När man har hunnit bli 54 år har man ändå samlat på sig en del erfarenhet ja, jag har till och med gått på tre dejter nyligen, med kvinnor i åldrarna 37, 45 och 58. Och låt mig säga: det blev rätt intressanta insikter efteråt.
Min vän Lennart är 54 och har varit gift två gånger. Han har vuxna barn, bor i Stockholm efter skilsmässan, har ett respektabelt jobb, håller sig i form och är inte rädd för nya relationer. Nyligen delade han sina senaste tre dejter med mig och det hela blev ihop lika delar humor och lätt panik.
Första dejten 45 år: Var är din bil?
Hon var välklädd, självsäker, och pratade på som om vi var gamla kollegor vid fikabordet. Men så fort det kom fram att Lennart inte hade bil ja då ändrades stämningen.
Hur klarar du dig utan bil?
Men tänk om det börjar regna?
Och hur ska man då handla på Mall of Scandinavia?
Samma frågor om och om igen, tills det blev solklart: här gällde inte människan utan märkestillhörigheten lite som när man ser någon på Systemet köpa ekologiskt rödvin och tror att det betyder något om karaktären. Lennart ryckte på axlarna och efteråt sa han:
Om bilen är viktigare än själen, då har vi nog olika destinationer i livet.
Slutsats: Yttre självsäkerhet är inte alltid synonymt med inre mogenhet.
Andra dejten 37 år: Jag gillar äldre män
Hon var ung, pigg och hade två barn samt ett huslån större än hela Gotland. Hon sa rakt ut att hon sökte en stabil man. Lennart förstod rätt snart att stabilitet i praktiken betydde halvstatlig trygghetsperson ingen snack om rosor och poesi. Samtalet var ändå lättsamt och vänligt.
Det var trevligt, som att dricka kaffe på Arlanda innan ett flyg men man vet ju att man inte ska flytta ihop med baristan liksom. Ibland är det skönt att bara känna sig uppskattad, utan krav på framtidsplaner.
Slutsats: Ungdom kommer med fart, men inte alltid med känslomässig djupdykning.
Tredje dejten 58 år: Nu är du skyldig mig!
Det började lovande aktiv kvinna, välvårdad, rolig och kommunikativ. Ett par skämt gick hem, och respekten var ömsesidig. Dagen efter ringde hon dock:
Nu drar vi till landet och skottar snö från taket! Nu sätter jag på kaffet, vi ses snart!
Lennart blev förvånad.
Visst, hjälpa kan man ju men när det låter som ett jobbigt påbud från en auktoritär arbetsledare, då försvinner glädjen rätt snabbt.
Slutsats: Självständighet är toppen så länge den inte låter som kasernorder.
Det viktigaste Lennart insåg
Alla tre kvinnor hade sin egen charm och unika livserfarenhet. Men Lennart kom ändå fram till:
Jag letar inte längre efter stormar. Nu vill jag bara ha någon vid min sida, lugn och ärlig. Inga maktlekar, inga manipulationer.
Efter femtio är romantiken långt ifrån död den har bara muterat till ett sunt, vuxet format. Och kanske är det först då som det riktiga kärlekschansen visar sig: mindre drama, mer värme, och (tack och lov) helt utan krav på bil.
