NYÅRSAFTONENS OVÄNTADE BESÖK
Hem längtade Ingrid inte alls. Arbetsdagen den trettioförsta december var kortare än vanligtalla hennes kvinnliga kollegor hade redan skyndat iväg till barn, män och sina dignande bord med Janssons frestelse. De var glada och tindrande, uppspelta med enorma påsar clementiner och en flaska bubbel i famnenen liten present från chefen, Nils-Åke.
Men hemma väntade ingen på Ingrid. Det var ingen idé att hacka potatis och ägg till en sallad, ingen skulle ändå äta. Hon betraktade högen med clementiner i den genomskinliga påsen på sitt skrivbord och suckade djupt.
Nej, hem ville hon verkligen inte. Hon satte sig med den där sista rapporten.
Efter ett tag stack Nils-Åke in huvudet. Han var andfådd, pälsmössan på sned och fårskinnsrocken fladdrade öppen kring honomden enda mannen på kontoret och dessutom chefen.
Nämen, Ingrid! Vad gör du här ensam? Kan du tänka dig, jag glömde julklappen till frugan, sa han och försvann in till sig själv.
Fem minuter senare var han tillbaka.
Varför sitter du kvar här egentligen? Ska du inte hem nu?
Det är lika tomt hemma, Nils-Åke.
Han stannade till, vände sig mot henne och sjönk ner på stolen intill. Hans blick blev allvarlig.
Hörrudu. Sådär kan du inte hålla på. Det är ju nyår, Ingrid. Man ska vara glad! Du ser ju ut som världens regnmolningen kvinna får man på det sättet. Le, nu!
Han började stapla hennes papper, samlade ihop dem under sina händer och skakade på huvudet.
Jag såg ju till att släppa hem dem i tid, och du skulle också ta ledigt, förstår du väl.
Oroa dig inte, jag ska gå när jag är klar. Gå du hem till din fru, Nils-Åke. Jag fixar resten och låser.
Är du säker? sa han, höjde ögonbrynen.
Jag lovar!
Då så. Gott Nytt År då, Ingrid!
Ingrid suckade återigen. Ja, det var faktiskt ganska onödigt att sitta kvar på kontoret vid den här tiden. Hon borde gå.
“Kanske ska jag beställa hem en pizza? Undrar om pizzeriorna ens har öppet nu,” tänkte hon för sig själv.
Ingen svarade på första numret. Det andra samtalet gick till en glad tjej som meddelade att de stängde kl 18 och önskade Gott Nytt År. Ingrid sneglade på klockan; 18.05. Hon valde till sist ett tredje nummer, och döm om hennes förvåning när de faktiskt tog emot beställningen. Hon samlade ihop sina papper, klädde på sig, tog clementinerna och champagnenoch gick ut i kvällsluften.
Och där ute grep vinterkylan tag om hennes kinder. Gnistrande snö knarrade under stövlarna medan lyktorna lyste med ett varmt guldsken och julgransslingor blinkade i vartenda fönster. Folk ilade förbi med påsar och paket, butikerna var fortfarande öppna för de där sista-minuten-personerna som inte hunnit köpa klart. En sprudlande förväntan fyllde luften, och Ingrid lät sig smittas av stämningen.
“Men vad håller jag på med!” tänkte hon skarpt och klev beslutsamt in i ICA-butiken som öppnade sig framför henne.
Strax var hon hemma igen och plockade upp godsaker på köksbordet.
“Hoppas potatisen hinner koka klart”, mumlade hon och såg ut genom fönstret.
Hon satte på TV:n, hängde upp den nya ljusslingan hon köpt i fönstret och såg med ett litet danssteg hur de färgglada lamporna blinkade till. Ingrid började röra på höfterna, höjde händerna i luften och började förbereda sitt lilla nyårskalas.
“För mig själv. Det duger bra”, sa hon högt.
Potatisen stod på kyla ute på balkongen till salladen, och på bordet dukade hon fram smörgåsar med löjrom, hennes favoritrökt lax och ett vackert upplägg av charkuterier på ett stort fat, dekorerat med krispiga salladsblad. En liten osttallrik, ananas, och en skål clementiner från Nils-Åke.
