Hustrun är på väg med hunden till veterinären och tanken hinner redan slå henne kanske har hon gjort ett ödesdigert misstag. Nu har de två otursförföljda varelser i huset istället för en
Allt blev klart samma ögonblick lilla katten kom in i familjen. Eller snarare hittades i ett soprum. Någon hade bara slängt ut den lilla kattungen där.
Hustrun gick ner med soporna och kom hem med en helt ny familjemedlem. Katten fick namnet Olyckis. Efter ordet olycklig.
Det första Olyckis gjorde var att sätta framtassarna mitt i en skållhet skål ärtsoppa. Medan hustrun försökte fånga den ylande lilla krabaten på köksbordet, halkade han med baktassarna rakt ner i en skål gräddfil. Sen fortsatte det bara
Olyckis lyckades ständigt ställa till det. Han stukade alla fyra tassar bara av att hoppa ner från sängen.
När han välte glas, skålar och vaser från bord och hyllor, fick han själv ofta en smäll i huvudet av samma saker eftersom han hoppade ner rakt under dem.
Var det salt framme på bordet, höll alla instinktivt händerna över, för de visste nu kommer Olyckis, och han landar rakt i saltkaret!
Tre gånger har han fått sig en stöt av el. Katter brukar inte klara sådant, men hans skyddsängel verkar bo tätt inpå veterinären fick liv i honom alla gånger
Han har flera gånger försökt drunkna i vattenhinken för skurmoppen. Alltid har någon hunnit dra upp honom sedan dess står aldrig hinkar med vatten obevakade.
Olyckis hoppar också på de mest märkliga sätt, och missar jämt. Han slår sig mot möbelhörn, speglar och soffarmstöd Ni förstår nog poängen.
Hustrun tog honom till lokala kloka gummor de log, tog betalt i kronor och rullade äggen över katten för att driva ut otur. Men efter att Olyckis slagit sönder servisen hos var och en, spred sig ett rykte om honom och ingen ville längre hjälpa den olycksaliga katten.
Trött på kaoset frågade hustrun till råds hos en väninna hon föreslog att en lekkamrat kunde vara lösningen, kanske en hund.
Det gjorde hustrun mycket glad. För en bra slant i kronor, och till dotterns och sin stora lycka, införskaffades en märklig liten chihuahua, döpt till Sigge.
Varför märklig? Märker man inte förrän man ser ett sådant litet väsen på nära håll, men skallet är mer hosta än skall, och hela kroppen darrar för minsta vindpust.
Allt blev klart redan nästa dag. Familjen bodde i villa och de hade problem med möss
Olyckis var inte rädd. Han älskade att ligga och kika på dem, ibland till och med leka tafatt. Därför ställdes ut musfällor.
I en sådan hamnade stackars lilla Sigge.
Hustrun for genast till veterinären med den gnällande hunden och kände redan en klump i magen nu fanns där två stackare i huset, lika otursförföljda båda två.
Olyckis tog genast Sigge under sina vingars beskydd. De gick ut på gården tillsammans och krävde ständig uppmärksamhet.
De råkade alltid ut för myror, getingar och bin. Gässen nöp dem, hönsen pickade. Självklart ökade oron för vad de skulle trassla in sig i nästa gång.
Men en morgon förändrades allt.
Hustruns man parkerade bilen på uppfarten framför huset. Han gick ut varje morgon, med sin kaffekopp, låste grinden och körde iväg till jobbet.
Den här morgonen välte Olyckis som vanligt koppen så kaffet rann, och smörgåsen låg snabbt på golvet. Istället för att gömma sig under bordet, rusade Olyckis denna gång och blockerade dörren som en mur.
Mannen försökte mota bort honom, men fick sig ett snabbt slag med tassen och en bågformad rygg.
Men din lilla rackare! utbrast han. Räcker det inte att du vält ut kaffet och kladdat ner golvet, ska du slåss också?
Han försökte putta bort katten med foten, när plötsligt
Från under sängen rusade det lilla, darrande hundväsendet ut och, hostande på sitt karaktäristiska sätt, tog plats framför sin kattvän!
Sigge stod skyddande, benen smala och skakiga men orubbliga. Han blottade sina små tänder och ilskan lyste i ögonen:
Du rör honom inte! Allt i hans hållning sa: Döda mig först, men här backar jag inte!
Nu blev det allvar.
Är ni inte kloka? ropade mannen. Jag kommer ju för sent till jobbet!
Han flydde in till sovrummet.
Vakna, snabbt! Jag måste åka, men de här två vägrar släppa förbi mig!
Vadå? Vad är det? frågade hustrun yrvaket.
Tillsammans gick de ut i hallen. Just då hördes ett tungt dån utifrån.
De rusade ut, och såg att en stor lastbil från Arlas mejeri, på väg att leverera mjölk till butikerna, hade tappat bromsarna och kraschade rakt in i bilen. Den blev till en hög skrot.
Mannen tappade förvånat sin nya kaffekopp. Lastbilschauffören togs med ambulans till sjukhuset med hjärtinfarkt. Sånt händer plötsligt.
*****
Sedan dess släpper Olyckis och Sigge lugnt ut mannen, men varje gång stannar han i dörren och frågar:
Hur är läget där ute, grabbar? Kan jag gå?
Sigge blottar tänderna och nickar…
Kanske tror ni nu att deras otur är över? Inte alls!
Duon råkar fortfarande ut för allsköns tokigheter. Men ingen räknar längre kronor för förstörda saker, och ingen suckar uppgivet över otur eller misär.
Nu bär de sina små vänner på armen, pussar på dem, torkar gräddfil och ärtsoppa ur pälsen. Sigge har fått ett dyrt och vackert halsband, och Olyckis har klösbrädor i varje hörn av huset och en egen bädd.
Fast han sover inte där. Han föredrar att sova vid fötterna hos familjen, varifrån han med jämna mellanrum faller ner med ett nattligt tjut
Då kommer Sigge springande från sin bädd, hostar och hotar den som vågar störa hans vän.
Efter en halvtimme ligger hela familjen tätt ihop igen. Olyckis och Sigge bärs upp i sängen och får ligga mellan makarna då kan alla sova till morgonen.
Och undrar ni vad det handlar om, så bläddra vidare. Det är som alltid om kärlek. Tro mig, Olyckis och Sigge älskar man inte för att de haft tur eller otur. Utan bara för att de finns. Och det, mina vänner, är riktig tur.
