Hur ska jag förklara för alla varför du inte kommer på mammas fest? frågade mannen förvirrat.
Tack, det var verkligen gott, sa mannen och sköt undan tallriken. Linnea, jag måste prata med dig.
Vet du, Björn, jag kan faktiskt gissa vad det gäller.
Och vad tror du det gäller?
Din mammas födelsedag.
Ja. Idag är det tionde, och hon fyller år på artonde, sa Björn.
Och jag den tjugonde. Det kommer du väl ihåg? sa Linnea.
Självklart minns jag det, älskling…
Björn, börja inte ens jag säger nej direkt.
Men du har inte ens hört vad jag vill föreslå, sa han.
Jag vill inte ens lyssna! Jag säger bara som det är på lördag har jag bokat bord på Brasserie Eken för tio personer. Åtta av mina vänner som du känner mycket väl, förresten. Och så vi två. Om du vill komma förstås… Annars firar vi själva.
Det en aning komiska var ju att svärmoderns födelsedag var den artonde september, och Linneas den tjugonde.
Och tredje året i rad, så fort september var i antåg, slet Björn sitt hår hur skulle han hålla två fester utan att såra vare sig sin mor eller sin fru? Hittills hade han misslyckats varje gång.
Linnea, mamma föreslår att vi firar båda födelsedagarna tillsammans i hennes lägenhet på lördag. Det är ju smart på sitt sätt! Varför ha två släktfester på en vecka och slösa pengar? Dessutom passar inte torsdagar för alla, men lördag är lugnt.
Björn, vem har sagt till dig att jag vill se dina mammas tremänningar, alla mina bonuskusiner, deras barn och gamla släktingar på MIN fest? Jag har bjudit mina vänner, du känner dem!
Mamma blir sårad, suckade Björn.
Och att jag har varit sårad två år i rad räknas inte det? Har du redan glömt?
Men det var väl inte så farligt?
Inte så farligt? Ska vi se… Förrförra året: vi gifte oss i april. Så kom september. Din mamma fyllde jämnt. Vad sa du då?
Linnea, mamma fyller sextio, vill gärna fira hemma, familjärt, så låt oss inte planera något på lördagen!
Och jag, som bad om ledigt från jobbet halva fredagen och hela lördagmorgonen, stod i din mammas kök och skalade, hackade, kokade, marinerade och höll på.
På lördagen sprang jag fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket som en servitris. Och glöm inte ingen nämnde ens att jag också hade fyllt år nyligen!
Men Zofie gratulerade väl dig? påminde Björn.
Nej! Hon log bara och konstaterade: “Det var ju i veckan, det har redan varit, inget att älta nu.”
Men året därpå pratade jag med mamma och då blev du ändå gratulerad vid bordet.
Ja, apropå i fjol! Fredagen den tjugonde där var jag igen, köksmästare och diskpersonal samtidigt. När jag undrade varför Zofie inte hjälpte mig med förberedelserna, vet du vad din mamma svarade?
Zofie har tid bokad för manikyr i dag, hon kan inte komma med fula händer. Och imorgon är det ansiktsbehandling och hår hos frisör.
Mycket riktigt Zofie dök upp på sin mammas fest skinande ren och stylad. Jag hann knappt byta kläder i badrummet innan gästerna drällde in. Ja, den gången fick jag i alla fall ett grattis.
De höjde glasen för mig, men sedan glömdes jag bort igen. Och glöm inte, ingen av dina släktingar har någonsin gett mig en present utom du och mina föräldrar. Så i år berätta för din mamma att hon inte ska räkna med mig!
Men hon klarar sig inte själv?
Björn, din mamma har ju inte bara sin svärdotter utan också en son, alltså du, och en dotter Zofie. Jag är säker på att ni kan hjälpa till. Själv fyller jag år på lördag och vill tillbringa kvällen med mina vänner.
Men hur ska jag förklara för alla varför du inte är med på mammas fest? frågade Björn.
Björn, låtsas inte vara barnslig! Ingen av dem bryr sig om mig utom när någon behöver en tallrik, eller nåt från köket. Det är en urtrist samling där jag bara är någon som sitter utanför gemenskapen.
