ÄKTENSKAP AV BEKVÄMLIGHET
Magnus, har du ett ögonblick? Ett blont huvud stack försiktigt in genom dörren till kontoret. Det var Astrid, den ständigt dramatiska och ibland öronbedövande bonusdottern, men nu ovanligt artig och märkligt lågmäld.
Vad vill du? Magnus lyfte blicken trött från laptopen och synade henne misstänksamt under luggen.
Jag har en jättestor grej jag behöver be dig om, sa Astrid, utan att vänta på inbjudan. Hon promenerade självsäkert in, slog igen dörren och sjönk ner på stolen mittemot den förbryllade mannen.
Glöm att jag ger dig högre lön, sa Magnus snabbt, nästan som om han kände på sig varför hon kommit. Du klarar ju ändå aldrig av dina uppgifter. Alltid försenad, missar deadlines och drar ner tempot för oss andra. Jag har sagt till dig så många gånger: Astrid, du måste skärpa dig!
Han hade tänkt sparka henne flera gånger. Men det blev aldrig av Astrid var dotter till Magnus stora kärlek, Helena. Han hade träffat henne för femton år sedan, gift sig och levt precis så svenskt lyckligt som reklamer påstår, ända tills Helena blev sjuk och dog två år före denna dag. Och nu kände han sig skyldig mot Astrid; hon påminde honom så mycket om Helena att hans annars stålsatta hjärta smälte lite.
Lön är inte grejen, Astrid fräste, himlade med ögonen och vred sig på stolen. Jag har faktiskt en annan fråga.
Jaha? Magnus höjde sitt ena prydligt vårdade ögonbryn.
Magnus, gnydde Astrid med darr på rösten, Du vet hur tufft jag haft det sen mamma dog. Hon var den enda människan i världen som verkligen brydde sig
Tja, din mamma hade ju aldrig tråkigt i alla fall du gav henne alltid något att oroa sig över, muttrade Magnus och såg buttert på henne. Nog hade Helena älskat Astrid, men dottern hade alltid gått sina egna vägar, och det gav mamma gråa hår. Men varför berättar du det här för mig? Kom till saken. Jag har inget allvarligt behov av fler känslospel just nu.
Magnus, Astrid snurrade nervöst på stolen. Tror du du kan hjälpa mig ekonomiskt? Jag vill testa på eget företagande, men det krävs pengar till utbildning.
Nej, svarade mannen snabbt. Med din arbetsdisciplin borde du kanske börja med att gifta dig med självdistansen först. Har sagt det förr: Väx upp. Du är fortfarande mer tonåring än vuxen.
Jag lovar, om du hjälper mig med starten ska du se att jag faktiskt förändras. Jag är trött på det här flytande livet. Jag vill leva normalt, arbeta, göra karriär, hitta någon att dela livet med, få barn
Oj då, Magnus drog efter andan misstänksamt och såg fundersam ut. Har det dykt upp nån? Någon du träffar?
Nej, det finns ingen, sa Astrid och slog ut med handen. Hade jag haft någon hade jag förstås varit med honom.
Där har du faktiskt rätt Fast ibland är partnerskapet också en mardröm, Magnus trummade med fingrarna på skrivbordet, såg ut som om han försökte säga något mer men så tystnade han. Vet du vad? Jag har faktiskt ett förslag som kan lösa bådas problem.
Förslag? Astrid såg ut som ett levande frågetecken.
Jag kan stötta dig, men bara på ett villkor, Magnus log sitt affärsmässiga leende.
Vilket villkor? Astrid stelnade. Hon hade inte ens i förväg kunnat föreställa sig vad som skulle komma.
Gift dig med mig, levererade Magnus, som om han erbjöd ett exklusivt mobilabonnemang, Då får du allt du drömt om.
Gifta mig med dig?! först stirrade Astrid chockat på honom, sen började hon skratta rått. Alltså, nu är du rolig, Magnus! Går du och driver med din egen bonusdotter?
