DET SOM DU KORTAR AV, FÅR DU INTE TILLBAKA
När Tilda visar sina bröllopsfoton för sina bekanta, brukar hon alltid säga:
Usch, vad jag fick lida i den klänningen! Den var vacker, visst, men så tung och bylsig! Nästa gång jag gifter mig ska det bli en lätt och luftig brudklänning.
Alla är förstås säkra på att Tilda skämtar. Och de skrattar med henne. Det gör Tilda faktiskt också. Bekanta vet att Tilda gifte sig av kärlek. Det började som en klassisk semesterflört. Tilda är 21, Magnus 28.
Augusti, saltstänkta klippor, bubblande vin, stjärnklar himmel, romantik… Allt detta blev till slut ett äktenskapsbevis på Skatteverket. Men innan dess fick Magnus skilja sig från sin andra fru, och Tilda fick flytta till hans hemstad.
StockholmGöteborgStockholm. Den rutten blir Tildas egen väg under de kommande tio åren, så välkänd att det gör ont.
Men det är senare. Först måste det nygifta paret hyra lägenhet Magnus gav nämligen bort sin egen till sin andra fru, som hotade att svälja tabletter, hälla syra över hans nya fru och hoppa ut genom fönstret om han inte kom tillbaka!
Med tiden lugnade sig dock den andra frun. Kanske lovade Magnus att komma krypande tillbaka? Om första äktenskapet talar Magnus aldrig. Det där var bara något som hände Det höll i ett och ett halvt år. De kom inte överens Efteråt såg Magnus till att hans första fru gifte sig med hans bästa vän. Lyckliga slut för alla.
Den andra frun fanns kvar något längre. Tre år räckte för Magnus att förstå den skrämmande sidan hos sitt val. Hon ville inte ha människoungar, som hon kallade småbarnen!
Tilda brydde sig inte om dessa vändningar i livet. Hon var självständig, ambitiös, säker på sin charm och unika personlighet. Magnus bar henne på händerna, riktigt skämde bort henne. Han var övertygad om att han redan befann sig i paradiset här på jorden. Om han gav henne blommor, var det stora buketter; om han köpte päls, fanns det tre olika att välja på; och skor Tilda kunde byta varje dag om hon ville. Magnus tog med sin fru till London, Paris och Montenegro för att öppna hennes vyer lite grand, och samla kraft inför deras första barn.
Snart föds lilla Maja. Medan Tilda pysslar med henne köper Magnus ett hus och inreder allt de behöver. Han gör allt för sina älskade tjejer!
De firar inflyttning. Maja börjar på dagis.
Tilda satsar på självförbättring, men vill helst plugga i sin hemstad Stockholm. Där finns vänner, mamma och till och med främlingar verkar trevliga. Under ekarna i Vasaparken känner hon ett lugn.
Lilla Maja lämnar hon ofta hos svärmor, som avgudar barnbarnet. Så medan Tilda har tenta, är hon i sitt älskade Stockholm. Magnus är vansinnigt svartsjuk, kommer ständigt till Stockholm, arrangerar märkliga tillfälliga möten (i en annan stad!). Man måste säga att Tilda inte ger honom några konkreta anledningar att misstänka något. Men ändå
Egentligen vill hon hela tiden fly undan familjens krav och ansvar. Hon är beredd att plugga och plugga, bara hon slipper diska, tvätta golv, ta hand om man och barn. Det känns som livet är för kort och passerar förbi. Varför ska hon, så smart och vacker, syssla med vardagsbestyr?
Efter några år har Tilda tre examensbevis i väskan, alla med högsta betyg. Hennes profil: psykolog. Hon går omkring med alla papper på sig hon söker entusiastiskt ett arbete. Magnus motsätter sig:
Har vi inte pengar så att det räcker? Jag blir galen av att vänta på dig när du jobbar! Tilda, ska vi inte skaffa en son? Eller en dotter, det spelar ingen roll. Bara du är här.
Tilda ser inte sig själv som mamma en gång till. Hon tycker att hon redan fullgjort sitt uppdrag dottern är född, maken har fått sitt barn. Vad mer behövs? Svärmor, som lyssnat på svärdotterns utsvävande resonemang, erbjuder sig att ta hand om Maja tills Tilda vuxit till sig.
Men Tilda tvekar inte alls Hon tackar ja med en gång och reser raka vägen till Stockholm, utan att ens berätta för Magnus. Jag ringer från Stockholm, tänker hon.
Men i Stockholm väntar Magnus. Han har redan listat ut hennes knep:
Tilda, var är Maja? Varför är du här och inte i Göteborg? Har du träffat någon annan? fräser han.
Magnus, lugna dig. Inga älskare, inget sånt. Jag är bara uttråkad med dig, förstår du? Jag vill vara fri! svarar Tilda lugnt.
Fri? Från mig, från dottern? Vad hände med kärleken? Har den flugit sin kos? Kanske det är en trettioårskris? Det klarar vi tillsammans, Tilda, snälla! ber Magnus.
Det klarar vi inte avslutar Tilda.
Magnus söker hjälp hos svärmor. Hon rycker på axlarna.
