.
Och vad säger man hon får skylla sig själv.
