Det var för länge sedan nu, men jag minns det fortfarande tydligt. Vi tog med min svägerska och hennes lilla pojke på semester. Jag har ångrat det tusen gånger om.
Jag och min man brukade åka på semester till västkusten varje sommar, tillsammans med vårt gäng vänner, i våra egna bilar. Vi var stormästare på campingliv. Vi valde alltid en avlägsen strandremsa där vi slog upp våra tält, och dagarna fylldes av salta dopp, sol och skratt. När skymningen föll samlades vi runt elden, någon tog fram gitarren, och vi sjöng visor medan vi sipprade på varsitt glas torrt vin. Den sommaren följde min svägerska, Sigrid, också med tillsammans med hennes två och ett halvt-åriga son.
Vi tvekade länge om vi skulle ta med dem, men till slut övertalades vi. Med facit i hand var det inte pojken som var krånglig det var Sigrid. Problemen började redan under bilresan. Sigrid ville stanna nästan varje timme för att sträcka på sig och vila. Vi körde så långsamt att när vi kom fram hade våra vänner redan hunnit slå upp tälten och ta sig ett kvällsdopp.
Nåväl, vi var framme, men det var då det verkliga strulet började. Sigrid blev rasande:
Jag tänker inte bo här!
Varför inte? Vi har ju förklarat att det är tält som gäller!
Jag trodde det betydde att vi skulle leta upp boende på plats kanske hyra ett rum på hotell, svarade hon surt.
Vad trodde du att vi skulle med sovsäckar och tält till? muttrade min man.
Efter mycket gnäll och suckande fick vi hyra ett rum på ett närliggande pensionat till henne. Sedan fick min man köra henne fram och tillbaka varje morgon och kväll, dessutom köra ut till caféer och små marknader så att hon kunde koppla av från sitt “arbete” som hon kallade det. Under tiden fick vi andra ta hand om sonen så att hon kunde vila.
Sanningen var att pojken var hur enkel som helst. Han sprang glatt runt på stranden, plaskade i havet, åt allt han fick och sov middag i vårt tält utan minsta bekymmer. Det var mamman som gav oss huvudbry. Nästa år bestämde vi oss för att lämna Sigrid hemma men sonen skulle gärna få följa med igen, bara föräldrarna tillät. Han var helt enkelt en äkta liten svensk vildmarkscampare.
