SIGRID SIN EGEN GÅVA
Sigrid Hansson en stilig, blåögd kvinna i femtioårsåldern med brunt hår i hästsvans, med former som syns trots att hon bär på några trivselkilon, står vid fönstret i sviten på Grand Hôtel i Stockholm. Hon tar en klunk hasselnötslikör och tänker:
Så det var så här det blev Skild, medelålders, ensam på ett hotell för förälskade par. Tur ändå att det är en svit, och inte ett motell med utsikt över en sunkig parkering det hade sett riktigt pinsamt ut.
Hon är övertygad: romantiken dog ut för tjugo år sedan, i takt med smällande dörrar och barnens tonårsutbrott. Män har dykt upp ibland, men allt har slutat i antiklimax och halvdepressioner, så hon bestämde sig: kärlek är inte för henne.
Sedan dök Han upp riddaren online. Skrev så att kinderna blossade och hållningen blev rak. Hon ville rama in sms:en och hänga dem på kylskåpet för att kunna läsa dem igen och samtidigt hålla sig ifrån just det kylskåpet. Ibland misstänkte Sigrid att han hade gått på skrivkurs, eller bara hade för mycket tid.
Hon blev Sigrid igen Sigi för vännerna. Köpte en klänning som fick kollegorna att skära tänder av avund, en bh för priset av en tur-och-retur biljett till Köpenhamn och började träna på gymmet. Hon gjorde benböj med samma målmedvetenhet som om hela mänsklighetens öde hängde på det.
Om jag dör av knäböj, begrav mig i den här klänningen. Då kommer exet skämmas över att han släppte mig, skämtade hon till väninnorna.
Mötet blev av och det blev en fullträff. Vad som hände hör inte hemma i protokollet. Det räcker att säga: efteråt var det en ung och lycklig Sigrid som mötte sin blick i spegeln.
Men andra träffen blev aldrig av. De hade bestämt träff i Visby för stämningens skull Sigrid planerade, laddade och oroade sig. Han fick blodtrycksfall i sista stund, och där satt hon ensam på hotell, långt bort. Kanske måste stressen ut, någon gång. Ödet blinkade busigt: Ta det lugnt, vännen.
Sigrid slog sig ner i fåtöljen med sitt glas och försökte resonera med sig själv:
Det är väl okej. Hur skulle man annars förklara det för barnbarnen? Mormor, hur återvann du din andra ungdom? Ja du, på Arlandas parkeringsplats väntandes på en man och hans blodtrycksmedicin. Romantiskt värre!
Nästa morgon tog hon spa-paketet och bestämde: Nog nu, kära du! Från och med nu firar vi Sigrid-dagar. Inga undantag. Spa-personalen försäkrade att huden strålade. Sigrid granskade sig själv i spegeln, konstaterade att glansen snarare kom från oljan än från ungdomlig lyster.
Stadspromenaden var magisk. Guiden lång, silverhårig, sammetsröst. Någon mormor i träningsbyxor babblade bredvid, men Sigrid hörde bara honom. Han berättade om medeltida slag, Sigrid tänkte att män har i evigheter kämpat om städer, kvinnor om uppmärksamhet. Någon sorts balans, trots allt.
Ni måste prova vår äppelkaka med vaniljsås, sa guiden och log mot Sigrid när han ledde in gruppen på stadens bästa konditori.
Kakan var himmelsk. Nästan så att Sigrid blev kär på nytt men i pajdegen och äpplena. Fast en äppelkaka gör en aldrig besviken, skrattade hon tyst för sig själv.
Sen blev det shopping: ett bärnstenshalsband och en turkos klänning som satt så tajt över bysten att Sigrid kunde blinka åt sig själv i spegeln. Så pass vågad att hon tvekade om hon skulle våga ha den på sig men inget stoppade henne längre.
På planet hem blickade Sigrid ut genom fönstret. Staden försvann under henne, och med den de romantiska förväntningarna.
Nåväl, de kanske ses igen eller kanske inte. Livet tar inte slut för det.
Framför henne väntade ny garderob, ett par semestrar till och kanske ännu en äppelkaka. Med eller utan sällskap.
Och om det blir utan man, så åtminstone med en kula vaniljglass, log hon och slumrade till, nöjd med sig själv.
