På tröskeln stod en främling.
Anders hade varit förälskad i Maja ända sedan grundskolan. Han brukade skriva små lappar till henne och försöka få hennes uppmärksamhet på alla möjliga sätt.
Men Maja tyckte bäst om Henrik, den långe, ljushårige killen som spelade volleyboll i samma lag som hon.
Den klumpige Anders, som dessutom hade svårt i skolan, såg hon aldrig åt.
Snart blev Henrik tillsammans med Elin, en tjej i parallellklassen.
Efter gymnasiet försökte Anders återigen närma sig Maja.
Han friade till och med under studentfesten
Men Maja avvisade honom snabbt Nej! Hon ville inte ens tänka på honom.
Efter högskolan började Maja jobba som redovisningsekonom. Hennes chef, Erik, var en stilig mörkhårig man, tio år äldre än henne.
Maja beundrade hans yrkesskicklighet, hans karisma och intelligens.
Känslor växte fram mellan dem, och Maja brydde sig inte om att Erik var gift och hade en liten son.
Erik lovade att skilja sig och svor att han bara älskade Maja.
Åren gick. Maja vande sig vid att fira helger och högtider ensam. Hon väntade hela tiden på att Erik skulle hålla sitt ord så de kunde vara tillsammans.
En dag såg hon Erik med hans fru i matbutiken.
Hon var gravid och han höll ömt i hennes hand. Sedan tog han matkassarna, och de gick ut till bilen ihop.
Maja stod där med tårar i ögonen och såg på deras lyckliga scener.
Nästa dag sade hon upp sig.
Det närmade sig nyår. Maja kände ingen lust att handla julmat, pynta huset eller alls fira.
En kyldag när hon kom hem märkte hon att det var kallt inomhus. Pannan hade slutat fungera. Maja bodde i eget hus utanför staden.
Hon försökte få tag i en hantverkare, men inför julhelgen ville alla ha flera tusen kronor i betalning, särskilt när de hörde att det låg utanför Göteborg.
Slutligen ringde hon sin väninna, Linnéa. Hennes man hade jobbat med sådant, kanske kunde han hjälpa till.
Linnéa lovade att ringa honom direkt.
Två timmar senare hörde Maja att det ringde på dörren.
På tröskeln stod en främling, men när hon såg närmare kände hon genast igen Anders, hennes klasskompis från förr.
Hej Maja, vad har hänt här då?
Men Hur visste du?
Chefen ringde mig och bad mig åka hit, det var så kallt att frysa. Har du tömt ut vattnet från elementen?
Nej, och jag vet inte hur man gör.
Du är rolig, så kan ju hela rören frysa sönder. Tur att det inte varit riktig smällkyla.
Anders tappade snabbt ut vattnet ur systemet, meckade med pannan ett tag, sen åkte han iväg.
En timme senare kom han tillbaka med reservdelar.
Snart blev huset varmt igen. Anders tvättade händerna, vände sig till Maja och frågade:
Maja, din kran droppar och lampan blinkar. Kan inte din man fixa det där?
Jag har ingen man
Varför det? Letar du fortfarande efter någon perfekt?
Perfekt? Nej, det finns ingen för mig, erkände Maja plötsligt.
Så varför sa du nej till mig? log Anders.
Hon svarade inte
När han fixat kranen och bytt glödlampan åkte Anders hem.
Maja satt kvar och mindes sin barndom, tonåren, den där runda killen som var så förtjust i henne.
Anders hade verkligen förändrats, han var nu lång och smal med bruna ögon. Men leendet var detsamma.
Maja hann aldrig fråga om han var gift.
På nyårsafton den 31 december ringde det plötsligt på dörren.
Förvånad gick Maja för att öppna hon väntade ingen.
På tröskeln stod Anders i ny kostym och med en bukett blommor i handen.
Maja! Jag frågar igen. Gifter du dig med mig, eller tänker du vänta på en prins tills du blir pensionär?
Tårarna kom och Maja nickade lyckligt.
På andra försöket blev förslaget äntligen mottagetAnders skrattade till, lättad, och satte blommorna i hennes armar innan han själv steg in och stängde dörren mot vinterns blåst.
Då börjar det nya året nu, sa han, och lät dörrklockan klinga bakom sig.
Maja tog hans hand. Huset var varmt, Anders doftade tvål och snö, och utanför virvlade det första stilla, mjuka snöfallet över trappan.
Vi har nog båda väntat klart, sa hon tyst.
Det tror jag också, svarade Anders. Och så, mitt i den gamla hallen där de båda en gång varit främlingar för varandra, kysstes de med vinterljuset glittrande i rutan.
Kanske var det inte den saga Maja drömt om. Men där, tillsammans i värmen, visste hon för första gången att hon verkligen var hemma.
