Idag blev jag vittne till en handling av en 25-årig busschaufför här i Sverige. Här är vad som hände.
Vid en hållplats steg en äldre dam, säkert runt 80 år, ombord på bussen. Jag såg alltihop. Hon tog fram sin näsduk där hon såklart hade sina pengar inslagna och räknade noggrant ut rätt belopp för biljetten. Hon bad chauffören vänligt att stanna vid nästa hållplats där ICA-butiken låg. Han nickade som vanligt och stannade bussen som hon bett om. Damen räckte fram pengarna och sa:
Tack, min son.
Men chauffören tog inte emot pengarna! Istället tog han fram sin plånbok, tittade på henne och sa att han skulle vara tillbaka om tre minuter. Han småsprang snabbt in i butiken och köpte fyra liter mjölk och grädde, ett paket bröd, pasta och lite kött. Han bar sedan ut varorna till den gamla damen. Damen skakade på huvudet, vägrade och sa:
Nej men, det behövs verkligen inte, min pension räcker till både bröd och det lilla jag behöver.
Men killen svarade:
Om du inte tar emot det, så slänger jag alltihop.
Då brast tårarna fram och hon tackade honom flera gånger, önskade honom lycka till i livet Busschauffören klev in bakom ratten igen. Då började en kvinna, säkert över fyrtio, muttra och fråga:
Var det verkligen värt att lägga ut pengar och sinka oss bara för några tacksamhetsfraser från någon gammal tant?
Då vände han sig om, öppnade dörrarna och bad kvinnan att stiga av, samtidigt som han sa:
Det är på grund av sådana som dig som de äldre tror att alla unga idag är ouppfostrade, för folk som du lär sina barn bara hyckleri och girighet!
Kvinnan klev av, illröd i ansiktet som en tomat! Jag blev otroligt imponerad. Fler borde vara som honom.
Dagens lärdom: Det krävs inte mycket för att göra vardagen bättre för någon annan, och vi borde alla våga stå upp för medmänsklighet, även när andra ser snett på det.
