BRUDEN PÅ UTHYRNING
Bröllopet blir inställt! utbrast Paulina över middagsbordet, till sina föräldrars stora förvåning.
Mamma Gunilla satte nästan maten i halsen av den oväntade nyheten från dottern.
Paulina! Har du blivit tokig? Bröllopsklänningen är köpt, ringarna ligger i askarna, restaurangen är bokad Din Danneser fram emot det här bröllopet som ett barn väntar julklappar Paulina, säg att du skämtar, bad Gunilla med oro i rösten.
Nej, mamma lilla, jag skämtar inte. Snart åker jag och Floyd till London. Det är på allvar, sade Paulina bestämt.
London? Men där är allt främmande! Andra vanor, andra människor Vad ska du där att göra, min flicka? Floyd måste ha virrat bort dig totalt! Han är säkert gift och har säkert massa barn, är ju nästan så gammal att han kan få pension! Din Danne älskar dig! Vi ser honom ju som son i huset! Gör inte kärleken illa. Allt får sitt pris i slutändan, fortsatte Gunilla oroligt.
Ingen fara, jag tar ansvar för mina val, Paulina var orubblig.
Några veckor senare tog Paulina och Floyd flyget till England.
Paulina hade sedan barndomen drömt om att få se världen med egna ögon. Hon hade redan lärt sig franska flytande, engelskan gick som rinnande vatten, och nu hade hon börjat med spanska vem vet vart livet för en? Efter universitetet arbetade hon som översättare på en resebyrå. Det var där hon mötte Floyd. Hon blev inkallad att vara tolk på olika tillställningar och Floyd fattade så småningom tycke för henne.
Paulina var lätt att tala med, log ofta och såg bra ut. Hennes ungdom var förstås en stor lockelse tjugotre år, medan Floyd var fyrtiosex. Hon tyckte först att uppvaktningen var mest smickrande och hade inte väntat sig något mer. Men en vecka senare friade han. Paulina hade dock inte berättat för Floyd att hon faktiskt redan var förlovad och skulle gifta sig snart.
Hon visste varken ut eller in. En chans att gifta sig med en utlänning vem får den? Kärlek fanns inte mellan henne och Floyd, men livet i England lockade med äventyr och nya upplevelser. Paulina var säker på att hon i så fall skulle visa sin tacksamhet räckte inte det för en mogen man med en ung fru? Danne, förstås, skulle bli förkrossad, men tiden läker alla sår, tänkte hon. Han var ju ung, snart hittar han någon annan.
Så resonerade Paulina när hon packade inför det okända.
Hon ringde Danne och berättade allt. Han förstod ingenting men önskade henne ändå ett lyckligt liv och försvann sedan in i ett långt och destruktivt rus.
Floyds och Paulinas plan landade på Heathrow. Paulinas hjärta svämmade över av lycka var hon verkligen här nu? Kunde drömmar slå in? Hon ville nästan krama hela världen.
Floyd tog med sig sin blivande brud hem till sitt enorma hus. Där väntade hans familj. Två vuxna söner Hjalmar och Edvin. (Så småningom skulle Paulina gifta sig med Edvin och hitta sin största lycka.) Efter en stund klev Floyds före detta fru ut ur sitt rum Lena. En snygg och elegant kvinna. Hon var arg.
Har du blivit galen, Floyd? (Lena kallade honom alltid för Floyd hemma.) Vem är den där flickan? Ska hon bo här? började Lena höja rösten.
Ja, den här tjejen ska bo här. Påminner dig gärna om att det här är mitt hus också. Paulina kommer snart att bli min fru. Var snäll mot henne, Lena, försökte Floyd göra sig vänlig och bestämd på samma gång.
Paulina blev orolig och förlägen av situationen. Det visade sig att, trots skilsmässan, bodde hela familjen fortfarande tillsammans. Det var tydligt att det var Lena som hade den verkliga makten i huset. Men i Paulinas hjärta började redan Edvin slå rot. Han var något helt annat än Danne med hans gråtattacker och förtvivlade ursäkter på knä. Det här var universell kärlek, ren och evig
Floyds yngsta son Edvin hade fyllt tjugofyra. Han var slående lik sin mamma. En riktig snygging. Han lade genast märke till den okända flickan som fadern släpat hem. Mellan dem uppstod något osynligt, förtärande. Deras hjärtan bultade vilt, de hade gärna kastat sig handlöst ner i känslornas djup tillsammans.
Floyd berättade då för Paulina att bröllopet måste skjutas upp, utan att ge någon riktig anledning.
