”Anna är ung, hon kommer säkert få fler barn!” – lovade hon. Men till slut behövde ingen flickan. Anna och Robert växte upp i en liten svensk småstad och gick i samma klass. Efter gymnasiet började de plugga på universitet och flyttade sedan till Stockholm för att söka jobb. De hyrde en liten lägenhet, fick anställningar och levde som sambor utan att vara gifta. När Anna blev gravid lämnade Robert henne – barn ingick inte i hans planer. Anna blev förkrossad och bestämde sig för att åka hem till sin barndoms stad för att ta hand om sitt barn. Roberts mamma hade en högt uppsatt position i stan och spred snabbt ryktet att Anna väntade barn med någon annan och att barnet absolut inte hade något med deras familj att göra. Situationen blev ännu svårare eftersom båda familjerna bodde i samma område. Familjeintriger. Många av vännerna kände till hela historien. Anna födde en underbar liten flicka, höll fred och hade inga klagomål på Roberts familj. Den unga mamman ville bara uppfostra sitt barn i lugn och ro. Men Roberts mamma fortsatte berätta för alla att barnet inte var deras. – Titta på dem! sa hon. – Barnet har blont hår, vi har alla mörkt hår. Näsa liknar inte heller oss! Vi är alla vackra – men barnet är fult. De försöker ta sig in i vår familj. Ondskefulla människor! Till slut stod Anna inte ut och föreslog ett faderskapstest för att stilla Roberts mammas oro. Direkt efter provsvaret bjöd Roberts mamma genast hem Anna och sin “nyfunna” sondotter, gav dyra presenter och överraskade Anna, som bara levde på sin mammas pension. Efter ett tag bad “den nya farmorn” att få ha sitt barnbarn på besök. Anna tyckte att flickan var för liten – bara ett år – och sade vänligt nej. Farmorn blev då arg. Därefter hotade hon Anna med att dra igång en vårdnadstvist för att få träffa sitt barnbarn. Flickan skulle, enligt farmorn, ha det mycket bättre hos henne – hon hade allt för att skapa de bästa förutsättningarna. Domstolen skulle knappast välja en arbetslös och ensam mamma före en resursstark familj, menade hon. Hon föreslog till och med att Anna, som ändå var ung, kunde föda fler barn – och att det därför var bättre att ge upp dottern frivilligt. Eftersom hon kände stadens domare, anade alla vad utfallet kunde bli. Anna beslöt att kämpa för sin dotter och under flera år pågick en infekterad vårdnadstvist. Den lilla flickan som den inflytelserika familjen undvikit blev nu deras allra käraste släkting. De drog in vittnen, förföljde, fotograferade och spred rykten. Anna tvingades fly och gömma sig. Till slut lade sig stormen. Robert gifte sig och fick en son. Den inflytelserika farmorn riktade nu all sin kärlek mot det nya barnet. Annas dotter började ettan och Anna flyttade tillbaka till Stockholm, men reste ofta hem till både mamma och dotter. Efter en tid träffade Anna en ny man. Hennes mamma uppmuntrade henne att satsa på sitt eget liv – hon skulle ta hand om barnbarnet så länge. Anna lovade att hämta hem sin dotter när allt var på plats. Anna gifte sig igen. De hyrde en egen lägenhet och väntade barn ihop. Allt såg bra ut. Men Anna dröjde med att hämta hem sin dotter – det fanns ingen plats. Den nya maken var inte särskilt intresserad av någon annans barn. Anna tänkte att flickan nog hade det bättre hos mormor – där fanns både vänner och skola. När bebisen föddes skulle det ändå inte finnas någon som kunde ta hand om flickan. Så blev både mormor och dotter trygga – för tillfället. Men med tiden började mormodern få hälsoproblem, låg på sjukhus och ambulans fick komma flera gånger. Flickan fick ibland bo hos gamla grannar. Nu var den inflytelserika farmorn inte alls intresserad av sitt barnbarn längre. När hon träffade Annas mamma log hon bara överseende: – Du borde ha lyssnat på mig! Om du hade gett flickan till mig direkt hade hon haft allt – gått i språkskola, spelat piano, varit bäst i klassen. Men nu? Hennes mamma har övergett henne. Vem ska hon bli som vuxen? Nu tar jag hand om mitt barnbarn – han får det bästa, bästa skolan och de finaste fritidsaktiviteterna! Pappan har aldrig brytt sig om dottern. Så blev flickan, som alla en gång bråkade och kämpade om, kvar utan att någon ville ha henne. Ingen vet hur hennes framtid kommer att bli.

