Varför skulle en så stilig och framgångsrik kille som jag gifta mig egentligen? tänkte han. Undra när vi får barnbarn, resonerade föräldrarna.
Erik skjutsade hem sin kompis och vände tillbaka till sin lägenhet.
Han stekte lite ägg och skinka. Slog sig ner vid köksbordet, satte på sin mobil som varit avstängd hela natten, och började kolla igenom missade samtal.
Mamma har ringt, mumlade Erik. Nu blir det väl skäll igen, att jag är så hopplös
Hopplös var verkligen fel ord om Erik. Bra jobb, en tvåa på Söder och en Volvo på gården det sa väl något annat om framtiden. Men han hade ändå fyllt tjugofem och var fortfarande ogift.
Varför skulle en som jag gifta sig egentligen? funderade han.
Undrar när vi får barnbarn, tänkte mamma och pappa säkert.
Erik slog mammas nummer:
Hej mamma! Hur mår du? frågade han.
Som vanligt, det rullar på.
Och pappa då?
Han med, men kunde du inte titta förbi nån gång? Du har ju bara en halvtimme med bilen och ändå ser vi dig så sällan. Pappa ska ut och vända potatislandet.
Idag går det inte, men nästa helg lovar jag att komma.
Du har ju lovat hur många gånger som helst att du ska komma med din flickvän.
Mamma, jag kommer faktiskt nästa helg. Och med en tjej. Jag svär! sa han, nästan utan att tänka.
Åh, är det din blivande fru?
Nja, inte riktigt än
Åh, min pojk. Jag är så glad för din skull! Vi väntar er på lördag. Jag lagar massa gott som du älskar!
Efter samtalet med sin mamma blev Erik lite fundersam:
Vad var det jag sa nu? Och vem ska jag ta med mig? Brukar det bli typ Frida? Fast, tänk om hon inte alls gillar landet. Men jag får väl fråga. Nu ska jag sova
Han lät stekpannan stå kvar och la sig i sängen.
När han vaknade mindes han vad han hade lovat och ringde sin kompis.
Hej snygging! sa han i luren.
Hej, Erik, svarade hon rätt svalt.
Frida, har du sovit dåligt? Jag kommer förbi.
Erik, vi behöver inte ses mer. Jag har andra planer.
Va? Vadå för planer? nu blev han irriterad.
Jag ska gifta mig.
Jag kommer över till dig och din kille nu
Samtalet bröts tvärt.
Erik kastade mobilen på soffan och kände sig sur. Han brukade ju vara den som gick vidare. Nu blev han dumpad.
Han gick ut i badrummet och sen till köket. Slog en kopp kaffe och funderade:
Hur tusan ska jag fixa en flickvän att presentera för mamma? Ska jag försöka minnas nån gammal bekant? De lär väl tro att jag blivit allvarlig.
Kaffet hann han inte dricka klart innan larmet på bilen gick. Han slängde sig in i hallen. Hans Volvo stod på parkeringen bakom huset, där han kunde hålla koll även på natten. En man i femtioårsåldern stod intill bilen och tittade upp mot fönstret.
Vem sjutton är det där? viskade Erik.
Han snörde på sig sneakers och sprang ut.
Vad gör du här? frågade han bestämt.
Hördu, grabben, sa mannen självsäkert Håller du dig inte borta från Frida så får du skylla dig själv!
Dra åt skogen!
Plötsligt dök en storväxt kille upp.
Erik hann inte ens protestera förrän allt blev svart
Erik, Erik!
Någon stod böjd över honom. Han tyckte han kände igen det tysta ansiktet.
Kan du höra mig? Eller ska jag ringa ambulans?
Nej, det är lugnt. Jag har allt i bilen, log han. Kan du hjälpa till?
Jodå, jag har läst till sjuksköterska.
Nu kände han igen henne grannen från porten intill, som brukade hälsa. Han hade trott hon gick på gymnasiet. Vad hette hon… Hon såg att han tvekade:
Jag heter Maja. Jag bor där borta, sa hon och pekade.
