Varför ska du ta med din egen mat?
Min mans syster och bror, tillsammans med deras familjer, har firat varje jul hos oss de senaste fem åren. Jag har lagat all mat själv, dukat upp, tagit hand om allting och städat efter festen. De har bara njutit av firandet. Men förra året tog tålamodet slut. Allt kändes övermäktigt både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.
Så förra året försökte jag fördela ansvaret mellan oss alla.
Men nyligen hörde min svärmor av sig och sa att de börjar bli till åren, att allt känns tyngre, och att hon verkligen ville ha ännu en jul tillsammans hemma hos oss.
Jag ringde då min mans syster, Anneli, och hans bror, Björn, och berättade att mamma önskade att vi firar ihop i år igen. I början blev de glada och sa att vi såklart skulle lyssna på mamma och att de gärna ville vara med.
Då lade jag fram mitt förslag: att vi delar på alla rätter, så att alla hjälps åt med matlagningen och var och en tar med något.
Jag tänkte själv bjuda på Jansson, köttbullar och baka en prinsesstårta.
De andra kunde göra två sallader, ta med gravad lax, lite kallskuret, ost, frukt och dryck. Alla tar med någon dryck till bordet.
Så fort jag räknade upp allt försvann glädjen i deras röster. De sa att de inte har tid att laga mat, att de jobbar och dessutom först måste handla allting innan de ens kan lägga något i ugnen. Och varför ska de ta med mat när vi kan göra som förr? De föreslog istället att vi skulle fira hos dem.
Jag frågade då: Men hur blir det då med mamma? Gissa vad de svarade Vi ringer och önskar henne god jul, det får räcka.
De vill alltså vare sig dela på jobbet eller shoppingen. Jag har inte berättat något för min svärmor än jag vet faktiskt inte hur jag ska säga det. Jag är säker på att hon blir ledsen.
Vad ska jag egentligen göra nu? Kanske får jag ordna julen själv igen, trots allt?
