Innan jag gifte mig med min man Erik hade jag en ganska bra relation med hans föräldrar. Allt var inte perfekt, men stämningen var ändå varm och vänlig. Eftersom Erik bodde hemma hos sina föräldrar på den tiden brukade jag ofta småprata med dem när jag hälsade på. Det fanns alltid små meningsskiljaktigheter, till exempel om vad vi skulle titta på på TV, men jag strävade alltid efter att undvika bråk och tog ofta min svärmors parti. Allt kändes tryggt fram till vår bröllopsdag.
Efter festen åkte vi hem till Eriks föräldrar, där jag möttes av överdådiga mängder mat. De insisterade på att jag skulle äta mer och “bli starkare”. Till en början tänkte jag att det bara var på skoj, men efter hand blev kommentarerna både mer påträngande och ihärdiga. En månad senare kunde min svärmor inte låta bli att påpeka att jag hade gått upp i vikt, trots att det inte stämde. Några veckor därpå fick jag reda på att jag var gravid, och lyckan var total. Jag berättade för Erik, men bad honom hålla det hemligt för mina föräldrar tills vi själva kunde avslöja nyheten.
Ungefär samtidigt hade vi hittat vår egen lägenhet och flyttat dit. Ju längre min graviditet fortskred, desto oftare dök mina svärföräldrar upp med besök. De uttryckte hela tiden oro för min hälsa och började kontrollera att jag verkligen mådde bra. Jag började misstänka att Erik hade avslöjat vår hemlighet, men han försäkrade mig om att de bara ville bry sig om mig och att det inte var något ovanligt. När han sedan till slut berättade att vi väntade barn förändrades hela min tillvaro.
Svärfar pressade mig att äta ännu mer och tyckte jag borde säga upp mig från jobbet, så att jag inte skulle bli utbränd. Svärmor kunde aldrig hålla händerna borta från min mage och upprepade hela tiden hur mycket den växte. De började komma förbi flera gånger varje dag och överöste mig med frågor om hur jag mådde. Sakta men säkert gick det upp för mig att de såg mig som ett kärl bara en inkubator för deras barnbarn. De var knappt intresserade av mig som person, med mina egna behov och drömmar. Plötsligt blev det tydligt att de hade försökt få mig att gå upp i vikt ända sedan vi först möttes.
Jag berättade för Erik hur jag kände, men tyvärr höll han inte alls med mig. Han avfärdade mina känslor som grundlösa och meningslösa. När jag märkte att ingen stod på min sida bestämde jag mig för att ta tag i saken själv. Samma kväll packade jag våra saker, bad Erik ringa en låssmed för att byta ut låsen i lägenheten för säkerhets skull och bokade biljetter för en spontan semester. Nästa dag gav vi oss av, med hopp om att denna paus skulle ge mig den ro och klarhet jag längtade efter.
