Familjerelationer – “Mormor, kan jag få bo hos dig ett tag?” snyftade Dasha. “Jag orkar inte leva me…

Mormor, får jag bo hos dig ett tag? snyftade Elin. Jag orkar inte bo kvar med honom längre.
Självklart får du det, gumman, stanna så länge du vill, svarade Rut vänligt och kramade sitt barnbarn. Bråkar han med dig igen?
Han gör det, suckade Elin. Men mamma tillåter mig inte att gå ifrån honom, för hon vill inte bråka med hans föräldrar. Jag orkar inte stå ut längre.
Rut hade aldrig blivit riktigt förtjust i sin svärdotter, Karin. Hon var kall och beräknande, och satte alltid sin egen vinst och fasad framför känslor, särskilt andras. Det var ju hon som mer eller mindre tvingat Elin att gifta sig med Alexander, bara för att hans pappa hade en topposition på kommunen.
Alexander slår dig? frågade Rut försiktigt.
Ja Elin bröt ut i gråt.
Vet din mamma och pappa om det? frågade Rut lite chockad.
Ja, snörvlade Elin. De vet, men säger att jag får skylla mig själv, att jag borde vara lite mer tillmötesgående. Och att om jag går så skämmer jag ut dem inför bekanta. Men hur ska jag kunna bli mer tillmötesgående när han bara är elak och hård? Jag orkar inte mer, mormor.
Orkar du inte, så ska du inte heller göra det. Rut smekte Elins hår. Stanna här. Jag pratar med din mamma och pappa.
Karin blev som väntat rasande när Rut ringde.
Vadå har hon lämnat sin man!? skrek hon i luren. Hon ska hem till honom omedelbart!
Skrik inte, snäste Rut. Elin kommer ingenstans.
Vet du hur mycket pengar vi la på bröllopet? Karin var upprörd. Hans familj har ju status, och nu skämmer hon bara ut oss!
Du skämmer ut oss, men vi står ändå ut med dig, sa Rut. Nu räcker det. Du hörde vad jag sa.
Rut la på och Karin kastade mobilen i väggen, haglandes fula ord över sin svärmor.
Efter det ringde Rut sin son:
Visste du att den där Alexander slår Elin? sa hon strängt till Henrik.
Nja, jag har hört men jag vet inte, Elin kanske överdriver? mumlade han.
Menar du allvar nu eller försöker du spela dum? höjde Rut rösten. Din dotters man slår henne och du mumlar bara sådär?
Vad ska jag göra? försökte Henrik. Han är ju hennes man.
Du ska slå honom på käften så han lär sig att inte röra vår flicka! röt Rut. Han ska veta att Elin inte är ensam och det finns folk som bryr sig om henne.
Lägg dig inte i, de löser det där själva, svarade Henrik irriterat.
Typiskt er, muttrade Rut. Byter ut dottern mot lite mer bekvämlighet.
Två dagar senare dök det upp ett helt sällskap utanför Ruts dörr Elins man och hennes föräldrar.
Elin ska hem till sin man omedelbart! röt Karin innan hon ens hängt av sig jackan.
Det ska hon absolut inte, kontrade Rut. Ni beter er som om er dotter är någon främling, är ni verkligen hennes föräldrar?
Det är bara ditt dåliga inflytande! gav Karin tillbaka. Jag tänker inte förstöra relationen med Ulfs familj på grund av hennes fasoner.
Då får Ulf kanske lära sin son att inte slå sin fru först, sa Rut och såg strängt på Alexander, som blev plötsligt väldigt tyst.
Det var ju bara ett litet slag! försvarade Karin honom. Kärleksparet bråkar väl lite, det är väl inget!
Henrik, håller du också med? vände sig Rut mot sin son.
De får lösa det själva, mamma. Elin är ju så känslig, det är henne det är fel på, svarade Henrik brydd.
Rut slog då fullkomligt till och daskade till Henrik på kinden, sedan likadant mot Karin och Alexander. Allihopa stirrade chockat på henne.
Det där var kärvänligt menat. En kärleksdask. Var det jobbigt? Blev ni ledsna nu? Då är det nog era känsliga personligheter. Så hem och jobba på dem då!
Rut öppnade dörren och föste ut hela sällskapet.
Ut, ut, och ta med den där slyngeln också. Och hälsa Ulfs pappa att han borde sköta uppfostran av sin son bättre. Och du Karin, om du nu gillar Ulfs son så mycket, så gifta dig själv med honom då!
Jag sätter aldrig min fot här igen! skrek Karin i trappen.
Det gör mig ingenting, svarade Rut kvickt. Du var ändå en usel svärdotter, och ännu hemskare som mamma.
