Diskat igen. Det är tredje dagen tallrikarna står i diskhon. Inte ens en ren kopp kvar. Väntade, väntade… Vad ska jag göra? Kom hem från jobbet, hungrig, arg, trött. Och först måste jag diska allt, annars finns det inget att äta med.
Och det finns egentligen inget att äta heller. Slog på vattenkokaren och satte kastrullen på plattan med vatten. Kanske kan jag i alla fall koka lite korv. Eller bara koka dem. Hungern river i magen. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i en sådan situation… Och vilken sylta från Gunhild det var! Tänk om jag hade sådan soppa nu…
Och vilka pajer! Och wienerbröd, med olika fyllningar. Och revbenen, favoriträtten. Och vilken ordning, vilken renhet i lägenheten! När man kom hem efter jobbet glänste allt. Doften av nyskurat och friskt överallt. Och nu…
Varför såg jag inte allt tidigare? Det verkade som om min Gunhild inte behövde något annat än tvätt och matlagning…
En gång såg jag Elsa. Vacker, i kort kjol, höga klackar. Hon kom ut från en skönhetssalong. Välvårdad, verkligen unik. Det kändes som…
Gunhild gick aldrig till salonger, ville inte slösa pengar på håret, ogillade att färga det. Och hon shoppade aldrig i modetempel. Fast hon var också smal och vacker. Det där typiskt feminina lockade henne inte. Alltid jeans och sneakers. Hon kutade till butiken eller virvlade runt hemma.
Jag älskar någon annan! sa jag till Gunhild när jag kom hem. Och jag lämnar dig! Jag vill inte lura dig.
Gunhild vispade grädden till tårtan. Hon vände sig inte ens om. Och jag såg inte tårarna som rann över hennes kinder…
Jag blev trött på att se en hemkär kvinna bredvid mig, inte någon förförisk. Kanske därför blev jag så förblindad av Elsa. Nu diskar jag, moppar golven och städar. Matlagning har jag fortfarande inte lärt mig riktigt, och ibland drömmer jag om Gunhilds pajer om nätterna…
Elsa har ny manikyr, och kan därför inte diska. Hon sitter i soffan och bläddrar i Damernas Värld, salongen väntar på håret. Ett par klänningar ligger på golvet, och hennes skor har jag snubblat över flera gånger. Hon vet inte vad hon ska ha på sig till salongen. Och glaset vid dörren tog hon inte in igår, och det står där ännu.
Varför bytte jag min fru mot en sådan lat flicka? Det är inte långt till mitt fall. Ska jag koka lite mer makaroner? Jag är så hungrig…
