Erik kom hem till lägenheten i Malmö. Han blev förvånad när han märkte att hans fru inte var någonstans att se. Den plötsliga frånvaron av både hans fru och deras ettårige son fyllde honom med oro. Beslutsam att få klarhet i situationen, gick han över till grannen Birgitta för att fråga om hon hade sett hans fru. Till hans förvåning öppnade just Birgitta dörren och stod där med lille Simon i famnen.
Det visade sig att Eriks fru hade lämnat sonen hos grannen och gått iväg på ett akut ärende.
Trots att Erik hade viss vana av att ta hand om småbarn, kunde han inte sluta fundera över vad som fått henne att lämna dem så plötsligt. Han var dock tacksam för att hon i alla fall lämnat lite mat till honom i mikron.
Tiden gick en halvtimme, en timme, två, fem och Eriks oro växte stadigt. Han försökte ringa sin fru många gånger, men hon svarade inte på vare sig samtal eller sms. Timmarna gled förbi och hans oro blev bara starkare. Till sist lyckades han få Simon att somna för kvällen, men Erik satt fortfarande uppe och väntade på sin fru.
Till slut ringde telefonen. Med hjärtat i halsgropen svarade Erik och började genast ställa frågor om var hon befann sig och vad hon hade gjort under dagen. Men till hans stora besvikelse undvek hon att svara. Istället förklarade hon att hon inte hade för avsikt att komma tillbaka, och att hon hade bestämt sig för att överlåta alla omsorger om Simon till Erik för alltid.
Fullständigt chockad och uppriven stod Erik med telefonen fastklistrad vid örat, i hopp om att det hela bara var ett grymt skämt. Nu stod han plötsligt inför den svåra uppgiften att vara ensam förälder, att axla rollen som både mamma och pappa för att uppfostra sin son.