Vad ska jag göra? Ordna det själva. Du får inte Tilda att ändra sig; hon är envis som granit!
Magnus återvänder ensam till Göteborg. Han är förvirrad. Vad ska han göra? Hur vinna tillbaka sin fru? Hur få familjen hel igen? För mitt eget bästa, går jag förlorad, tänker Magnus bedrövat.
Dagar går, veckor Tilda dyker aldrig upp. Hon svarar kort på telefon. Allt är bra.
Och tiden går
Efter mycket funderande bestämmer sig Magnus för att sälja huset, ta Maja och flytta till Stockholm. Allt för att rädda familjen.
Tilda är kallsinnig till idén. Hon försöker avråda honom varför rycka upp dottern, byta skola, lämna vännerna? Mormor godkänner nog inte heller beslutet.
Men innerst inne är detta bara svepskäl. Tilda njuter av sin frihet. Leva som en småfågel i frihet det är hennes motto. Hon har startat sin egen syateljé, hyrt en lägenhet, har flera beundrare. Hon har inte tid att sakna något. Och så plötsligt make och dotter Varför? Hon vill sudda ut det förflutna ur minnet. Hennes bestämdhet är orubblig. Det känns som allt som hänt hör en annan kvinna till.
Magnus bryr sig inte om Tildas argument och flyttar med dottern till Stockholm ändå. Hoppet om familjelycka lever kvar inom honom. Ja, kärleken till Tilda glöder ännu.
Han möter henne efter jobbet, hämtar dottern (som för övrigt är på pricken lik Tilda). Förgäves. Tilda är som en mumie ingenting rör henne. Till slut sätter hon punkt:
Magnus, lämna mig ifred! Vi får väl skiljas nu. Maja kan bo hos mig.
Maja fyller elva. Hon behöver inget skydd. Hon har en kärleksfull pappa, en farmor som ber för henne dag och natt. Hon minns mamma, älskar henne ändå, men förstår inte varför mamma frivilligt övergav henne.
Tiden flyter. Ingen kan stoppa den.
Livet fortsätter. Alla får vad de förtjänar.
Magnus har slutat fiska där inget vatten finns. Han vet att Tildas hjärta inte är möjligt att nå.
Ödet ger Magnus en helt vanlig kvinna. Hon har fötterna stadigt i myllan inga höga flygturer. Nu bor de på landet. Kvinnan har två söner från sitt första äktenskap.
Hon bryr sig inte om London, Paris, pälsar eller hundratalet klackskor.
Ett par stövlar för höstleran, en varm kofta till ladugården och hjälpa pojkarna att klara sig i livet det är allt hon begär.
Magnus får ro och värme hos denna kvinna. (Där det är enkelt bor hundra änglar; där det är svårt, inte en enda.) Snart föds en liten flicka i familjen. Magnus hittar det verkliga lyckan, om än vid fjärde försöket. Han känner för första gången ren kärlek. De tre första äktenskapen vill han inte ens öppna flaskan till igen.
Tilda bor hos sin mamma. I mammas hus. En gång lovade en affärspartner henne guld och gröna skogar, men sedan blev hon lurad på allt. Modesyverksamheten föll samman. Hela raden av friare upplöstes.
Så de friade, men försvann allihopa. Tilda jobbar nu som skolpsykolog. Utbildningen kom till användning, till slut. Hon ångrar ingenting. Men människosjälen har sina djupa bråddjup. Kanske gnistrar en ånger en dag? Vem vet
Maja, nu vuxen, gift och med sin man, bor hos farmor kvinnan som uppfostrade henne i Göteborg.
På bröllopsdagen bar Maja en lätt och luftig brudklänning. Mamma Tilda gavOch på festen dansade Maja, barfota i gräset, medan farmor torkade glädjetårar och hennes make höll henne i handen. Bland gästerna gick det historier om mönster som upprepas eller bryts. Någon berättade om Tilda, vars blick ibland fastnade på dotterns skratt, lika sprött och fritt som en vårvind.
Senare på kvällen, när tystnaden lade sig över huset, smög farmor upp på Majas rum. På stolen låg den vita, svävande klänningen, omsorgsfullt vikt. Kommer du aldrig sakna henne? viskade farmor.
Maja log med hela ansiktet. Jag saknar henne ibland, men mest tänker jag på alla de som faktiskt alltid fanns där.
I hallen, under stövlar och galgar, stod ett par gamla skor med lera kvar från någon annans liv. De var för stora för Maja. Hon slängde en blick på dem och såg sedan ut genom fönstret mot natthimlen, där en ensam stjärna blinkade envisare än de andra.
Och någonstans, i en annan stad, bläddrade Tilda i ett gammalt fotoalbum. Hon stannade upp vid bilden av sig själv i den där tunga klänningen, med Magnus leende bredvid. I spegelbilden i glaset såg hon en annan kvinna än hon minns och för första gången på länge lät hon sig fyllas av något som liknade både saknad och stolthet.
Med ett litet leende lade Tilda igen albumet.
Det som du kortar av, får du inte tillbaka. Men ibland kan det du syr ihop bli oväntat vackert ändå.
