Jag fick min son att skilja sig – och ångrade mig djupt… – Svärdottern kom igår igen med barnbarnet till mig över helgen, – suckade min granne Lena när vi sågs i trappuppgången. – Jag får aldrig i ungen ordentlig mat! “Mamma säger att prinsessor inte äter så mycket!” säger hon, tar två tuggor, och sen är det stopp! Grön i ansiktet av näringsbrist, hon nästan lyser! Lena tog genast ogillande till sin sons fru, Johanna, direkt när de träffades. Helt enkelt för att Johanna var sju år äldre än hennes son Simon. Och han – en riktig pojkvasker – hade nyss tagit studenten. – Han hade ju inte varit med en kvinna innan henne! – förfasade sig min granne. – Inte konstigt att han föll direkt! Förförde honom med sin erfarenhet, säger jag bara! Fast Johanna var verkligen vacker och färgstark. Höll sig i form, klädde sig snyggt och satsade på sin karriär. Det var ingen raketforskning varför Simons hjärta smälte för henne – killar är ju som bekant synestetiker. Och här fanns det definitivt nåt att lägga ögonen på. Hon höll diet och åt sunt. Därför lärde hon också dottern att äta lagom, inte överäta, att tänka på sitt välmående och sin kropp. Bara några månader in i relationen blev Johanna gravid. Om det var för att reta blivande svärmor, som gjorde allt för att förstöra relationen, eller bara otur, det vet ingen. Men Simon var fast besluten att gifta sig med Johanna, även om han precis fyllt 18 och hon var 25. Efter studenten började Simon på yrkeshögskolan, pluggade och jobbade samtidigt. De flyttade ihop i egen lägenhet, först som inneboende och senare i en liten etta. De var lyckliga, men Lena gav sig inte – gnällde på allt: maten, stryken, kläderna på barnet. Enligt henne hade Johanna inga kvalitéer alls, bara fel och brister. Och detta fick både son och svärdotter höra. Till slut minimerade Johanna all kontakt med Lena. Hon lämnade själv dottern på förskola, gymnastik och schackklubb. All ledig tid gick till att hinna från jobbet till hämtningar och aktiviteter – och egna träningspass, naglar, frisör… Hon var sällan hemma, mer än hon önskade. Simon kom hem till en tom lägenhet: dottern på aktivitet, frun antingen med henne eller ute på egna ärenden. Så knackade Anna på, en 38-årig ensamstående tvåbarnsmamma från våningen. Krånglande kran i köket – kunde Simon titta? Det löste han snabbt, och som tack bjöd Anna honom på makaroner och köttbullar – husmanskost som Johanna sällan hann med. Där och då började Simon mer och mer ofta äta middag hos Anna. Med tiden tändes gnistan, och en dag märkte de själva att de inte kunde vara utan varandra. Men i ett svenskt hyreshus är det alltid någon som ser – och till slut gick snacket i trapphuset. Johanna fick reda på det. Gräl följde, Simon slängdes ut och Anna tog emot honom. Simon var 25, dottern sex år, Johanna 32, och Anna 39. Lena, min granne, blev först nöjd när hon hörde att sonen lämnat frun – men när hon hörde att han flyttat ihop med en kvinna som dessutom var 14 år äldre, blev det väldigt tyst… Så många år hade hon hackat på Johanna för hennes ålder – och nu? Total acceptans. Eller insikt om sitt eget nederlag? Detta hände för femton år sedan. Simon och Anna lever fortfarande ihop, barn fick de inga gemensamma. Men de trivs, trots åldersskillnaden – Simon är nu 40, Anna 54. Lena bjuder numera hem dem utan anmärkningar – lugnt, stilla, idylliskt. Och jag ser att Simon på riktigt är lycklig. Vad tror ni – kan en relation vara lycklig om kvinnan är äldre?

Jag minns det som igår, fast det var för många år sedan nu. Min granne, Margareta Andersson, mötte mig en gång på trapphuset och suckade tungt:
Jaha, nu lämnade svärdottern min lilla sondotter till mig igen i helgen, klagade hon. Det är omöjligt att få flickan att äta! “Mamma säger att prinsessor inte äter mycket”, påstår hon. Två skedar och sedan är det stopp! Hon är ju så magert att man nästan tror hon lyser i mörkret.