Du, jag måste berätta en historia som verkligen satt sig fast hos mig. Allt började med Malin och Erik, som växte upp tillsammans i en liten stad nära Vänern. De gick i samma klass under hela grundskolan, och efter studenten flyttade de båda till Stockholm för att plugga vidare och leta jobb. De delade en liten lägenhet på Södermalm du vet, sådana där pyttesmå men mysiga lägenheter där hyresgästerna trängs om köksutrymmet. De jobbade, levde ihop men gifte sig aldrig riktigt.

Men sen, när Malin blev gravid, ville Erik inte vara med längre. Han kände sig inte redo och stack därifrån. Malin blev helt förkrossad och bestämde sig till slut för att flytta hem till sin mamma i Katrineholm, för att uppfostra barnet ensam.

Nu var situationen ännu knepigare eftersom Eriks mamma, Ulla, var ganska betydelsefull i Katrineholm hon satt i kommunfullmäktige och folk lyssnade på henne. Hon började sprida rykten om Malin, sa att barnet inte hade någonting med Erik att göra, och att det alltså inte var deras familjs ansvar. Det var ju extra jobbigt eftersom båda familjerna bodde nästan grannar och alla visste allt om alla.

Många av deras gamla vänner visste förstås vad som egentligen hänt. Till slut föddes Malins lilla flicka, och hon var verkligen världens finaste unge. Malin försökte hela tiden hålla sig undan bråk, men Ulla nöjde sig inte, utan envisades med att berätta för hela byn att barnet inte tillhörde deras släkt. Hon sa saker som: “Men kolla på henne! Hon är ju blond, vi har mörkt hår i hela släkten! Näsan är inte alls lik vår. Och vi är ju alla så snygga, men den där lilla ungen… nej, hon försöker bara pressa sig in i vår familj.”

Malin blev så less på all skitsnack att hon föreslog att de skulle göra ett faderskapstest, mest för att Ulla kanske skulle kunna slappna av lite. Sagt och gjort testet visade att det verkligen var Eriks dotter. Plötsligt förändrades tonen. Ulla bjöd in Malin och bjöd på kaffe och bullar, delade ut presenter till lilla flickan fina kläder från Polarn och Pyret och dockor från Svensk Tenn. Malin, som knappt hade över till hyran och levde på sin mammas pension, var tacksam men ändå rätt chockad av svängningen.

Efter ett tag bad Ulla att få låna barnbarnet hem till sig över en helg. Men Malin tyckte det var för tidigt hennes dotter var ju bara ett år gammal. Ulla blev sur och hotade med att dra hela grejen till tingsrätten och begära regelbundna umgängen. “Barnet har det ju bättre hos mig tänk vilket stort, fint hus vi har, och allting fixat,” sa hon. “Domstolen kommer säkert döma på min sida. De känner mig där, jag har mitt på det torra. Och du är ju arbetslös och ensamstående. Dessutom, Malin, du är ung du kan få fler barn.”

Men Malin stod på sig. Hon vägrade att låta någon annan ta flickan ifrån sig. Det blev flera år med rättsprocesser, vittnen, smygfotografering och skitsnack. Till slut var livet så jobbigt att Malin valde att flytta igen, den här gången till Uppsala, men var ofta hemma hos sin mamma och dotter ändå.

Så småningom träffade hon en ny kille på jobbet och blev kär. Hennes mamma tyckte att Malin skulle försöka bygga upp sitt eget liv och sa att hon kunde ta hand om barnbarnet ett tag tills saker och ting lugnade ner sig. Malin lovade att hämta tillbaka dottern när situationen blev stabil.

Malin gifte sig till slut och blev gravid igen. Hon hyrde en lägenhet i utkanten av Uppsala, men vågade inte ta dit sin dotter från första äktenskapet direkt hennes nya man kändes inte så engagerad i ett barn han inte var pappa till. Malin tänkte att flickan ändå hade vänner, skola och trygghet hos mormor i Katrineholm, så det kunde vara bäst så ett tag till. Men hennes mamma började bli sjuk och ambulansen fick komma flera gånger, och ibland var flickan tvungen att bo hos de äldre grannarna.

Ulla, den inflytelserika farmorn, hade nu hittat en ny favorit sitt andra barnbarn. Hon brydde sig inte alls om Malins dotter längre. När hon mötte Malins mamma på ICA log hon bara ironiskt och sa: “Om du hade lyssnat på mig från början så hade flickan varit på språkskola nu och spelat piano och haft det så bra. Men nu ser du hur det blivit mamman stack och ingen bryr sig om henne. Jag lägger all min tid på mitt andra barnbarn! Han ska få det bästa, både skola och aktiviteter!”

Sanningen är att Erik aldrig intresserade sig för sin dotter. Och flickan som de en gång slogs så mycket för och bråkade om, visade sig till slut vara helt bortglömd. Ingen vet riktigt vad som ska hända med henne i framtiden. Så himla sorgligt, tycker jag.