Min mamma är 89 år och flyttade in hos mig för två år sedan. Varje morgon hör jag henne gå upp vid 7.30, sedan pratar hon tyst med sin gamla katt och ger henne mat. Efter det gör hon frukost och sätter sig på vår soliga balkong med sin kaffekopp, tills hon ”vaknat ordentligt”. Sedan tar hon fram moppen och går runt hela huset (ca 240 kvadratmeter) – hon säger att detta är hennes dagliga träning. Om hon har lust lagar hon mat, städar köket eller gör sin vanliga gymnastik. På eftermiddagen är det dags för hennes ”skönhetsritual”, som ständigt förändras. Ibland börjar hon gå igenom sin enorma garderob – väldigt exklusiv, nästan som en museikollektion. Några plagg ger hon till mig, andra skänker hon vidare, och vissa säljer hon – som en riktig affärskvinna. Jag brukar säga: – Mamma, om du hade investerat de pengarna hade du kunnat bo i överflöd! Hon skrattar: – Jag älskar mina kläder. Dessutom blir allt detta ditt en dag. Din syster, stackaren, har ju ingen smak alls. För att få lite omväxling promenerar vi runt sjön, tre kilometer, fem gånger i veckan. En gång i månaden har hon ”tjejkväll” med sina vänner. Hon läser mycket och botaniserar ofta i min bokhylla. Varje dag pratar hon i telefon med sin syster som är 91 år och som bor i Göteborg och hälsar på oss två gånger om året. (Förresten, min moster arbetar fortfarande som bokhållare åt en privat kund.) Förutom katten är hennes största glädje surfplattan som hon fick av mig i julklapp. Hon läser allt om sina favoritförfattare och kompositörer, lyssnar på nyheter, ser balett, opera och en massa annat. Ofta hör jag henne vid midnatt säga: – Jag borde nog sova nu, men på YouTube dök Plácido Domingo upp automatiskt. Min mamma och hennes syster har verkligen vunnit storvinsten i den genetiska lotteriet. Ändå klagar mamma: – Jag ser förfärlig ut! säger hon. Jag försöker muntra upp henne: – Mamma, i din ålder hade de flesta redan varit på andra sidan.

Min mamma är 89 år gammal. För två år sedan flyttade hon hem till mig. Varje morgon hör jag hur hon går upp vid halv åtta. Sedan börjar hon prata lite lågmält med sin gamla katt, Smulan, och ger henne mat. Därefter gör hon frukost och sätter sig med sin kopp kaffe på den soliga balkongen medan hon sakta vaknar till liv.

Sen tar hon fram sin mopp och går runt hela huset, ungefär 240 kvadratmeter hon säger att det är hennes dagliga motion. Om hon känner för det efteråt lagar hon något gott, fixar till i köket eller gör lite lätta gymnastikövningar.

På eftermiddagen är det dags för hennes skönhetsritual, som alltid ändrar sig lite. Ibland går hon igenom sin stora garderob kläderna är riktigt exklusiva, nästan som en samling från ett museum. En del ger hon till mig, andra till någon väninna, och några säljer hon vidare som en sann affärskvinna. Jag brukar säga:

Mamma, om du hade investerat de pengarna istället, skulle du leva i lyx nu!

Hon skrattar och svarar:
Jag älskar mina kläder. Dessutom, en dag blir ju allt detta ditt. Din syster, stackarn, har ju ingen smak alls.

För att få lite omväxling går vi en promenad kring sjön ungefär fem gånger i veckan, alltid runt tre kilometer. En gång i månaden har hon damkväll med sina väninnor. Hon läser mycket och letar ständigt efter nya böcker i min bokhylla. Varje dag pratar hon i telefon med sin syster på 91 år, som bor i Göteborg och kommer och hälsar på oss två gånger om året. (För övrigt jobbar min moster fortfarande som revisor åt en privat klient.)

Förutom katten är hennes största glädje sin surfplatta jag gav henne i julklapp. Hon läser allt om sina favoritförfattare och kompositörer, lyssnar på nyheter, ser balett, opera och en massa annat. Vid midnatt hör jag henne ofta mumla:

Nu borde jag verkligen gå och lägga mig, men så startade YouTube Pavaro…ti helt själv åt mig!

Mor och hennes syster har verkligen vunnit i den genetiska lotterin. Men mamma klagar ändå:

Jag ser fruktansvärd ut! säger hon.

Jag försöker alltid peppa henne:
Mamma, i din ålder är de flesta redan på andra sidan…