Astrid är ung, hon kommer få fler barn! det lovade hon. Men till slut var det ingen som egentligen behövde barnet.
Länge sedan, växte Astrid och Henrik upp tillsammans i en liten stad strax utanför Karlstad. Från första klass hade de följts åt, på högstadiet lika så. Efter studenten flyttade de båda till Stockholm för att plugga vidare och söka arbete. Det blev en enkel hyreslägenhet i förorten, två fasta tjänster, men de gifte sig aldrig. När Astrid blev gravid lämnade Henrik henne utan vidare eftertanke. Han ville inte ha ansvar eller barn.
Sorgsen och förvirrad återvände Astrid till Värmland för att få stöd hos sin mamma medan hon väntade barn. Henriks mor, Siv, hade en framträdande position i kommunen och gick snart ut med att barnet inte hade något med deras familj att göra. Hon berättade för hela området att Astrid väntade en unge med någon annan. Eftersom båda familjerna bodde på samma kvarter visste snart alla hur det låg till. Det var fullt av skvaller mellan husen.
Många av vännerna höll tyst, men visste ändå hela historien. Astrid födde en liten flicka, Saga, och bad aldrig om något från Henriks sida. Hon ville bara leva stillsamt med sin dotter. Men Siv gick mellan grannarna och sade att barnet inte var deras.
Ser ni själva! utropade hon. Den där lilla har ljust hår, fastän vi alla i släkten är mörka. Näsan är inte lik oss. Vi är vackra, men barnet är fult. De försöker bara ta sig in i vår familj. Så gör elaka människor!
Astrid blev till slut så trött att hon föreslog ett faderskapstest för att ge Siv lugn och ro. Så varför gjorde hon allt detta? Så snart svaret kom, bjöd Siv genast hem Astrid så att hon kunde träffa sitt barnbarn. Saga fick många fina och dyra presenter. Astrid, som bara hade sin mammas pension att leva på, kände tacksamhet.
Efter några månader ville Siv ta hem flickan på besök. Astrid sade att Saga bara var ett år gammal, på tok för liten att vara borta från sin mor i flera dagar. Siv blev upprörd.
Hon hotade Astrid med att gå till tingsrätten för att få umgängesrätt, och menade dessutom att flickan borde få bo hos sin farmor, där alla möjligheter fanns för ett bra liv. Domstolen, sade hon självsäkert, skulle säkert ge henne rätt Henriks familj hade större lägenhet, bra jobb och Astrid var arbetslös och ensamstående. Du är ung, Astrid, sade hon. Du kommer kunna få flera barn. Hon rådde henne att frivilligt lämna över Saga, eftersom stans domare kände henne väl. Men Astrid vägrade. Hon ville själv uppfostra sin dotter. Åren gick, tvisten drog ut på tiden.
Barnet som tidigare undveks och tystades ner blev nu den dyrbaraste av alla. De inflytelserika släktingarna samlade vittnen, tog bilder och spionerade på Astrid. Hon fick flytta runt och gömma sig. Kaos rådde. Men till slut ebbade allting ut. Henrik gifte sig och fick en son, och Siv vände hela sitt intresse åt det nya barnet. Saga började skolan. Astrid flyttade åter till Stockholm, men reste ofta hem till Värmland för att besöka sin mamma och dottern. Det var så hon träffade en ny man, Erik. Hennes mamma sade åt henne att tänka på sitt eget liv nu, och lovade att ta hand om Saga en tid. Astrid skulle ta hem sin dotter när livet blev lugnt.
Hon gifte sig med Erik, de hyrde en lägenhet i Sundbyberg och väntade snart barn tillsammans. Allt såg ut att falla på plats, men ändå hämtade inte Astrid hem dottern. Det fanns inget utrymme, och Erik hade litet intresse för någon annans barn. Astrid resonerade att Saga hade det bättre hos mormor med vänner och skolan kvar. När det nya barnet väl kom, skulle ingen ha tid att ta hand om Saga. Så mamman blev inte ensam och dottern blev väl omhändertagen. Men nu började hennes mamma bli sjuk: ambulansen körde henne flera gånger till sjukhus och hon hämtade sig långsamt varje gång. Saga fick ibland bo hos pensionärerna intill. Samtidigt brydde sig inte Siv längre om sitt första barnbarn. När hon mötte Astrids mamma på Konsum bara log hon och sade:
Du skulle ha lyssnat på mig! Om du gett mig flickan redan som liten, hade hon fått det allra bästa. Hon hade gått på språklektioner, spelat piano och lärt sig om världen. Nu är hon övergiven av sin mamma. Vem kommer hon bli? Nu tar jag hand om mitt barnbarn, pojken! Allt ska han få: bästa skolan, aktiviteter och resor!
Henrik visade aldrig något intresse för sin dotter. Den flicka man en gång tvistat och kämpat så för stod nu utan någon. Vad framtiden skulle bära med sig för Saga, det visste ingen.
