I över ett decennium har jag inte haft någon kontakt med mina föräldrar eller min storasyster. Jag insåg för länge sedan att jag aldrig varit den älskade dottern. Allt kändes som om det gällde: allt för en, ingenting för den andra. Saga, som är huvudpersonen här, var sjutton när hennes syster Ingrid blev gravid och gifte sig. När Ingrid fyllde arton bestämde sig deras föräldrar, unga och välbärgade, för att ge henne en tvåa i centrala Göteborg. De renoverade allt och fyllde lägenheten med nya möbler och prylar.
Kvar stod Saga, med tomhetskänslan gnagande. Hon samlade mod och frågade: Kan jag också få en lägenhet? Men föräldrarna bara skakade på huvudet: Du läser ju fortfarande på universitetet i Uppsala. Vi pratar om sånt när du är redo att bilda familj. Några år senare, när Saga tagit examen vid tjugotvå års ålder, var hon fortfarande singel, men längtade efter att stå på egna ben. Hon tog upp saken igen, men den här gången hade familjens ekonomi försämrats. Deras företag blomstrade inte längre som förr.
När hon försiktigt frågade om möjligheten till eget boende igen, möttes hon av: När vi inte längre finns kvar kommer denna trea på Södermalm bli din. Den är större och dyrare än din systers lägenhet. Men tillsvidare bor vi tillsammans, så kan du ta hand om oss när vi blir gamla. Det var en kompromisstung, iskall förhandling. Saga kände klumpen i magen växa, och tankarna malde: Hur kan jag vara säker? Ingrid ärver ju också, och hon har redan sitt hem. Varför skulle hon behöva mitt?
Hon bad om att få något nedskrivet om boendet, men föräldrarna vägrade. Du borde lita på oss, sa de. Men Saga kunde inte blunda för favoriseringarna föräldrarna hade backat upp Ingrid och hennes man ekonomiskt när de hade det svårt, men aldrig hjälpt henne. I långsam tystnad gled relationen ännu längre isär.
Tio år senare är Saga fortfarande ensam. Familjen bröt kontakten helt när hon bad att få det formellt reglerat. Hon flyttade ut, hyrde en liten etta i Vasastan för sina egna slantar, och började på nytt. Föräldrarna har aldrig vänt sig till henne igen. I känslan av svek har Saga byggt sitt eget liv, och lärt sig att förlita sig enbart på sig själv.
