Redan nu är det bråttom att gifta sig
Erik, är du på väg hem snart?
Ja, jag kommer strax. Håller bara på att avsluta det sista.
Skynda dig! Vi behöver prata.
Har något hänt? Erik blev orolig.
Inte riktigt än, men det är bäst vi pratar, Elsa lät skärrad, men det verkade inte vara någon direkt katastrof än.
Femton minuter senare steg Erik över tröskeln till den lilla lägenheten i Sundsvall.
Så, vad har hänt här hemma? frågade han försiktigt sin fru.
Gå och byt om, tvätta händerna! Du behöver inte kasta allt bara för att rädda världen, hon log, pussade honom och styrde honom mot badrummet.
När han kom ut igen låg doften av köttbullar kvar i köket. Men Elsa tog honom med till dotterns rum. Där satt Märta hopkurad på soffan, med rödgråtna ögon.
Vad har hänt? Erik försökte hålla sig lugn.
Fråga din dotter, fnös Elsa. Berätta nu för pappa vad du fått för dig!
Märta vände sig surt bort mot fönstret och teg.
Okej, flickor, Erik slog med öppen hand i bordet. Antingen berättar ni lugnt, utan drama, eller så tar jag en kopp kaffe och vilar efter jobbet. Gör som ni vill!
Här sitter vi och ska gifta oss, rapporterade Elsa sarkastiskt, redan idag helst!
Hur menar du nu? Erik såg förbryllad ut. Sådär bara? Med vem, om man får fråga?
Märta sa ingenting, så mamman fick åter bära fram storyn:
Det är Carl Oskarsson, den där glasögonprydde killen med finnar. Han har ju varit här mycket på senare tid.
Jaha, Oskarsson alltså Så, Märta?
Tystnad.
Nu räcker det, Märta. Lägg av med att spela tyst rebell. Ska jag behöva dansa folkdans för att få ut något av dig? nu mullrade pappa med allvar.
Vi älskar varandra, jag och Calle! ordnade Märta ur sig, nästan skrikande. Han är bäst! Vi ska gifta oss!
Jaha, suckade Erik, Lite klarhet i alla fall. Går ni i skolan tillsammans?
Ja, samma klass på universitetet.
Ettan? Ja, konstaterade Erik uppgivet, Barn
Vi är inte barn! sköt Märta tillbaka. Vi är arton, myndiga!
Okej då, om ni är vuxna kan vi tala som vuxna. Men du vill väl ändå inte det brukar ju bli: Ni är för unga, ni borde vänta, bygga framtid, prova känslorna och allt det där tråkiga snacket. Ni vuxna förstår väl ändå inte vi älskar varann! Och det vill ni ta ifrån oss!
Jag, lilla vän, vill verkligen inte ta något ifrån dig, suckade Erik. Men har ni tänkt på var ni ska bo, hur ni ska ha råd?
Det ordnar sig! Kärlek räcker, Märta slog ifrån sig.
Hur gammal känner du dig, Märta? Erik såg ömsint på henne. Man måste ändå bo någonstans, äta varje dag. Varför sådan brådska? Är det något särskilt vi borde veta? Calle får väl komma hit och hälsa på, vi kan prata, träffa hans föräldrar Visst, Elsa?
Ja, men de HAR bråttom. Det finns anledning
Vad då? Blir Carl inkallad till lumpen? Men studenter gör väl inte lumpen längre?
Nej, inte det Och det gäller inte Carl. Märta, ska du berätta, eller ska jag?
Jag kan själv! muttrade Märta argt. Jag jag, och Calle vi ska få barn.
Nämen, Erik blev ställd, Nu blev det spännande! Och hur tänker ni göra?
Gifta oss! Få barnet! Och ni behöver inte ens ge mig några förmaningar. Vårt barn ska leva!
Märta, lugna dig. Ingen ska övertala dig till nåt du inte vill. Men har Oskars föräldrar fått veta?
Vi sa att vi skulle prata med våra föräldrar idag
Har han ringt och sagt vad som sades?
Neej
Okej, säg till när du vet. Nu skulle jag vilja äta middag, annars går jag under av svält i den här stormen.
De gick ut i köket, Elsa ordnade snabbt fram mat.
Vad gör vi nu, tror du? viskade Elsa.
Jag vet faktiskt inte. Vi får höra vad de säger, så kanske vi kan hitta en väg tillsammans
Middagen hann de knappt avsluta förrän dystra besked kom: Carls föräldrar var starkt emot, det hade blivit bråk.
