Hur blev det egentligen med lägenheten? Du lovade ju! Du förstör mitt liv!
Jag minns hur lyckliga jag och min man, Anders, var när vi fick veta att vår son skulle gifta sig. Innan bröllopet berättade vi i hemlighet för honom att vi ville ge honom en lägenhet som bröllopspresent. Erik blev så glad över vår överraskning, och självklart fick alla hans vänner höra om det samma dag. Men precis när vi höll på att förbereda oss inför bröllopet hände något ofattbart.
Vår dotter, Linnea, blev plötsligt sjuk på jobbet och fick åka direkt till akuten här i Göteborg. Jag och Anders släppte allt och rusade dit. Läkarna upptäckte snabbt att hon hade en tumör, och operationen behövde ske omedelbart. Vi behövde pengar, mycket och på en gång. Lyckligtvis hade vi upptäckt sjukdomen i tid.
Att kunna köpa lägenheten till Erik var inte aktuellt längre. Istället kämpade vi för att få ihop allting för Linneas behandling. Jag blev rörd över hur vår familj och våra vänner ställde upp ingen kunde stå likgiltig inför vår sorg. Alla hjälpte till efter sin förmåga; vissa swishade oss pengar och bad oss att inte tänka på att betala tillbaka. Tillsammans lyckades vi samla ihop tillräckligt för operationen.
Men då chockade Erik oss med sina ord.
Men lägenheten då? Den är min! Ni har förstört mitt liv.
När jag hörde honom säga så fick jag nästan ingen luft. Hur kunde han? Hur kunde han vara så självupptagen? Det är ändå hans syster vi pratar om. De har vuxit upp sida vid sida, lekt på gården här i Majorna och delat allt. Hur kunde han jämställa sitt bröllop med Linneas operation? Jag visste inte vad jag skulle säga. Men Erik fortsatte bara.
Varför får hon allt och jag blir utan?
Till slut kunde jag inte hålla mig mer utan skrek åt honom. Jag sa rakt ut att jag aldrig ville se honom igen. Han packade sina saker och gick till sin blivande fru. Under två veckor hördes vi inte alls.
Under den tiden blev Linnea opererad, tack och lov gick allt bra. Några veckor senare fick vi ta med henne hem igen. Jag berättade ingenting för henne om hur hennes bror hade betett sig det tjänade inget till. Varför skulle jag göra henne ledsen med det? Att han inte ringde en endaste gång för att fråga hur det var med henne är ofattbart. Tydligen är en bostadsrätt i Göteborg viktigare än familjen för honom… Jag tänker mycket på det varje kväll; hur har vi hamnat här?