Efter en halvtimme var salladen klar och kycklingbenen fräste på spisen. Hon drog fram bordet till soffan, la på en broderad duk och travade dit tallrikar och glas, bestick och servetter. Hon backade några steg och inspekterade anrättningen, nästan som om hon skulle ta emot gäster.
Vid halv tolv öppnade hon champagnenmen då ringde porttelefonen.
Ni har beställt pizza? hördes en energisk mansröst.
“Herregud, jag hade helt glömt!”
Kom upp bara! svarade Ingrid och tryckte på knappen.
Bara att komma in! Hur mycket ska jag betala? frågade hon och möttes av en ung man med ett brett leende och pizzakartongen i händerna.
Ingenting. Ta den som en nyårspresent.
Nämen, det går inte. Det blir väl avdrag för dig istället.
Aldrig i livet. Jag lovar. Det är min ursäkt för att det blev så sent. Ta nu!
Ingrid upptäckte att hon fortfarande höll champagnen i handen.
Håll champagnen, är du snäll, sa hon generat och bytte snabbt pizzakartongen mot flaskan.
Inte ofta man ser pizzabud i skjorta och slips, sa Ingrid när hon kom tillbaka.
Jag är inte bud, svarade han och log igen. Jag äger pizzerian. Lät min personal gå hem, det är ju nyår – de har familjer. Men när jag såg att din beställning låg kvar så tänkte jag, jag levererar själv. Mig väntar ändå ingen, till skillnad från pizzan. Men det tog lite längre tid.
Det är tio minuter kvar till tolv! utbrast Ingrid. Öppna champagnen, vi måste hinna med!
Inga problem! Har du glas?
Ingrid tog fram två glas. En smäll hördes från korken.
Skål för det gångna året!
Skål!
De slog glasen lätt mot varandra och drack det bubblande vinet i ett drag.
Vad har vi gjort nu då?
Vad då? sa mannen.
Men du har ju druckit! Ska ju köra bil hem!
Just ja, sa han och skrattade stort.
Hur tänkte du med det?
Då får jag väl stanna kvar! Taxi är det knappast att tänka på nu
Nej precis det finns inte en chans nu, log Ingrid tillbaka.
Gör såhär, ta av dig skorna och följ med in, annars står vi här och firar i hallen!
Vad hemtrevligt du har.
Slå dig ner! Presidentens tal är snart slut, vi måste skåla igen!
Gott nytt åreeeh?
Ingrid, svarade hon.
Gott nytt år, Ingrid! Jag heter Oskar.
Gott nytt år, Oskar! Smaka på salladen, den har jag gjort. Men jag har bara ett bestick vänta, ät direkt ur skålen så länge!
De pladdrade glatt, lättade i stämningen. Ingrid tyckte om Oskarhans öppna sätt och den självklarhet han förde med sig.
Mm, mycket godare ur skålen! Har du något vörtbröd, jag är så hungrig.
Klart jag har!
När Ingrid kom tillbaka hade Oskar två kycklingben i händerna.
Förlåt, kunde inte låta bli. Det var så gott!
Vad glad jag är, Oskar. Jag trodde jag skulle få slänga allt.
Du är inte ensam mer nu, jag hjälper dig!
Då så, sätt igång!
Hunger och glädje bubblade inom henne.
De åt och skrattade, drack champagne, såg på tv:s nyårsprogram, pratade om allt och inget.
Champagnen tog visst slut, sa Ingrid.
Jag har mer i bilen, vill du följa med ut?
Absolut! Vilken frisk luft, utbrast hon och spärrade ut armarna.
De stod bredvid Oskars bil medan fyrverkerier sprakade och dånade över Hamngatan.
Vet du vad, Ingrid? Gifte du dig med mig! Om ett år, förståsdu måste ju hinna lära känna mig först.
Hoppas du skojar?
Inte alls!
Då får vi se Jag lovar tänka på saken.
Men nu fortsätter vi festen!
Ingrid nickade, Oskar tog sin påse från bilen och tillsammans fortsatte de firandet, skrattande in i natten.
