Jag har tagit hand om mina barnbarn i åtta år utan att få en enda krona och igår berättade de att de föredrar den andra farmor, för hon tjatar aldrig på dem och kommer alltid med läsplattor.
Jag är farmor med den varma soppan.
Farmor som skjutsar dem till skolan, torkar snoriga näsor, lagar mat, tvättar, stryker, bär väskor, släcker lampor efter dem och nattar när föräldrarna är sena hemma.
Den andra farmorn är den eleganta.
Hon dyker upp ibland med blommor, parfym, glittriga presenter och stora överraskningar.
Hon har aldrig suttit vaken med ett sjukt barn hela natten.
Men hon vet hur man köper den senaste surfplattan.
Igår sa mina barnbarn att de önskar att jag vore som henne.
För första gången i livet kände jag hur det känns att vara osynlig i sitt eget slit.
Jag heter Ingrid Svensson. 62 år gammal.
Jag har en dotter, Erika,
och två barnbarn Oskar (8) och Linnea (6).
Erika jobbar. Hennes man Mikael också.
Och eftersom vi har inte råd med barnvakt och vi litar inte på fritids, så blev det självklart att jag, pensionären, skulle tillbringa resten av mitt liv med andras barn.
Och jag gjorde det.
Medvetet.
Med kärlek.
Med hela mitt hjärta.
Jag går upp 05:30.
06:30 är jag hos dem.
Jag lagar frukost.
Drar av dem alla strumpor, letar efter bortsprungna T-shirts, hjälper dem på med kläder, knyter skosnören, bär väskor, skjutsar till skolan.
Sedan städar, plockar, lagar mat, tvättar.
På eftermiddagen hämtar tillbaka barnen.
Läxor, tupplur, soppa ordning.
Jag är farmor med regler.
Farmor med gränser.
Farmor som säger:
Ät ingen choklad före maten
Tvätta händerna
Ingen padda nu
Gör läxan först
Med andra ord den tråkiga farmorn.
På andra sidan är Birgitta Mikaels mamma.
Birgitta har inte jobbat på många år.
Har gott om pengar.
Kvinna med välmanikyrerade fingrar, välfriserad, klädd för stadsturer, resor till Toscana och Kreta.
Birgitta har aldrig kokat te klockan tre på natten för hostiga barn.
Hon har inte letat försvunna strumpor.
Aldrig tvättat bort kräks från mattan.
Aldrig jagat ett barn genom köket med en sked.
Birgitta är en gäststjärna.
Kommer två gånger om året till jul och på födelsedagar
med presenter, godis och senaste elektronik.
Barnen dyrkar henne.
Som alla barn dyrkar den som aldrig sätter gränser.
Igår fyllde Oskar år.
Jag gick upp fem på morgonen för att baka hans favorittårta.
Med ägg, grädde, nötter precis som han vill ha den.
Jag köpte en fin bok till honom och en varm tröja allt vad pensionen räckte till.
Vid fyra kom Birgitta.
Med perfekt frisyr, parfym och glittrande handväska.
Hon klev in som en TV-profil.
Mina älsklingar! ropade hon.
Oskar och Linnea sprang och mötte henne som om hon var rockstjärna.
De passerade mig som om jag var en prydnad i hörnet.
Birgitta plockade upp två stora vita kartonger.
Två nya surfplattor.
Så ni får riktigt roligt! sa hon. Idag får ingen säga åt er hur mycket ni får spela!
Barnen skrek av lycka.
Erika och Mikael log med hela ansiktet:
Fantastiskt, mamma! Helt otroligt, tack!
Jag stod i köket och skar tårtan.
Den jag gått upp i mörkret för att baka.
Tårtan ingen tittade åt.
Jag gick fram till Oskar.
Oskar, farmor, här är min present. Och tårta
Han såg inte upp.
Inte nu, farmor. Jag installerar just min figur.
Men farm
Farmor! Det är alltid bara tårta! Den andra farmor kommer med riktiga presenter! Du med böcker och kläder. Trist.
Sådan smärta
Jag unnar inte någon annan den.
Jag tittade på Erika.
Väntade på att hon åtminstone skulle säga, Så där pratar man inte med farmor!
Men hon då?
Hon skrattade.
Mamma, låt det va. Barn gillar nya prylar. Birgitta är roliga farmorn. Du är rutinernas farmor.
Rutinernas farmor.
Kallar man omsorg så?
Linnea fyllde i:
Tänk om farmor Birgitta bodde här! Hon skäller aldrig. Du är alltid trött.
Jag såg på mina händer spruckna av tvål, tvättmaskin och städning.
Jag såg på Birgitta pigg, två surfplattor i väskan, drottning för en dag.
Jag såg på min dotter avslappnad med ett glas vin eftersom jag gör allt.
Jag tog av mig förklädet.
Vek det noga.
La det på diskbänken.
Gick till vardagsrummet.
Erika, jag går hem nu.
Hur så!? Tårtan då? Städa upp? Vem ska fixa här!?
Kan inte roliga farmorn hjälpa till?
Birgitta log tillgjort:
Ingrid, nerver är inte min grej. Jag har ont i ryggen
Oroa dig inte. Skulle ändå inte be dig smutsa ner dina kläder.
Jag såg på Erika:
Barnen har rätt. Jag är tråkig. Jag är sträng. Jag är den som sätter gränser och lagar näringsrik mat.
Och kanske behöver de mer frihet nu.
Så från och med imorgon slutar jag.
Mamma, hur kan du!? Vem ska ta dem till skolan!?
Jag vet inte. Kanske Birgitta. Eller sälj en surfplatta och anlita barnvakt.
Vi behöver dig!
Nej. Ni behöver en TJÄNARE. Och det är jag inte.
Jag tittade på Oskar.
Farmor kommer du inte?
Nej, mitt hjärta. Imorgon får ni ha roligt.
Ingen som säger åt er att äta grönsaker, göra läxorna, lägga er i tid.
Frihet.
Och så gick jag.
Telefonen ringer och ringer.
Erika gråter.
Mikael säger att jag överdriver.
Men jag tänker inte komma tillbaka.
Imorgon ska jag gå upp nio.
Dricka kaffet för min egen skull.
Äta tårta själv.
Och titta på min favoritserie.
För första gången på åratal ska jag vara huvudpersonen i mitt liv.
Frågan är: Är vi farmödrar och mormödrar skyldiga att ta hand om barnbarnen,
eller utnyttjar barnen oss bara för att slippa betala andra?.
I dag har jag lärt mig: ibland måste man sätta sina egna gränser även om det gör ont.
