Min mamma dog när jag bara var åtta år gammal. Pappa drack för mycket, och många gånger fanns det inget mat hemma. Jag tiggde i skolan, hade dåliga betyg, klädde mig slarvigt, och till slut märktes det av vuxna.
Socialtjänsten kom hem till oss flera gånger. Pappa fick hårda krav på sig, och om han inte följde dem riskerade han att förlora vårdnaden om mig. Som tur var insåg pappa allvaret, slutade dricka, och kontrollerna gick smidigt efter det.
Efter en tid berättade pappa att han ville att jag skulle träffa en kvinna han gillade. Vi åkte hem till Moster Kerstin. Jag var skeptisk, minnena av mamma var fortfarande färska, och jag hade svårt att acceptera pappas beslut att inleda något med Moster Kerstin.
Men när vi började prata kände jag direkt värme från henne. Jag blev vän med hennes son, som var ett år äldre än mig, och vi började gå på friidrott tillsammans. Pappa blev glad över att jag tog hans nya bekantskap så bra. Efter en månad flyttade vi in hos Moster Kerstin, och vår lägenhet hyrdes ut för att få extra inkomst.
Pappa hann aldrig gifta sig med Kerstin, han blev påkörd av en rattfull bilist och dog. Officiellt var Kerstin ingen släkting till mig, så socialtjänsten tog mig till ett barnhem. När jag skulle lämna lovade Kerstin att hon skulle få mig tillbaka så fort hon kunde.
Och hon höll sitt löfte efter två månader var jag tillbaka hos henne igen. De två månaderna på barnhemmet räckte för att jag verkligen skulle förstå hur hård atmosfären där var. Jag blev otroligt tacksam över att Kerstin inte övergav mig, utan blev en riktig extra mamma. När jag kallade henne “mamma” såg jag ofta tårar i hennes ögon Kerstin är en fantastisk kvinna och hennes son har blivit som en riktig bror för mig.
Nu är vi vuxna och har egna familjer, men Mamma Kerstin är fortfarande den närmaste personen för mig och min bror. Hon är svärmor två gånger om, men har aldrig bråkat med vare sig min fru eller min brors fru, och ingen av oss har någonsin hört ordet “svärmor” från dem. Både min fru och min brors fru kallar henne Mamma Kerstin, tack vare hennes värme och förståelse. Och varje gång jag hör henne bli kallad så ser jag äkta glädje i Kerstins ögon.
