Åh mamma, steker du fisk igen? frågade Linnea när hon kikade in i köket.
Ja, men jag har öppnat fönsterna och slagit på fläkten, svarade Karin.
De senaste fyra månaderna, sedan dottern flyttade in igen, hade hon fått höra kommentarer flera gånger om dagen.
Du har saltat maten för mycket, eller lagt kläderna på fel plats. Eller så är din TV för hög.
Karin insåg inte ens när det blivit så att hon smög runt i sitt eget hem. Hon försökte vara tyst och försiktig hela tiden, för att inte störa dottern och svärsonen.
I början verkade allt ändå okej
Efter bröllopet hade Linnea och hennes man bestämt sig för att bo själva och hyrde en lägenhet. De kom till mamma på helgerna, vilket var förståeligt de hade jobb och egna företag att ta hand om.
Men så blev Karin plötsligt dålig en dag. Grannen ordnade ambulansen. Efter en liten stund dök även dottern upp. När Karin väl skrevs ut från sjukhuset sa Linnea:
Vi har förberett en överraskning till dig. Jag tror du kommer gilla den. Du får se hemma.
När Karin kom hem stod det väskor i hallen.
Vi har bestämt oss för att flytta in hos dig. Vi vill ta hand om dig nu.
Karin blev mycket förvånad över deras beslut.
Till en början tog Linnea hand om sin mamma helt och hållet. Städade, lagade mat, strök kläder. Men efter två månader hemma med Karin verkade hon helt glömma varför hon flyttade hem.
Karin mådde bättre nu. Hon började återigen göra allt själv. När dottern och svärsonen var på jobbet lagade och städade hon som vanligt.
Linnea bad flera gånger att hon skulle vila och ta hand om sig själv istället, men Karin försäkrade henne om att hon mådde mycket bättre.
Sedan upptäckte hennes dotter och svärson fördelarna med att bo hos mamma. Ingen hyra att betala. Alltid rent hemma, och sällan behöver de laga mat.
Mamma, vi får besök ikväll. Skulle du kunna gå till grannen och ta en kopp te? Då får vi vara ifred och du slipper bli uttråkad, sade Linnea en gång.
Karin ville inte lämna huset på kvällen. Dessutom gick grannen till sängs tidigt. Eftersom det var varmt ute bestämde hon sig för att ta en promenad runt kvarteret och andas lite frisk luft. Tiden gick och gästerna ville inte gå hem. Karin längtade efter att få lägga sig, men väntade tålmodigt på att dottern skulle ringa och säga att hon kunde gå in igen.
Grannen Gösta var ute med sin hund och kom hem en halvtimme senare, men Karin satt kvar på bänken.
Ursäkta, är allt bra? frågade Gösta.
Ja, det är ingen fara. Mina barn har gäster och jag vill inte störa dem.
Jag bor på första våningen, du känner kanske igen mig?
Ja, det gör jag.
De hade träffats flera gånger men bara hälsat. Göstas fru hade gått bort nyligen. Hans barn bodde på andra håll.
Följ med in till mig på lite te, det börjar bli kyligt. Ring din dotter och berätta att du är hos mig, erbjöd han.
Karin ringde Linnea, men hon svarade inte. Kanske ville hon helst att mamma skulle hålla sig borta den kvällen.
Då följer jag med dig, sa Karin.
De drack te och pratade länge. Plötsligt ringde Linnea:
Mamma, var är du? Gästerna har gått för länge sen. Vi vill sova, men du är inte hemma än.
I hennes röst låg återigen det där missnöjet. Karin förstod inte vad hon gjort fel denna gång. Hon tog på sig ytterplaggen för att gå hem. Gösta följde henne ut.
Det är ju bara två trappor, sa Karin.
Jag följer dig ändå. Det känns bättre, svarade Gösta.
Sedan dess träffades de ofta. Drack te eller lagade mat tillsammans. Ibland lagade Gösta något från sitt eget recept. Den här dagen var Karin hos Gösta igen det var svärsonens födelsedag och de hade många gäster hemma.
Det är så lugnt och skönt här hos dig, sa Karin en gång.
Du får bo här jämt om du vill, föreslog Gösta.
Blicken han gav henne gjorde det tydligt att han menade allvar.
Jag ska fundera på det, svarade hon leende.
Fast inom sig visste hon redan svaret.
