Svärmor
Astrid Lennartsson var en kvinna av monumentala mått. Det var inte en gångstil, utan en framfart. Det var inte en blick, utan ett mäktigt ögonkast. Det hon sa var inga orddet var påbud. Sätt henne på en sockel och du får en staty, inte en kvinna.
Astrid drev en matgrossist i Malmö, hade två fängelsevistelser bakom sig för slagsmål och en för vållande till annans död, och dessutom tre döttrar, födda mellan avtjänade straff. Och förstås tre svärsöner, en för varje dotter.
Så fort en svärson hade gift sig in i familjen höll Astrid ett tal om deras skyldigheter och rättigheter, samt offentliggjorde en lista på konsekvenser för brott mot dessa regler.
Det måste sägas att Astrid undvek smågräl för att spara på nerverna. Döttrarna hade order om att inte störa henne i onödande skulle lära sig att lösa sina egna problem. Endast om något eller någon riktigt viktig försvann, eller om man skulle behöva gömma en kropp, fick man kontakta mamma.
Svärsönerna uppskattade den icke-inblandande politiken, och ingen vågade utmana Astrid, med paragrafen “mord i affekt” skrivet i hennes blick.
Men den yngste svärsonen, Erik, hade inte någon nära relation till Astrid. Han bodde med sin familj i Lund och såg sig som oberoende och fri. Det var så tills han bestämde sig för att delta i sin chefs lördagsnöje och följde med honom och tre kollegor till en bastu.
Erik sa till sin fru att han skulle jobba sent, att det var något som behövde fixas. De mer rutinerade kollegorna tog till bättre ursäkteren tog med fiskespön och tält hemifrån för att låtsas åka på fisketur med vänner, och till frun beställde han en hink levande abborre. Två andra tog med sig laptops för ett nattligt spel. Chefen dolde inte bastubesöket för sin fru.
Framåt midnatt tröttnade man på både sprit och bastu, och ville ha lite kvinnligt sällskap. Alla bidrog till att hyra in några eskorter. Pengarna räckte till två, och de var så osympatiska att chefen ville byta till en snyggare, men de andra tyckte att mer vodka var bättre.
Vid midnatt ringde Eriks nervösa fru, Hanna, till sin mamma, Astrid.
Säg det snabbt och tydligt, jag har ett lastbilslass som ska lossas, sa Astrid.
Mamma, Erik har inte kommit hem från jobbet, ingen svarar på hans mobil eller jobbtelefon och jag får ingen kontakt med hans kollegor eller chef. Något har hänt, mamma!
Jävla get, den där, och fy för honom! Ta det lugnt, gumman, jag ordnar det!
Astrid gav order till lagret, startade bilen och körde mot Lund samtidigt som hon gjorde några snabba samtal.
Efter en halvtimme visste hon exakt i vilken bastu Erik befann sig och med vilka. En timme senare rullade hon in mot Lund, och ytterligare en kvart därefter stod hon, tillsammans med den vettskrämde bastupersonal, framför den uttråkade manliga samlingen. Det blev liv och rörelse, och Erik fick ett starkt alibi i form av blåmärken och en sprucken framtand.
Chefen försökte ta kontroll:
Vad tror du att du håller på med, damen?! Vem är du egentligen?! Jag ringer polisen!
Han visste inte vem Astrid var! Hon slutade slå Erik, tog kniven från bordet i ena handen och grep tag i chefens krage med den andra:
Försök bara, din usling! Jag skär av tungan! Jag är svärmor till den där!
Tyst, blötdjur! vrålade hon åt eskorterna som pep när de fick syn på kniven, och snurrade kniven i handen innan hon gick mot Erik.
Jaså, du, har du något som skaver i kalsongerna?
Mamma! bad Erik och kröp mot hörnet, Du gör inte detta!
Vad skulle hindra mig, tror du?
Jag har inte varit otrogen mot din dotter! Fråga vem som helst!
Astrid granskade eskorterna.
Ingen har varit otrogen, kraxade chefen, gnuggande halsen.
Jag ser själv, de där tjejerna är ju inte ens värda att titta på. Varför tog ni dem ens?
Hon hällde upp ett glas brännvin och räckte Erik det:
Drick. Bedövning.
Erik klonkade glaset mot de trasiga tänderna och såg till att få i sig allt.
Vad är det ni håller på med? Erkänn!
Vi ville bara koppla av, sa chefen, men det blev lite tråkigt. Eskorterna var ju hemska.
Astrid satte sig vid bordet och skar sig en stor bit korv:
Ni har ju ingen fantasi alls, pojkar, sa hon med munnen full. Vad är det här? pekade hon på fiskespöna, Från någon sexleksaksaffär?
Det är mitt alibi, inflikade “fiskaren”.
Och det där? Hon sparkade i hinken med abborre.
Ja.
Du har tänkt till ändå. Vad skulle ni göra utan mig? Men ni har tur!
Hon hällde ner fisken i bastupoolen, och de for iväg.
Ta, Astrid gav ett spö till fiskaren, ett annat till “gamern” ni får fiska nu. Hej, blötdjur! Ner i vattnet och arbeta för pengarna!
Eskorterna hoppade snabbt i poolen.
Reglerna är: killarna fiskar med spö, tjejerna fångar med händerna. Den som fångar en fisk lämnar poolen hel.
Du, hon pekade på den andra “gamern” du håller koll på resultaten. Jag och chefen tar vad. Jag satsar på hon i gul bikinihon tar fisken först!
Inte en chans! sa chefen. Jag satsar på Pelle, han är vår fiskarproffs!
Du, gul! ropade Astrid, Får du första fisken får du extra betalt!
Och jag då? frågade den andra eskorterna förnärmat.
Du får bonus om du tar fler fiskar än den gula.
En halvtimme senare kikar bastumannen försiktigt in. Det var skratt, rop, stoj… Tjejerna jagade abborre med händerna, Pelle tog fisk på bröd, “gamern” jagade eskort. Erik och den andra “gamern” försökte också, med en stor handduk, att fånga något. Chefen stod vid poolkanten och styrde med entusiasm.
Astrid skickade ett sms till dottern: Några okända attackerade Erik på väg hem, han blev slagen men lever, är okej, och just nu talar han med polisen. Jag tar honom hem när vi är klara. Avslutade med “kram, mamma”. Och ja, dotterns lugn var mer värt än en svärsons spruckna framtand och hennes sömnlösa natt i bastun. Dessutom swishade hon Erik ett hyggligt belopp3500 kronorför tandbehandlingen. Han var oskyldig, men å andra sidan: nästa gång tänker han efter innan han går ut och festar.
Lektion för mig: familjens trygghet och förtroende betyder mer än stolthet eller oro för vad folk tycker. Jag lärde mig att ordna upp saker, ställa till rätta och stå upp för min familj, även om det är obekvämt. Det är så man är en riktig man i Sverige.