Sätt dig, Maja! sa han och öppnade bakdörren. Första hjälpen finns där!
Han satte sig fram. Maja hjälpte honom och la om såret.
Det var inget farligt, sa hon till slut.
Tack så mycket!
Erik såg hennes ögon i backspegeln, som om de undrade:
Ska jag dra nu?
Ska vi ta en kaffe någonstans? Jag hann aldrig äta frukost.
Ska vi verkligen det? Hon tittade på sin t-shirt och mjukisbyxor.
Det är lugnt, jag är lika avslappnad.
Nä, inte så här.
Okej, log Erik. Vi byter om sen går vi ut.
En halvtimme senare kom hon ut i en klänning med lite enkel smink. Plötsligt kände inte Erik för bilen.
Vill du gå en promenad istället?
Gärna, sa hon och tog honom under armen.
Hela vägen pratade Maja glatt. De gick till ett litet kafé, satt vid ett hörnbord. Erik sköt fram menyn till henne:
Ta vad du vill, Maja.
Hon bläddrade, mest fokuserad på priserna. Erik fattade att hon inte direkt var stammis på såna här ställen. Han vinkade till sig servitören.
Ta in nåt riktigt gott och två kaffe!
Bara kaffe till herrn?
Ja, räcker med kaffe till mig.
Vi har jättegoda bakelser också.
Kör på det!
Efter fikat skjutsade han hem henne. De skildes åt utanför hennes port
Arbetsveckan rusade förbi. På fredagen kom Erik hem efter jobbet och slog sig ner vid köksbordet.
Just det, jag lovade ju mamma att komma hem med en tjej imorgon. Hur gör jag nu?
Han slog på vattenkokaren, gjorde ett par smörgåsar och funderade vidare:
Kommer jag själv blir mamma besviken. Jag måste hitta på nåt
Sen slog det honom!
Om jag frågar Maja? Fast, vi har ju knappt hörts sen i söndags. Jag får säga att jag haft mycket på jobbet.
Han åt snabbt, rakade sig, tog på sig skjorta och fina jeans och gick ut.
Grannporten visste han ju var, men det var typ femton lägenheter där, och det enda han visste var att hon hette Maja.
Han stod där en stund och kollade upp på fönstren, när porten plötsligt slogs upp och hon kom ut. Tydligen hade hon sett honom och rusat ner.
Hon stannade lite generad.
Hej Maja!
Hej Erik! hennes ögon lyste.
Ska vi ta en promenad?
Men jag är inte ens klar
Jag väntar, sa han med ett leende. En halvtimme?
Ja! och hon sprang tillbaka in.
Vad är det som händer? frågade hennes mamma inne i hallen.
Jag ska ut och gå med Erik.
Och det är så bråttom?
Maja rusade omkring och letade kläder. Mamman gick fram till fönstret och såg förstås Erik utanför.
Vad ska du med honom till?
Jag är tjugo nu, mamma, sa Maja lite generat.
Har du inte sett vilka skönheter han brukar hänga med?
Mamma, skäll inte nu!
Ja, ja…
Maja tänkte att hela huset nu skulle få veta, och att grannarna skulle skvallra. Alla visste ju vem Erik var och att hon var den där tysta typen. Nu skulle tanterna på bänken nog ha nåt nytt att prata om… Men, hon brydde sig inte längre.
Hon gick ut, försökte att inte vända sig om mot mammas vakande blick. Bestämt tog hon Erik under armen och frågade:
Vart ska vi?
Vi går till parken, tar en fika, och sen går vi där det är månbelyst
De gick till parken, tog en fika, stod länge under månen och kramades. Sen ringde Majas mamma.
Maja, klockan är ett!
Japp, jag kommer! pep hon lite skamset. Jag måste hem nu, Erik.
Jag följer dig
Utanför hennes port kramades de igen. Sen sa Erik, nästan som en order utan utrymme för protester:
Imorgon åker vi till mina föräldrar på landet.
