Jag tror faktiskt att om någon hade berättat den här historien för mig, så hade jag bara skakat på huvudet och undrat vilket svenskt deckardrama det kom ifrån. Men det hände min bror Magnus och hans fru Ingrid. De var på väg hem efter att ha firat morfars födelsedag ute på landet utanför Linköping. Klockan var tidigt, typ sju på morgonen, och motorvägen låg öde. Plötsligt såg de en ung kvinna mitt på vägen, vifta som en galen och försöka stoppa bilen. Ingrid, klok som alltid, sa till Magnus att inte stanna hon hade sett nog med skräckfilmer för att veta bättre. Men Magnus, som aldrig lyssnar på varningssignaler, bromsade in i alla fall för att se vad det handlade om.
Kvinnans ansikte såg ut som om hon hade haft närkontakt med en köttbullsblandare fullt med rispor och blåmärken.
Hon berättade snyftande att hennes familj just varit med om en olycka. Bilen hade sladdat av vägen, rätt ner i ett dike. Hon sa att hennes man var död, men barnet levde och bad Magnus att rädda honom. Hon pekade mot olycksplatsen. Magnus hoppade ur bilen, sa åt henne att stanna med Ingrid (vilket nog var ett ganska optimistiskt förslag), och skyndade bort till ravinen. Där låg bilen mycket riktigt, och Magnus hann knappt fatta vad han gjort innan han fick tag på en liten pojke, kanske sex år gammal, i baksätet.
När han kom tillbaka till bilen var kvinnan spårlöst borta. När han frågade Ingrid om var hon tagit vägen, höjde Ingrid på ögonbrynen och sa att kvinnan hade följt med Magnus mot ravinen. Magnus gick tillbaka, och först då såg han att det satt två personer i framsätet mannen vid ratten och hans fru bredvid. Båda var döda. Hur hade hon kunnat be om hjälp på vägen? Magnus säger att det gav honom rysningar längs hela ryggraden.
Pojken, som heter Emil och definitivt inte har några spöklika drag, bor nu hos Magnus och Ingrid de adopterade honom rakt av. Magnus är övertygad om att det var ett vålnad som talade till dem. Tja, om det är vanligt ute på slätten låter jag vara osagt, men i Magnus hus är det numera alltid två extra platser vid middagsbordet en för Emil och en för eventuella spöken.