Linnea förklarade för sin man att hon hade rätt att fira sin dag på sitt sätt. Men hans mor och syster ansåg att en svärdotter skulle ansluta sig till “familjekollektivet”.
Under veckorna fram till tjugonde september försökte svärmor och Zofie övertyga Linnea att rätta sig i ledet och delta vid svärmors middag.
Linnea, vi har fått en så fin tradition, ringde Mona, svärmodern. Vi har firat ihop två gånger och det har varit så trevligt! Jag förstår inte varför du plötsligt trilskas i år. Vad är problemet?
Mona, det är så enkelt: För det första vill jag fira med mina vänner, för det andra vill jag inte springa mellan köket och vardagsrummet jag vill sitta i lugn och ro på ett kafé eller restaurang!
Men vi umgås ju så bra hemma, med släkten! invände Mona.
Det är ni som umgås, jag serverar och springer omkring kan du hämta det där, Linnea? tack, men nej tack.
Jag trodde aldrig att du skulle vägra hjälpa din mans mamma, sa svärmor sårat.
Zofie var än mer uppfordrande:
Linnea! Sluta tramsa nu. Mamma har redan gjort upp menyn och pappa har handlat allt på ICA. Fundera ut vad du ska laga!
Mamma har skickat inköpslistan till Björn. Släpp det här nu och fundera på om det är värt att bli osams med svärmor. På lördag är det fest, sedan kan du umgås med dina vänner hur mycket du vill.
Zofie, jag är inte tjurig. Jag har sagt i god tid att jag har mina egna planer i år! Du kan själv hjälpa till.
Värst var det ändå för Björn. Han visste inte hur han skulle välja vilken fest han borde vara på. Ville inte såra någon.
Och även om Linnea inte krävde det, fattade Björn väl att hon skulle bli ledsen om han valde moderns fest.
Linnea nämnde inte sina lördagsplaner mer. På fredagseftermiddagen ringde svärmor henne på jobbet:
Linnea, var är du? Hoppas du har slutat med dina dumheter om restaurangen? Vi behöver dig här, annars hinner vi aldrig färdigt till imorgon!
Mona, jag är på jobbet! Jag sa till dig redan förut jag kommer inte att hjälpa till med maten i år. Låt Zofie hjälpa dig!
Hoppas du förstår att Björn inte gillar att hans familj blir behandlad så, sa Mona.
Bara för att jag har gift mig med Björn betyder det inte att jag måste bära upp hela hans släkt och alltid passa upp på er!
Jag har ett eget liv, egna intressen och egna vänner som dessutom är våra gemensamma. Jag tänker inte bli er eviga kock och diskerska!
Samtalet avslutades i moll.
På lördagen for Björn iväg till modern med presenten under armen. Linnea gick kl. 16 till restaurangen som hon bokat.
Alla gäster kom i tid. Stolen bredvid henne stod tom, men ingen undrade något alla kände till situationen.
De gratulerade henne, gav presenter, det var skratt och samtal men Linnea sneglade gång på gång mot dörren. Hon hoppades ändå att Björn skulle dyka upp.
Och visst kom han, nästan en timme sent, instormande med ett fång térosor i hennes favoritnyans.
Linnea, jag lyckades precis smita! De pratade om dig nästan hela tiden. Faster Ragnhild undrade varför det inte fanns någon “Svamptårta” på bordet hon hade sett fram emot det sen sist.
Och det var lite torftigt dukat idag. Zofie satt sur och hade lyckats bryta två naglar när hon hjälpte mamma.
Nästa två år kallades Linnea bara in som konsult inför släktkalasen för ganska snart var hon med barn och sedan blev hon mamma till en liten pojke.
När Mona fyllde sextiofem firade hon sin födelsedag på restaurang.
Vad var det egentligen min svärdotter behövde? Allt var ju så bra, och hon skulle promt strula till det! suckade svärmor ännu en gång…
Vad tycker du, gjorde Linnea rätt? Skriv dina tankar i kommentarerna, klicka på gilla-handen och följ sidan jag blir alltid glad för varje ny läsare!
