Jag bor tillsammans med min mamma. Min mamma är 86 år gammal.
Det blev så att jag aldrig gifte mig, och jag har heller inga barn. Så konstigt har livet blivit för mig. Nu är jag 57 år. Jag fyllde år nyligen. Vi firade bara vi två, jag och mamma. Jag har ingen att bjuda in. Jag har inga vänner längre, och mamma och jag har inga andra släktingar kvar.
Vi bor ihop och stöttar alltid varandra. Mamma är som sagt 86 år. Jag vet inte vad jag ska ta mig till när hon inte längre finns kvar. Men mamma mår förvånansvärt bra! Trots att hon blir äldre för varje år och hälsan blivit sämre, ger hon aldrig upp. Hon går till och med fortfarande ut själv på promenader.
Jag är redan pensionär, men jag jobbar lite extra ändå, för våra pensioner räcker inte till ett vanligt liv. Men jag tappar inte modet och är glad över att ha min kära lilla mamma kvar hos mig. Många andra har det betydligt svårare. Vissa har varken lägenhet, släkt eller pengar.
Men mamma och jag har det lugnt och fridfullt. På kvällarna dricker vi te, stickar, och tittar på våra favoritfilmer och serier. På helgerna bakar jag och bjuder in våra grannar. De berättar om sina familjer och barnbarn. Jag gläds med dem som har det bra och ber för att mamma och jag ska slippa stora bekymmer.
Det är så här vårt liv ser ut. Jag önskar bara att det kan få fortsätta så här länge till för både mig och mamma.