Vem säger att jag skämtar? sa Magnus med ett stenhårt ansiktsuttryck. Astrid blev genast allvarlig. Visserligen är vi olika åldrar men vi är båda vuxna människor. Kanske kan vi bli lyckliga tillsammans?
Lyckliga?! Du är ju tillräckligt gammal för att vara min pappa! Och varför skulle du ens vilja Astrid kunde inte förstå varför denne ganska attraktive men ändå Magnus, skulle vilja ha just henne när utbudet av eleganta kvinnor med varmdubbade cyklar i Stockholm var så stort?
Du har väl hört att jag ska utöka bolaget och skriva kontrakt med det där stora danska företaget? Magnus besvarade hennes oroliga blick innan hon hann fråga. De kräver att jag är gift. Tydligen vill de bara arbeta med familjemänniskor det signalerar trygghet.
Och varför just jag?
För det första har jag känt dig i evigheter och du vet hur mycket jag älskade din mamma. För det andra vet jag att du inte går runt och skvallrar om ett skenäktenskap till grannarna. Och sist men inte minst, du behöver pengarna och jag kan hjälpa dig in i affärslivet, Magnus pratade som om han höll i ett bolagsstämma istället för en frieri.
Så ett helt och hållet fejk äktenskap? Inga relationer? Astrids ilska var plötsligt utbytt mot en plötsligt, affärsmässig, intresse.
Bara på pappret, helt och hållet. Så vad säger du ja eller nej? Magnus såg på henne som en rätt nitisk revisor.
Jag måste fundera.
Fundera på, sa Magnus och nickade mot dörren.
När Astrid gått ut stängde han dörren och började omgående gräma sig lite. Hon var ju Astrid. Hon kunde lätt säga ja och sedan avboka vigseln i sista sekunden. Men nu var det redan för sent att dra sig ur.
Astrid själv hade aldrig tänkt på Magnus som en man. Men, om sanningen skulle fram, hade hon aldrig betraktat honom som en pappa heller han hade ju inte ens adopterat henne. Mest hade de undvikit varandra.
Men nu började något förändras hos henne. Magnus var snygg, karismatisk och viktigast av allt ekonomiskt stabil. Så hon sa ja. De bestämde att det bara skulle bli någon signering på Skatteverket, inget samboende.
Och som sagt och gjort, efter en ganska rörig ceremoni på Stockholms rådhus stod Astrid plötsligt som ägare till en lägenhet med utsikt över Söder, kontanter till företagssatsningarna, betald universitetskurs och ett svenskt platinumkort i plånboken. Magnus ordnade allt.
Astrid skötte sin del och följde med till alla fester och affärsmiddagar, och log så där svenskt diskret. Det dröjde inte länge innan hennes vilda vanor mattades. Hon såg plötsligt Magnus med nya ögon han var smart, omtänksam och så svensk generös! Hon kände sig nästan lite förvirrad över hur trevligt de hade det ihop, och tänkte ofta att nu förstod hon varför mamma blivit så förtjust i honom.
Ett år gick, och inte en enda gång ångrade Astrid sitt beslut.
Efter året när Magnus hade skrivit sitt avtal med danskarna, och det var dags för skilsmässa, möttes de utanför Skatteverket igen.
Tack, nu klarar du dig själv, sa Magnus. Som jag lovade, du är fri.
Är du säker på att vi verkligen borde skiljas? pep Astrid plötsligt.
Vill du inte det? Han blev förvånad över blicken av ärlig tvekan i hennes ögon.
Jag vill faktiskt inte, erkände Astrid rodnande.
Jag vill nog inte jag heller, sa Magnus och log ett snett leende medan han drog henne intill sig. Men om du ska vara min fru, ska det vara på riktigt.
Ja, svarade Astrid.
Så, med Skatteverkets dörrar gungande bakom sig, insåg de samtidigt att ibland ordnar ödet de mest svenska av kärlekshistorier. Ingen skilsmässa blev det tvärtom, de gick därifrån hand i hand, redo att försöka på riktigt.