Paulina protesterade inte. Hon hade inte tänkt återvända hem.
Hon fick ett trivsamt rum (huset var stort nog för det). Hennes relation med Floyd blev varm, men oskyldig. Lena ignorerade Paulina totalt.
Tre månader gick. Under den tiden lärde Paulina känna Edvin bättre. Det var han som öppnade hennes ögon för familjens riktiga situation.
Det visade sig att Floyd fortfarande älskade sin ex-fru Lena, och känslorna var besvarade. Men efter ett stort gräl gick de skilda vägar. Åren gick utan att någon ville ge med sig. Då bestämde sig Floyd för att göra Lena svartsjuk han tänkte leta upp en ung kvinna och låtsas vilja gifta sig med henne. Paulina blev utvald till den rollen. Om bara ex-makarna försonades, skulle Paulina få en väska choklad från “the foggy isles” och en flygbiljett hem.
Efter Edvins bekännelse skrattade Paulina plötsligt till.
Man får vad man förtjänar! Jag blev visst brud på uthyrning! Först flydde jag själv från en fästman Edvin, vad ska jag göra nu?
Paulina, jag klarar mig inte utan dig, bekände Edvin.
Inte jag heller. Äntligen vågade du säga det! Jag trodde aldrig att du skulle göra det, Paulina log lättat.
Men hur kunde jag, när du var min pappas blivande fru? Jag visste inget om deras lek tills Hjalmar berättade allt. Men när jag fick veta åh, så glad jag blev! Flickan jag var kär i var fri!
Skulle du ha gift dig med min pappa, Paulina? frågade Edvin misstänksamt.
Nej, Edvin eller “Vive” som jag vill kalla dig! Från första stund jag såg dig förändrades allt. Jag skulle ha tackat nej till din pappa, skrattade Paulina.
De unga omfamnade varandra som om de alltid tillhört varandra.
Paulina förlät Floyd och Lena deras lilla teater. Kanske är det så kärlek fungerar Man snubblar ibland, men kärlekens väg leder alltid rätt. Det positiva mitt i allt det röriga var ändå att Paulina funnit Edvin och fått sitt livs kärlek just där hon minst anat det.
Lyckan låg inte i fjärran, insåg hon ibland bara vid ens fötter. Edvin och Paulina gifte sig så småningom.
Edvin, som var rädd att Paulina skulle ångra sig och resa hem, ville inte dröja med att skaffa barn. Paulina födde en son, och två år senare en dotter. Edvin skämde bort henne med sin värme. Hela familjen badade i lycka och kärlek.
Floyd och Lena, förnuftigare nu, hade lärt sig sin läxa och tagit upp sitt förhållande igen. De tog med glädje hand om barnbarnen. All bitterhet har sitt slut, insåg de, och man behöver inte bruka så hårda medel för att bli sams.
En dag fick Paulina ett oroligt brev av sin mor. Hon bad dottern komma hem och hälsa på.
Paulina började packa för resan, men lämnade barnen hos farmor Lena de var för små för så lång resa.
När Paulina kom hem möttes hon av sin mamma, som mötte henne med tårar och gråt.
Å, Paulina! Danne är borta! Han dog i en motorcykelolycka, och tog sin fru med sig Nu har deras lilla flicka blivit föräldralös. Hon är bara tre år. Stackars barn!
Du vet, Paulina, Danne glömde dig aldrig. Han ville inte lida, så han hittade en ersättare direkt när du stack. Någon enkel flicka från en håla, men hon älskade honom och gav honom en dotter. De kallade henne Paulina efter dig. Hon är så klok, jag förstår inte i vem hon fått det ifrån Synd om barnet, nu blir det väl barnhem. Dagen innan olyckan kom Danne till oss och sa att han ville ge din namne en present så hon alltid skulle minnas honom Men han hann aldrig, stackaren. Fast även i ruset brukade han hjälpa oss här hemma.
Paulina lyssnade utan att säga något. Efter några sekunder sade hon:
Han hann visst, mamma. Jag och min man ska adoptera lilla Paulina. Det blir Dannes sista gåva till oss.
Edvin kommer att stödja mig, det vet jag. Du vet allt har sitt pris i livet.
Men nu är jag hungrig, mor. Har rest långt Skulle inte ett surt äpple eller saltgurka sitta fint? Blivande mammor måste ju äta för två! sade Paulina med ett finurligt leende mot Gunilla.
Och så insåg hon att livet ofta tar oväntade vägar, men att man får det bästa när man vågar öppna sitt hjärta för kärleken, ta ansvar och erbjuda sin hand till den som behöver det mest.