Margareta hade aldrig riktigt tyckt om Linnea, sin sons sambo. Från första mötet såg hon snett på henne bara av den enkla anledningen att Linnea var hela sju år äldre än hennes son Erik. Och Erik var knappt vuxen hade just tagit studenten.

Han hade ju aldrig setat med en kvinna innan henne! sa Margareta upprört. Inte konstigt att han blev så betagen. Hon lockade honom med sin erfarenhet, så klart!

Linnea var verkligen slående vacker. Alltid välklädd, mån om sitt utseende, framgångsrik på jobbet. Jag förstod inte dramatiken män ser ofta med ögonen och Linnea fanns det att titta på.

Hon var noga med sin kost, levde hälsosamt och försökte ge samma vanor till dottern: äta lagom, inte frossa, tänka på kropp och hälsa.

Efter bara några månaders bekantskap blev Linnea gravid. Om det var för att trotsa svärmor, eller för att hon ville gifta sig snabbt, eller bara en slump det spelade ingen roll. Erik hade beslutat sig. De skulle gifta sig, trots att han bara var 18 och hon 25.

När Erik fått studentbetyget började han på fackskola. Plugget varvades med extrajobb, eftersom paret bodde själva och kostnaderna var många. Först hyrde de en liten etta i Hammarbyhöjden, senare köpte de ett rum i ett studentboende.

De verkade lyckliga, men Margareta gav sig inte. Alltid hittade hon något att klaga på: Linnea lagade inte mat som hemma, strök inte skjortorna rätt, klädde inte dottern passande för vädret. Enligt svärmor fanns inget gott att säga bara brister och fel. Sonen fick höra det också, förstås.

Så Linnea skärmade av förhållandet till svärmor och skötte dottern själv. Hon hämtade och lämnade på förskola, tog med henne till gymnastiken och schackklubben. Jobbade över, rusade mellan dagis och fritids, och försökte ändå hinna till träningspass, frisör och annat. Hemma var Linnea knappt längre än på språng.

När Erik kom hem var det oftast tomt: dottern på aktiviteter, hustrun antingen på simskola med henne eller upptagen på annat håll.

Så en kväll knackade deras granne Johanna Dahl, en 38-årig änka med två tonårsbarn, på dörren. Vattenkranen hade gått sönder i det gemensamma köket. Hon bad Erik hjälpa till, annars hotade översvämning.

Erik var händig, så han fixade kranen snabbt med det som fanns till hands. Johanna bjöd honom sedan på makaroner och pannbiff, som tack. Linnea lagade aldrig pannbiffar längre, hade knappt tid för matlagning över huvud taget. Erik tackade tacksamt ja.

Efter den kvällen bjöd Johanna ofta över Erik på middag när Linnea och dottern var borta. De satt i det gemensamma köket, pratade över husmanskost, hembakta bullar och hemlagad mat. Någonstans där började det hända något mellan dem plötsligt längtade de båda till dessa kvällar mer än de velat erkänna.

I ett studentboende ser och hör alla allt. Snart viskade någon för Linnea att hennes man hade betydligt trevligare hos grannen än han borde. Skandalen blev total; hela huset hörde när Linnea resolut kastade ut Erik, slängde hans kläder i korridoren och låste dörren.

Det var för sent på kvällen för Erik att åka hem till sina föräldrar. Så han gick till Johanna, som glatt slog upp dörren för honom.

Deras dotter, Elsa, var då sex år. Erik var 25, Linnea 32, och Johanna 39.

När Margareta fick veta att sonen lämnat sin hustru blev hon först belåten men när hon förstod att han lämnat Linnea för en kvinna ytterligare sju år äldre än henne själv, med två egna barn, tystnade hon plötsligt.

Efter alla dessa år som hon hackat på Linnea för åldersskillnaden, accepterade hon Johanna utan ett ord. Kanske insåg hon sitt misstag.

Skilsmässan mellan Linnea och Erik är nu femton år tillbaka. Erik bor kvar med Johanna; de har inga gemensamma barn, men lever fint ihop ändå. Idag är Erik 40, Johanna 54, och Margareta kommer gärna på kaffe och bullar hos dem inget gnäll, bara glada toner. Och Erik ser nöjdare ut än jag någonsin sett honom.

Vad tror ni, är det möjligt med lycka, även när kvinnan är äldre? Jag har i alla fall sett att livet kan ta oväntade vändningar, och ibland är det just dessa som blir lyckligast.