Efter en kvart kom Märta ut i vardagsrummet, telefonen i handen:
Carls mamma vill prata med er
Elsa korsade armarna:
Prata du, Erik. Jag orkar inte.
Han såg förebrående på henne, men tog luren och satte på högtalare.
Hej, det är Märta pappa, Erik Lundström.
Birgitta här, Carls mamma. Vår son berättade idag att han och er dotter är ihop, och det verkar ju gått ganska långt. De har stora planer, förstår jag. Ni är medvetna om det?
Ja, vi har pratat med Märta.
Bra. Nu vill jag att ni förstår att vi absolut inte godkänner dessa hon spottade ordet sarkastiskt planer! Carl ska studera, ta examen, skapa karriär. Giftermål och barn nu finns inte på kartan.
Det var inte heller vår dröm att Märta får bråttom att gifta sig. Men hon ska ha barn med er son! Vad föreslår ni?
Det är ert problem, Erik. För det första är jag inte säker på att barnet ens är Carls. Och även om det är så, så tänker vi inte gå med på någon sån där snabb vigsel bara för att hon är gravid. Man förstår ju, flickor vill gärna gifta sig, särskilt när killen kommer från bra familj. Men, som mor kommer jag göra allt för att min son ska lämna detta bakom sig. Det vill min man med. Vi har pratat med Carl, och han har gått med på våra krav. Han ber er dotter att sluta kontakta honom. Hon kan göra abort, föda om hon vill, oss rör det inte! Hej då.
Det klickade kort. Erik såg allvarligt på Elsa och Märta.
Ni hörde allt? Inga aborter här vi skadar inte oskyldiga själar, och din hälsa är viktig, Märta. Vi löser det. Ta en paus från skolan när det blir dags, och vi stöttar dig, både ekonomiskt och praktiskt. Och dom där Ja, dem får vi hantera längre fram. Snyt näsan, gråt klart, men bara en stund. Vi klarar det här.
Han drog Elsa åt sidan och viskade:
Du tar Märta till dig inatt så att inget går snett. Prata med henne, lugna henne. Jag sover i hennes rum.
En timme senare plingade det på dörren.
Vem sjutton kommer nu? muttrade Erik och gick för att öppna.
Strax återvände han med en ung man med glasögon och dålig hy.
Calle! Märta kastade sig om halsen på honom. Du kom för min skull?
Ja. Erik, Elsa, jag kom för att hämta Märta.
Vart då, om man får höra?
Vet inte ens än. Vi får väl hyra en liten etta, vi är myndiga och ni kan inte hindra oss! Vill du följa med mig, Märta?
Ja, var som helst!
Vänta nu, Erik höjde handen, Några frågor först. Din mamma sa att hela familjen, du också, är emot.
Riktigt så är det inte, Erik. Mamma bestämde. Pappa håller henne alltid med. Jag låtsades ge efter bara för att inte bli inlåst hemma. Sen packade jag ner pass, kort och lite pengar och stack hit.
Imponerande! Erik log snett. Men hur ska ni klara er ekonomiskt?
Jag har sparat. Har jobbat extra, har min YouTube-kanal och lite swish från följare. Det ska räcka till hyran och mat några månader, sedan hittar jag nya jobb.
Okej. Vad säger du, Elsa låter vi dem sticka?
Tja, på kvällen känns det väl dumt?
Bra tänkt. Då bestämmer vi så här: Ja, ni får gifta er, men några villkor. Ni försöker försonas med Carls föräldrar, du hjälper honom, Märta. Carl sover här hos oss inatt. Ni skriver till hans föräldrar att han är på vift med kompisar, inget bråk. Fokusera på plugget! Du särskilt, Calle. Märta tar paus när barnet kommer. Vi stöttar, men ni måste själva kämpa vidare. Inga stora fester nu håll det litet, spara pengar. Senare kan vi festa.
Ja, svarade Carl genast.
Jag ville ju ha bröllop, med slöja och limmo och gäster suckade Märta.
Inte nu, vi smyger igång, stor fest om nåt år.
Okej då.
Då så, nu blir det sängen, imorgon är det en ny dag.
Elsa motade in Erik i köket efteråt:
Hur bytte du så fort inställning?
Bytte och bytte efter samtalet med hans mor blev jag bara förbannad. Men så dyker Calle upp, och visar att han har ryggrad! Klart vi kan ge vår dotter till en sån kille.
Du är klok, älskling, kysste Elsa sin man, och gick och bäddade åt alla.
