En dag när Lukas låg och vilade på sin säng, upptäckte han att hans älskade gosedjursleopard var försvunnen. Han hoppade upp som om någon hällt kallt vatten på honom och började genast leta i hela huset. Trots att han genomsökte varje vrå (inklusive under soffan, där bara dammråttor bor), så var leoparden spårlöst borta. Trotsigt konstaterade Lukas att hans bästa vän förmodligen hade gett sig ut på äventyr och utan honom.
I flera veckor sörjde Lukas tappert sin pälsklädda kompanjon. Tills ödet plötsligt slog till: i ett bortglömt hörn av garderoben hittade han leoparden! Återföreningen mellan katt och leksak var nästan lika sentimental som midsommar (minus sill och dans), och de återupptog genast sina vanliga rutiner som om ingenting hade hänt.
Lukas har döpt sin leopard till Oskar och “han tar nu med sig Oskar vart han än går”.
Astrid syftar nog på sin farmors fantastiska sömnad när hon berättar att farmor “fixade den åt honom”.
Lukas farmor hade reparerat gosedjuret så proffsigt och noggrant att det såg ut som om det kom direkt från NK:s leksaksavdelning. Lukas blev överlycklig och tackade henne med tårar i ögonen för att hon räddat hans älskade leksak.
Det här ögonblicket visar hur mycket Lukas värdesätter sin farmor och hur viktiga familjebanden kan vara ja, man ska inte underskatta kraften i en svensk farmor och hennes nål och tråd!
