Olga hade förberett sig hela dagen inför sitt första nyår utan föräldrarna men med sin älskade – städat, lagat mat och dukat upp. I tre månader hade hon bott hos Torgny, femton år äldre, frånskild, betalande underhåll och med en faiblesse för alkohol… men när man älskar någon spelar sådant ingen roll. Ingen kunde förstå vad det var hon föll för – han var långt ifrån snygg, lätt att säga att han faktiskt var ganska ful, hade ett fruktansvärt temperament, snål till tusen och pengarna räckte bara till honom själv. Ändå hade lilla Olya blivit kär i detta underliga troll. Hon hoppades att han skulle inse vilken fantastisk och ordningsam kvinna hon var och vilja gifta sig, precis som han sagt: “Vi måste bo ihop först så jag ser vilken husmor du är – du kanske är som mitt ex.” Men Olya visste aldrig vad exet gjort och ansträngde sig därför till det yttersta, klagade aldrig när Torgny kom hem berusad, lagade mat, tvättade, städade och handlade för sina egna pengar. Hon ordnade även det nyårsfina bordet själv och köpte en ny mobil till honom i present. Medan hon förberedde allt hade “Mirakel-Torgny” annat för sig – han festade med polarna och dök upp glad i hatten, meddelandes att de skulle få nyårsgäster: hans vänner, främlingar för Olya. Med en timme kvar till tolv var stämningen förstörd, men hon behöll fattningen – hon ville ju inte vara som exet. Halvtimmen före tolv kom ett skrålande gäng in. Torgny satte dem till bords men presenterade inte ens Olya – hon blev osynlig, deras samtal och skratt gick henne förbi. När hon påpekade att tolvslaget närmade sig och ville hälla upp champagne, fick hon blicken som om hon trängt sig på. “Vem är det där?” sluddrade en tjej. “Sänggranne,” skrattade Torgny, och vännerna slog följe i hånet. De åt hennes mat och hånade hennes naivitet, kallade Torgny “smart som skaffat sig gratis kock och städhjälp”, och Torgny skrattade med istället för att ta Olya i försvar. Så smög Olya ut med sina tillhörigheter och gick hem till mamma och pappa – värre nyårsafton hade hon aldrig haft. Mamman sa med sitt vanliga: “Vad var det jag sa,” pappan drog en lättnadens suck, och Olya grät ut sin besvikelse och tog av sig de rosa glasögonen. En vecka senare, när Torgnys pengar tagit slut, dök han upp med frågan: “Varför stack du? Blev du sur eller?” När hon inte ville försona sig gick han till attack: “Det är ju precis som mitt ex, du dumpar mig och ligger i soffan hos mamma! Nu beter du dig likadant!” Olya blev mållös av fräckheten. Hon hade mentalt förberett tusen gånger vad hon ville säga men fick inte fram ett ord – förutom att skicka honom dit pepparn växer och smälla igen dörren. Och så inleddes Olyas nya liv vid nyår.

Helena hade ägnat hela dagen åt att förbereda inför nyårsafton: hon hade städat, lagat mat och dukat upp till fest. Det var hennes första nyår utan sina föräldrar, istället skulle hon fira med den hon älskade mest.

Hon hade bott med Bosse i hans lägenhet i Göteborg i tre månader nu. Han var femton år äldre än henne, hade varit gift tidigare, betalade underhåll till sina barn och tog gärna några öl lite för ofta Men allt det där spelade ingen roll när man verkligen älskar någon. Att förstå vad just hon föll för i honom var det ingen som lyckades lista ut: långt ifrån snygg, snarare ganska ful om man skulle vara ärlig, ett bedrövligt humör, snål till den grad att det nästan blev komiskt, och det fanns aldrig några pengar. Och om det mot förmodan fanns en slant, gick den direkt till honom själv. Men Helena hade förälskat sig i honom ändå i sitt eget lilla underverk.

I tre månader hade Helena hoppats att Bosse till slut skulle förstå hur snäll och duktig hon var, och vilja gifta sig med henne. Han brukade säga: Man måste bo ihop ett tag och se hur du är som kvinna. Kanske är du som mitt ex, man vet aldrig. Hur hans ex egentligen var förblev ett mysterium Bosse sa aldrig något konkret. Så Helena ansträngde sig till sitt yttersta för att visa sina bästa sidor: hon bråkade inte när han kom hem berusad, hon lagade mat, tvättade, städade och handlade med egna pengar (för att Bosse inte skulle tro att hon var ute efter hans). Nu hade hon också dukat upp ett helt nyårsbord för sina egna pengar. Och så hade hon köpt en ny mobil i present till honom.

Medan Helena förberedde allt inför kvällen, förberedde sig också hennes älskade Bosse på sitt eget vis. Han drack sig full med sina kompisar. När han väl dök upp, lite i gasen, meddelade han att deras nyårsfirande skulle få sällskap av hans vänner personer Helena aldrig hade träffat. Hon hade allt klart för fest, endast en timme återstod till tolvslaget, men hennes humör var redan förstört. Ändå höll hon god min hon ville ju aldrig vara som hans före detta.

En halvtimme före tolv brakade ett berusat sällskap in, män och kvinnor, skratt och rop. Bosse piggnade till direkt, slog sig ner bland sina kompisar och festen fortsatte. Helena blev inte ens presenterad för gästerna det var som om hon inte existerade alls. De satt bara där och skålade, pratade och skrattade, utan att inkludera henne. När Helena till slut påpekade att det bara var två minuter till tolvslaget och att det var dags att hälla upp champagnen, såg de på henne som om hon vore en objuden gäst.

Vem är det där? sluddrade en av kvinnorna.

Min sänggranne, svarade Bosse och hela gänget brast ut i skratt.

De åt upp hennes mat och hånade henne öppet. Under kyrkklockornas nyårsklang drev de med hennes godtrogenhet och berömde Bosse för att han lyckats skaffa sig en gratis kock och städerska. Och Bosse själv skrattade bara med, han försvarade henne inte ens. Där satt han och mumsade maten Helena köpt och lagat men hårda ord och skratt var allt han bjöd tillbaka.

Helena lämnade tyst rummet, packade sina saker och gick hem till sina föräldrar. Aldrig hade hon varit med om ett så fruktansvärt nyår. Mamma sa det gamla vanliga: Jag varnade dig ju, och pappa drog en lättad suck. Helena grät ut sin besvikelse och såg sakta verkligheten för vad den var, utan illusioner.

En vecka senare, när Bosses pengar tog slut, dök han upp hos Helena och låtsades som ingenting.

Varför drog du? Blev du sur eller? sa han, och när han märkte att hon inte alls var intresserad av att försonas, gick han till attack: Bra gjort av dig ändå, ligger och slappar hos mamma och pappa medan jag har det tomt och eländigt hemma! Du börjar ju precis bli som mitt ex!

Helena blev mållös av hans fräckhet. Hon hade i fantasin många gånger gått igenom vad hon skulle säga till honom, men nu stod hon där utan ord. Det enda hon kunde säga var en ful svordom och smälla igen dörren framför honom.

Så började Helenas nya liv ett nytt år, en ny början.