Min svärfar trodde att vi skulle fortsätta ta hand om honom.
Min man växte upp i ett glatt, varmt hem någonstans mellan björkskogarna i Värmland. Men när hans pappa var 57 år gammal försvann hans käraste hustru hastigt och outgrundligt, som dimma över en spegelblank sjö. Naturligtvis var det svårt för min svärfar att uthärda ett sådant tomrum. Så vi bestämde att sälja hans lägenhet i Karlstad, dela pengarna rättvist, och sedan låta svärfar flytta in i vårt gamla, trånga men mysiga radhus i utkanten av Göteborg åtminstone tills han på något sätt vaknade ur sin sorg. Det kändes rimligt, ändå overkligt på något vis.
Vi föreställde oss att han skulle bo hos oss i ungefär sex månader. Kanske skulle han hitta en charmig liten lägenhet vid Göta älv eller utanför stan. Men så blev det inte. Han trivdes så förunderligt bra med att bo med oss. Han betalade inte en krona i räkningar eller för mat. Jag lagade rotmos, kokade ärtsoppa, tvättade hans strumpor, tog ut soporna från hans rum ja, jag gjorde allt det där man gör när man är fångad i någon annans märkliga dröm. Han själv gick bara till sitt jobb varje dag, och levde som han var på semester i sitt eget barndomsland.
Så levde vi tillsammans under elva vindlande år. Allteftersom började han nästan som en sträng rektor i en skola utan elever predika för oss, ge oss omöjliga regler, kommentera allt mellan himmel och jord tills vi blev mätta på både ord och närvaro. Till slut bestämde vi oss: vi köper ett litet rött hus till honom i utkanten av Borås, med syrener vid farstun och ett trasigt staket. Han var fortfarande pigg och frisk, mitt i livet, kan leva själv, det är självklart.
Vi fixade huset, tapetserade och bar in hans gamla bokhylla. Men svärfar började spinna ihop sagor om hjärtklappning och andra mystiska krämpor allt för att dröja kvar hos oss, som om han ville förvandla vårt vardagsrum till sin egen barndoms kök. Men jag vill inte längre. Jag vill bara andas och höra mina egna barns röster, vila mina tankar som stilla fjärilar. Jag är utmattad. Vad ska jag göra?
