Min egen mamma kastade ut mig från lägenheten för att min styvpappa var viktigare för henne!
Jag bodde med min pappa tills jag var fem år gammal, och det var den lyckligaste tiden i min barndom. När han gick bort förändrades allt mamma slutade bry sig om mig och började istället leva för sig själv. När jag var åtta hade hon gift om sig, och min nya styvpappa försökte styra och kontrollera alla steg jag och mamma tog. Mitt liv blev helt annorlunda.
Vi följde scheman som min styvpappa satt upp, han bestämde vilka hushållssysslor som skulle göras, och ofta märkte jag att han själv inte gjorde någonting eftersom han påstod sig vara “trött efter jobbet”. Mamma förväntade sig att jag skulle göra allt han bad mig om, för hon var rädd att han annars skulle bli arg och de skulle börja bråka.
När jag kom in i tonåren började jag bli upprorisk. Jag kom hem från skolan och fick stå i köket, städa hela lägenheten, tvätta min styvpappas bil och ta hand om alla möjliga påhittade sysslor, medan det nyförälskade paret bara satt och tittade på TV. Fick jag några invändningar, så fick jag en örfil och dessutom en föreläsning om hur otacksam jag var som fick så mycket.
Förutom tak över huvudet och mat, som jag för övrigt fick jobba hårt för med alla hushållssysslor, fick jag ingenting annat. När jag ville gå på en kurs, få läxhjälp eller skaffa ett gymkort skrattade de åt mig och sa att jag först borde lära mig tjäna pengar innan jag kan spendera dem. Nya kläder fick jag väldigt sällan. Och så fort jag fick något nytt, fick jag det slängt i ansiktet i flera veckor efteråt.
När jag fyllde 18 och tog studenten, sa mamma till mig att det var dags att hitta en egen lägenhet. Jag skulle inte plugga vidare, utan börja jobba direkt, för jag kunde inte längre bo kvar hos dem.
Vi kommer från en liten svensk stad och det är svårt att hitta jobb där. Jag ville inte jobba heltid, jag drömde fortfarande om att mina föräldrar skulle ändra sig när de såg hur hårt jag kämpade för att studera själv. Men mamma stod på sig, och därför jobbade jag de sista tre månaderna innan studenten som servitris ibland från tio på morgonen till midnatt, för en löjligt låg lön och nästan inga dricks. Jag tjänade precis tillräckligt med pengar för att betala hyran för två månader, men hade ingen aning om hur jag skulle ha råd med mat. Skälen till att jag hade dåliga slutbetyg var att jag missade flera viktiga lektioner för att arbeta. Jag kom inte in på någon statlig högskola och hade ingen som kunde hjälpa mig betala terminsavgiften.
På sommaren sa jag upp mig och började söka efter bättre betalda jobb eftersom både mamma och styvpappa frågade dagligen när jag skulle flytta ut, och till slut kastade de ut mig.
Jag provade jobba i en butik som sålde rengöringsprodukter, men efter bara några dagar råkade jag ut för en kemisk förgiftning. När jag blev bättre och ville tillbaka hade de redan tagit in en annan tjej. Tiden gick och jag försökte med olika jobb, men ingenstans klarade jag mig ekonomiskt.
Mitt i sommaren fyllde jag år. Min moster Ulla kom på besök. Jag hade inte berättat för någon om vad som egentligen pågick, men när hon frågade hur jag faktiskt mådde kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Jag bröt ihop och berättade allt. Samma dag hjälpte hon mig att packa och tog hem mig till sig. Jag gjorde som mina föräldrar ville och flyttade långt bort från dem. På något sätt kände jag mig ändå lättad.
Med Ullas hjälp fick jag ett bra jobb i en bokhandel i stan. Det passade mig perfekt jag kunde plugga samtidigt som jag jobbade. Året därpå skrev jag högskoleprovet och kom in på universitetet helt själv. Ulla fanns med mig hela tiden. Hon lät mig aldrig sitta ensam med nedstämdheten när mamma och min styvpappa påminde mig om hur otacksam jag alltid hade varit.
Tiden gick, jag blev färdig med min utbildning och fick mitt drömjobb. Nu är det min tur att ge tillbaka till Ulla jag tar med henne på lyxiga semestrar, stöttar henne på alla sätt och tackar henne innerligt för att hon aldrig vände mig ryggen när livet var som svårast.