När dörren var stängd vände hon sig till Elin, som hade suttit rädd och tyst på sitt rum:
Elin, du måste lära dig att stå upp för dig själv. Det kommer alltid finnas folk du måste försvara dig mot. Man lever inte för andras skull man måste leva för sig själv. Man får aldrig tack ändå.
Prata med din konstiga mamma så att hon slutar lägga sig i vårt liv! skrek Karin på Henrik senare den kvällen. Fattar du vad folk kommer säga? Elins äktenskap är vår biljett in bland toppfolket, och om hon skiljer sig är det kört!
Varför behöver vi “toppfolk”? suckade Henrik trött. Är du inte nöjd?
Nej! vrålade Karin. Jag vill ha mer pengar, mer status, bli avundad!
Henrik suckade tungt och gick därifrån. Han hatade bråk och undvek alltid konflikter. Det var enklare att bara hålla med.
Nästa dag dök Henrik upp hos sin mamma igen.
Be mig inte, sa Rut direkt när han kom in.
Jag tänker inte be dig, svarade Henrik stilla.
Varför är du här då? undrade Rut.
Kan jag få bo här ett tag? sa Henrik lågt.
Har hon kört slut på dig också? frågade Rut medkännande.
Det är inte klokt längre, suckade Henrik. Hon bara gapar.
Skyll dig själv, svarade Rut. Man måste kunna sätta gränser, annars blir man överkörd. Du tar alltid den enkla vägen, därför tycker folk att de kan köra med dig.
Henrik nickade, Elin slog sig ner bredvid och lutade huvudet mot hans axel. Hon visste att mamma alltid tryckt ner pappa, och att han, tyst och mild, aldrig kunnat säga emot.
Tur att du tog dig ur det där i tid, sa Rut och såg kärleksfullt på Elin. Ni ansvarar själva för era liv och era beslut. Bara ni bestämmer hur lyckliga ni blir. Förstått?
Elin och Henrik log och nickade. Rut skakade huvudet:
Jag har mycket kvar att lära er
Samma dag hämtade Henrik sina saker hemma och berättade för Karin att han flyttade. Hennes reaktion blev förväntad skrik, krossad porslin och kastade saker efter honom.
Alexander ringde Elin varje dag och tiggde om att hon skulle komma tillbaka, hotade till slut. Men Elin stod fast: hon ville inte tillbaka. Hon hade nya planer nu.
En vecka senare stod Ulf utanför dörren och dundrade:
Har ni blivit galna här? Ena dottern flyr från man, andra från fru! Kom till sans hem båda två, och Rut, du måste sluta låta dem hållas!
Innan någon hann svara sa Rut:
Och du, Ulf, vem är du att lära mig om livet? Uppfostra din son istället!
Jag har pratat med honom, sa Ulf, som plötsligt blev foglig. Han ska skärpa sig.
Det hade varit bäst att prata med honom mycket tidigare, svarade Rut.
Varför förstöra flickans rykte för lite gräl? Vår pojke älskar henne ju, försökte Ulf och sneglade på Elin. Ska hon förstöra allt bara för en skilsmässa?
Ulf, hota mig inte, svarade Rut lugnt. För då kan jag berätta roliga saker för folk. Till exempel om när du kissade på dig i lågstadiet. Vad tror du folk pratar mest om: att din son var så hopplös att frun gick, eller att du själv inte kunde hålla tätt som liten?
Ulf blancherade:
Du berättar det väl inte?
Vi får väl se, sa Rut allvarligt. Beror på hur du uppför dig framöver.
Ulf såg plötsligt ut som en liten pojke, men samlade sig fort och svarade:
Jag har förstått. Och vill du, så ska du och Elin såklart få en vistelse på bästa spa som plåster på såren. Jag ska berätta för alla att Elin hjälper sin mormor.
Rut log, för Ulf hade alltid haft respekt för henne, ända sedan hon var hans första fröken i lågstadiet. Honom visste hon hur man handskas med: ibland med morot, ibland piska. Eller, varför inte lite hederlig svensk utpressning.
Okej, spa får det bli, sa Ulf. Ni får ursäkta mig, och min son jag har inte lyckats med hans uppfostran.
Det är ju uppenbart, sa Rut torrt. Gör något åt det. Och kom ihåg, Ulf, lev rättvist och följ samvetet, inte vad andra tycker. Då kan ingen säga något.
Ulf nickade och gick. Och därmed bokades en helg för Rut och Elin på spa. Inte för att Ulf ogillade Rut tvärtom, han har alltid haft respekt för henne men han visste också att hon var den enda han aldrig kunde spela över.
Elins skilsmässa med Alexander blev klar först året efter, när båda redan hittat nya vägar i livet och det fanns inget drama kvar. Elin gifte sig på nytt, fick två barn, och tog hem Rut till sig, precis som Rut en gång tagit hand om henne.
Henrik däremot, han skilde sig aldrig, men stannade kvar hos sin mamma ändå.