För många år sedan lämnade Inga-Maj sin man, och jag minns hur jag försökte stötta henne genom den svåra tiden. Hon var alltid så öppen gentemot mig, men den senaste månaden märkte jag hur hon drog sig undan och verkade ointresserad av att höra av sig. Jag blev orolig för henne och bestämde mig för att hälsa på henne i hennes lilla lägenhet i Uppsala.
När jag steg in möttes jag av en kylig och trött blick. Inga-Maj hade knappt lust att hälsa och försvann snabbt ut i köket där hon höll på att laga någon gryta. Jag försökte lätta upp stämningen och sa något trevligt om den härliga doften, men hon viftade snabbt undan det och sa att hon måste rädda något på spisen innan det brände fast.
Medan jag blev lämnad ensam i vardagsrummet, ringde min egen man och berättade att han återigen skulle arbeta sent, vilket hade blivit allt vanligare på sistone. Just omkring den här tiden hade även Inga-Maj slutat dela med sig av vad som egentligen rörde sig i hennes liv, fast hon tidigare alltid berättat allt för mig.
Mitt i mina tankar ringde plötsligt Inga-Majs mobil, som låg jämte mig på soffbordet. På skärmen dök min mans namn upp. Utan att tänka lyfte jag luren och hörde verkligen hans röst. Han pratade med en mjuk och saknande ton, sa att han längtade och snart skulle komma.
Där och då gick det upp för mig: min väninna Inga-Maj hade i smyg haft en affär med min man, bakom min rygg. Överrumplad av känslor lämnade jag snabbt lägenheten. Sanningen kändes både chockerande och som en lättnad; jag insåg att jag inte längre behövde bära bördan av mitt äktenskap med en lat man som sällan arbetade, knappt tjänade några kronor, och mest levde på min försörjning och mitt stöd.
Med tiden blev jag ändå nyfiken och behövde veta hur länge min man faktiskt skulle stå ut hos Inga-Maj. De delade boende i sex månader, innan hon till sist kastade ut honom hon med. Han trodde naivt att jag skulle ta honom tillbaka, men där satte jag ner foten en gång för alla och visade honom dörren. Idag lever jag ett mycket bättre liv; äntligen fri från den börda det gamla förhållandet utgjorde.
