Jag minns det som igår, även om det nu hör till en svunnen tid. Mamma blev så besviken på mig när hon hörde att min makes släktingar bjudit in oss till dem i sommar. De bor vid havet, nere vid Bohusläns klippor, och hade välkomnat mig och min dotter att stanna hela sommaren. Självklart ville jag resa, särskilt då doktorn rått oss ta barnet till havet under sommaren, så att hon skulle bli mindre krasslig under året.
Men mamma brast i gråt och menade att detta var otänkbart sommaren är ju den tyngsta tiden i vår trädgård hemma i Västergötland, och hon klarade sig inte utan min hjälp. Hon påminde mig om att jag inte ställde upp tillräckligt förra året heller. Det stämde, dottern var bara några månader gammal då, och jag hann helt enkelt inte hjälpa mamma med hennes storträdgård.
Redan när jag gick på gymnasiet tröttnade jag på alla sysslor i mammas trädgård. Medan andra ungdomar doppade sig i sjöar och cyklade runt, gick jag nästan dagligen till vår lilla odling och hackade ogräs, vattnade och såg över allt enligt den eviga listan mamma skrivit. Föräldrarna jobbade och hade bara tid med trädgården på helgerna, men eftersom jag hade sommarlov så tyckte mamma att det var självklart att jag skulle ordna allt detta själv.
Jag minns hur de andra barnen lekte och badade, medan jag kämpade med morotsrader och ärtbuskar. Allt för att mamma, med sina älskade planteringslådor, kunde ägna helgen åt att påpeka hur jag gjorde allting fel.
När jag pluggade på universitetet ville jag självfallet tjäna lite extra pengar under somrarna. Inte ens då slapp jag fler förebråelser hemifrån.
När jag sedan gifte mig försökte mamma genast få med min man, Axel, i odlingsbestyren. Han följde med några gånger, såg snabbt att det var ett evighetsjobb utan slut, och sa bestämt nej till fortsättningen. Mamma var förargad och tyckte att han inte bara borde hjälpa henne, utan även odla för vår egen del. Men Axel menade att det var mycket enklare och billigare att handla allt på ICA än att slita varenda sommar på landet.
Jag själv minskade också besöken, även om mamma fortsatte tjata och sucka långa mil om saken. Sedan blev jag gravid, och då försvann hela trädgårdsfrågan av sig själv jag klarade inte av värmen längre.
Efter att dottern fötts hoppade jag helt över trädgårdssäsongen, även om mamma menade att jag på något vis kunde kombinera spädbarnsskötande och odling. Men hon insåg väl innerst inne att det inte skulle fungera med en sådan liten, och började drömma om nästa år istället.
Mammas resonemang var att när barnet blivit större, kunde vi turas om att passa henne, och jag skulle kunna bidra i kökslandet. “Och barnbarnet mår bara bra av det! I stan är allting smutsigt och luften dålig, men på landet, där finns frisk luft och sol. Vi köper ett litet plastbad, sätter upp ett parasoll och låter henne plaska,” drömde mamma högt.
Jag kände inte alls samma entusiasm, men ville inte hälla bensin på elden genom att säga det. Mina planer såg helt annorlunda ut.
Vid nyår hälsade min svärmor på sin syster Axels moster och hans fadder, som han är mycket nära och hennes make. De bor vid havet, har ett eget hus där. Deras son har flyttat utomlands för att jobba, så nu finns det bara de två kvar i huset.
De bjöd in oss att tillbringa sommaren hos dem, utan att kräva någon ersättning. De sade att de verkligen skulle bli glada om vi kom.
Först trodde jag det var av artighet, men sedan ringde Axels moster flera gånger och påminde oss om deras inbjudan. Axel kunde förstås inte ta ledigt hela sommaren från jobbet, men en vecka i början av sommaren för att följa oss dit, och en vecka på hösten för att hämta oss var möjligt för honom.
Vi ville så gärna resa till havet. Dessutom hade läkaren rekommenderat det för dotterns skull, så hon skulle hålla sig friskare över vintern. Så jag bestämde mig vi reser! Bara mamma drog ner hela stämningen.
Så fort hon hörde om planerna var havssolen plötsligt farlig, och plötsligt dög hennes egen trädgård som hälsofrämjande miljö för barnet. Hon erinrade sig hur hon fått göra allt själv året innan. Att jag nu är säker på mitt beslut gör henne än mer irriterad.
För ärligt talat vem, i sina sinnens fulla bruk, skulle välja grävande i trädgårdsland framför salta bad och Bohusläns sommar? Särskilt när vi inte har något behov av vad som odlas hemma hos mamma. Allt viktigt köper vi ändå i affären, och hennes inlagda gurkor och sylt står fortfarande i källaren på lådvis och ingen äter dem längre.