Lasse! ropade hans mamma när hon såg bilen rulla upp. Erik kommer!
Han har visst kommit ihåg oss till slut?
Och med en tjej! pustade mamma och rusade ut.
Monica mötte sin son, kramade honom men hade hela tiden blicken på tjejen bredvid.
Hon vände sig mot Maja:
Vad heter du, vännen?
Maja, sa tjejen nervöst.
Jag är tant Monica. Kom in, kom in!
Tack!
Pappa kom ut ur huset, gick rakt fram till Maja och sa glatt:
Äntligen har vår son hittat en fin tjej! Vad heter du då, fina?
Maja.
Jag heter Lasse. Du kan kalla mig farbror Lasse.
Maja anade att hennes eget utseende skulle göra dem besvikna men tvärtom; de var uppriktigt glada, det syntes i hela deras sätt.
De gick in och Maja stannade till. Bordet var dukat som om någon kunglighet skulle komma på middag!
Det blev massa frågor och skratt.
Majs familj var helt vanlig, men ändå kändes det som Eriks föräldrar skulle vara lite mer märkvärdiga. Men de var lika vanliga som hennes egna.
Hon märkte till sin förvåning att föräldrarna verkade gilla att hon var just från en enkel familj.
Efter maten gick Erik och pappa ut och plöjde landet. Maja blev kvar med Monica.
Tant Monica, jag kan ta disken.
Låt oss ta den ihop! log hon glatt.
När killarna plöjt färdigt gick alla ut och satte potatis.
När allt var klart suckade Maja:
Jag borde åka hem, annars blir mamma orolig.
Vad pratar du om? sa Monica. Vi äter middag, och du får sova över här. Ni får varsitt rum.
Vet inte men man såg att hon ville stanna.
Ring hem! sa Monica.
Maja tog mobilen och slog ett nummer:
Mamma, är det okej om jag sover här?
Maja, förstår du vad du säger? Du sa att du skulle komma hem i tid
Vad heter din mamma? frågade Monica och tog luren.
Eva.
Hej Eva, det är Monica, Eriks mamma.
Hej!
Kan Maja stanna över natten hos oss? Jag tar ansvar och de får varsitt rum.
Vet inte vad jag ska säga…
Du har en så fin dotter…
Det blev långprat i luren mellan mammorna.
Nästa eftermiddag skulle de åka. Monica hade packat massa lantmat mest till Maja.
De här paketen är till Erik, resten är till er två.
Men snälla Monica, så mycket behövs ju inte!
Ni vet ju knappt vad riktigt mat är i stan därför är du så smal, Maja.
Sen gick Monica fram till Erik som pratade med sin pappa.
Har ni lämnat in pappren för att gifta er än?
Mamma, va?! Vi har knappt hunnit prata om sånt.
Dags att göra det! sa hon och viftade med fingret. Och kom inte med nån annan än Maja!
När bilen rullade iväg plockade Monica direkt upp mobilen:
Eva, nu är de på väg hem! Och jag skickade lite lantmat med.
Men Monica, så där behövs väl inte?
Allt är bra! Hoppas vi blir släkt snart.
Säg inte så, men man hörde ändå godkännandet i Evas röst.
Han är tjugofem nu lägenhet, bil, allt klart! Bättre än så här blir det inte, eller?
Hon verkar ju helt förälskad
Om inte vi styr upp det här, vem ska då?
Din Erik är verkligen en bra kille
Och din Maja är arbetsam och go!
Det är sant. Hon fixar allt hemma och lagar mat
Erik körde, smålog sådär hemligt. Maja kunde inte hålla sig:
Vad är det du ler åt?
Mina föräldrar gillar dig verkligen.
Jaha, det är ju alltid nåt.
Mamma sa att jag inte får släppa någon som dig.
Och du
Jag tänker inte göra det!
De såg på varann, båda med samma lyckliga blick
Följ gärna för fler små historier och lämna en kommentar eller gilla om du känner igen dig!
